Skiljeförhandlingen

PARTERNAS BEVISNING (enligt skiljedomen)

Skiljenämnden har under punkt 1) i skiljedomen tagit upp det som framkom muntligen under förhandlingen från mig, men allt jag berättade kom inte med i skiljedomen.
Därför återger jag själv vad jag berättade:

Jag berättade för skiljenämnden, att epiduralkatetern sattes in kl 12.30 och togs ut sent på kvällen. Jag låg på den i många timmar och jag vägde mycket då eftersom jag hade gått upp 26 kg under graviditeten. Jag berättade också att jag själv försökte ta bort det onda på ryggen och vred och vände på mig många gånger eftersom det var väldigt obehagligt att ha epiduralkatetern insatt så länge och att  ligga på den. Jag försökte även komma åt med handen själv. Slutligen kom det in en personal och jag frågade vad det var som gjorde så ont på ryggen? Jag fick då till svar att de skulle ta bort epiduralkatetern snart men jag vill minnas att det dröjde ganska lång tid innan den togs bort. Jag minns på slutet att jag grät för att det gjorde så ont och att jag vädjade till personalen att de skulle ta bort den. Morgonen därpå vaknade jag och upptäckte att min dotter hade körts ut i sovsalen under natten eftersom jag inte hade hört när hon gallskrek, vilket hon hade gjort väldigt länge. Jag är normalt väldigt lättväckt och vaknar vid minsta lilla ljud. Jag berättade också vid förhandlingen att jag kände mig hängig, allmänt sjuk efter förlossningen och att jag hörde dåligt. Att jag inte hade något minne av att man kontrollerade feber eller blodtryck under hela vistelsen på BB.

Jag berättade också att jag alltsedan förlossningen har haft ont i ryggen och att jag började trampa fel och ramla på sommaren -92, dvs skadeåret. Jag studerade på universitetet ht-93 och kände redan då att hjärnan var påverkad eftersom jag hade svårare att lära än tidigare. Sommaren -94 när jag var på väg till en anställningsintervju snubblade jag på mina fötter och förstod inte varför och tog mig inte tid att analysera det då. Sedan snurrade allt så fort så jag hade inte tid att fundera. 1 september -94 började jag min tjänst som enhetschef, ett mycket roligt och stimulerande jobb. Jag utlovades en mycket god löneutveckling framöver. Ett jobb som jag inte orkade ha längre pga min sjukdom som blev alltmer påtaglig. Min dotter var sjukskriven av barnläkare hela hösten -96, jag var därför hemma för vård av barn och jag hade inte tid att fokusera på mig själv. I februari -97 kom jag till en sjukgymnast för första gången och sedan gick det väldigt fort.  I maj -97 blev jag sjukskriven av neurolog för mina neurologiska besvär och har i princip inte jobbat sedan dess.

Allt det här berättade jag muntligt för skiljenämnden och en hel del var nytt för nämnden eftersom vi inte hade tagit upp det i skrivelser tidigare. Som jag har nämnt tidigare kom min advokat och jag att diskutera den kvarliggande epiduralkatetern  först någon dag innan skiljeförhandlingen. Därför passade jag på att berätta det muntligt vid skiljeförhandlingen eftersom det var väldigt viktigt för bedömningen tänkte jag.

Min advokat påpekade vid förhandlingen att någon övervakning av mig inte hade skett efter förlossningen. Hon påpekade också att det saknas journalanteckningar från BB och att journalanteckningarna från anestesin var väldigt knapphändiga.

Vid det muntliga förhöret av den ena anestesiläkaren,  Dr 1, som jag uppfattade det, sa han angående bakteriell infektion, att ingenting är omöjligt, det var inte uteslutet. Jag tycker mig minnas att han också sa att det måste ha varit fara för barnets liv och att man snabbt måste ha ut barnet annars skulle man inte ha bytt till narkos. Han sa också att hematom (dvs blödning) bara kan diagnostiseras inom timmar efteråt, sedan är det för sent.

Det är min minnesbild av vad Dr 1 sa under skiljeförhandlingen..

Enligt min advokat och hennes biträdes anteckningar/minnesbilder, svarade Dr 1 - på motpartsombudets med allmänna fråga - ang bakteriell infektion att -" inget är omöjligt" samt "det går inte att utesluta". När det gäller epiduralt hematom anförde han att det ska diagnostiseras "inom timmar" och kan inte konstateras långt senare. Han anförde att anledningen till att man övergått från epidural till spinal, man vinner tid, bättre.
Narkos något farligare.

