Precis som jag tog upp i mitt senaste blogginlägg så är det en helt omöjlig bevisbörda för oss att efter att ha blivit skadade av epidural vid förlossning kunna "bevisa" att det är epiduralen som har orsakat våra besvär.
Tidningen "City" har under de senaste dagarna berättat om Helena som också har blivit skadad av epidural vid sin förlossning. Hon får inte heller ersättning från patientförsäkringen (LÖF) och hennes journal är också borta precis som min var innan skiljeförhandlingen.
Helena ville inte ha epidural vid sin förlossning och blev övertalad till det då det skulle vara så bra. Bifogar länkar;
http://www.city.se/nyheter/helena-skadades-vid-forlossningen-men-far-ingen-ersattning/
http://www.city.se/nyheter/svart-att-helgardera-sig-vid-forlossning/
http://www.city.se/nyheter/hennes-journal-forsvann/
http://www.city.se/nyheter/sus-styr-upp-journalrutinerna/
Även 1,6 och 2,6 miljonersklubben har gjort ett reportage om Helena som jag bifogar länk till:
http://www.1.6miljonerklubben.com/nyheter/artiklar/visa/?id=462
Hur ska vi kunna bevisa någonting när inte ens journalerna finns kvar eller om det som skrivs in i journalerna är bristfälligt?
Det här är ju en väldigt viktig demokratifråga.
I mitt förra blogginlägg hänvisade jag också till artiklar i tidningarna "Dalademokraten" och "Dagens Nyheter", som publicerades i början av maj i år. Där framgår det att Socialstyrelsen har kommit fram till att bara en av fem med undvikbara skador får ersättning från patientförsäkringen.
Jag citerar:
"Det är väldigt allvarligt. Man ska vara mån om att patienter som är
berättigade till ersättning också får det, säger Synnöve Ödegård, doktor
i folkhälsovetenskap vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH)."
Jag citerar från mitt förra blogginlägg:
"Vi har inte en chans. Vi är helt rättslösa mot patientförsäkringen.
Dessutom är vi svårt sjuka och kämpar på med våra liv och lider i det
tysta med svåra smärtor och handikapp. Vi orkar inget annat. Från början
har vi ett litet barn som ska tas om hand och en del av kvinnorna har
flera barn innan. Vi måste fortsätta att fungera i våra familjer och hem.
De flesta skadade kvinnor som jag känner till kan inte arbeta längre.
Därigenom är chansen till att kunna försörja oss väldigt inskränkt.
Helt plötsligt och fullständigt oplanerat tvingas vi till
att acceptera ett liv med svåra smärtor och handikapp och dessutom med
en urusel ekonomi. Utan att vi kan påverka situationen alls. Vi är helt
beroende av våra män både ekonomiskt och rent praktiskt eftersom det är
så mycket som vi inte kan göra själva längre.
Innan förlossningen var vi självständiga och självförsörjande kvinnor med en framtida yrkeskarriär. Då hade vi ett normalt liv.
Hur ska vi orka eller kunna driva våra ärenden juridiskt med den omöjliga bevisbördan?
Vi är helt chanslösa.
Jag har processat ända upp i skiljenämnd utan att få någon som helst ersättning.
Men faktum kvarstår, att vi åkte fullt friska in till BB för att föda
barn och kom ut med svåra skador som har förstört resten av våra liv och
gjort oss till fångar i våra egna kroppar.
In frisk till BB - ut sjuk
Det kan väl ändå inte vara vårt fel att vi har blivit skadade vid våra förlossningar?"
Är det verkligen så här det ska gå till i ett demokratiskt land?
Är patientförsäkringens agerande verkligen sanktionerat av myndigheter och politiker?
Kan det vara avsikten med patientförsäkringen att handlägga ärenden på det här sättet?
Det är ju våra skattepengar som används och som ska hjälpa patienter som har haft oturen att bli skadade i sjukvården, eller hur?