Som avslutning vid förhandlingen med skiljenämnden fick jag möjlighet att yttra mig efter slutpläderingarna. Jag sa då att jag vet ju inte vad som hände,  men någonting hände. Jag kom in frisk för att föda barn och kom  ut sjuk. Jag vet ju inte om det var en smutsig nål, hanteringen av epiduralkatetern eller att den satt i för länge, hematom eller om man har stuckit sönder nerver, durapunktion eller allting tillsammans. Någonting hände som startade allting. Så här med facit i hand kan jag tycka att det var dumt att inte uppsöka läkare tidigare men vi måste komma ihåg att det är över 16 år sedan. Vi var inte lika upplysta då. Nuförtiden vet jag att man ska uppsöka läkare och få allting dokumenterat. Jag är van att klara mig själv och inte gnälla i onödan. Jag försökte lösa mina problem själv med akupunktur och massage och insåg inte förrän 1997 hur allvarligt sjuk jag var. Då kom jag  i något slags chocktillstånd när jag kom till husläkaren och hade inte hunnit analysera situationen ännu när jag träffade honom.

Jag sa också att jag bet ihop och kämpade på med ett litet barn som behövde mig och ett tufft chefsjobb.     

Mycket av det ovanstående framgår inte av skiljedomen och det stod inte heller i några skrivelser som vi hade inkommit med tidigare. Det var därför som jag tog jag upp det där och då eftersom det var min sista möjlighet att få med det i bedömningen..

Vad det gäller vad Dr 1 sa under förhöret som jag nämner ovan,  framgår inte det heller av skiljedomen.

Skiljedomen var omfattande, på 26 sidor och skiljeförhandlingen pågick i 6 timmar så allt kan självklart inte finnas med i skiljedomen. Jag kan ju tycka att det här var väldigt viktiga upplysningar som borde ha stärkt min position och från mitt perspektiv.hade det därför varit bra om det hade varit med i skiljedomen..

Jag är också medveten om att det här var ett komplicerat mål och att de här uppgifterna inte fanns tidigare.

Om skiljenämnden, LÖF. jag och advokaten hade haft tillgång till journalerna från BB innan skiljeförhandlingen då hade vi ju vetat att jag mycket troligt hade haft en bakteriell infektion eller hematom eller troligtvis både och, eftersom  jag fick så hög feber som över 42 grader i nära anslutning till utskrivningen.

Om jag hade haft tillgång till journalerna från BB tidigare, hade jag kunnat minnas återbesöket på BB mycket lättare. Då hade även skiljenämnden och LÖF haft tillgång till BB-journalerna där det rimligtvis borde ha stått att vi först ringde till BB och att jag uppsökte BB och träffade förlossningsläkaren.

Om nämnden dessutom hade haft tillgång till de undersökningsfynd som har framkommit under utredningen hos min nuvarande  neurolog under 2009,  som är:  En misstänkt inflammatoriskt resttillstånd, en sk (gammalt) myelit  samt även extrapyramdial sjukdom, som på DAT scan ser ut som Parkinsons sjukdom.

Dvs de undersökningar som man har underlåtit att göra på det första sjukhuset eftersom man bara undersökte om jag hade MS.

Min nuvarande neurolog har gett mig huvuddiagnos "Myelit" som är en inflammation i ryggmärgen och kan utvecklas efter en infektion. Myelit kan se ut som MS och man kan vad jag förstår ha Myelit vid MS.
Men jag har inte MS.

Under senare år har jag dessutom utvecklat extrapyramdiala symptom.

I ansökan för parkeringstillstånd i september 2010 har min neurolog skrivit som diagnos:"Myelit" sedan 90-talet och under beskrivning av funktionshindret: Motorisk nedsättning, spastisk parapares, samt nedsatt balans i benen med en maximal gångsträcka på ett hundratal meter. Har även extrapyramdiala symptom och tar för detta Madopark.

Om skiljenämnden hade haft tillgång till ovanstående uppgifter innan skiljeförhandlingen hade kanske skiljedomen blivit helt annorlunda och jag hade fått ersättning.