Skrämmande statistik från Socialstyrelsen på användandet av epidural vid förlossningar

Jag kontaktade Socialstyrelsen  med anledning av att jag är intresserad av att veta  hur mycket epiduralanvändandet vid förlossningar har ökat. Barnmorskorna i barnmorskeupproret säger att det har ökat markant och enligt  dem beror det ökade epiduralanvändandet vid förlossningar på  att de inte har tid att ta hand om de födande kvinnorna på det sätt som behövs.  Detta är på grund av att det är för lite personal och att de har flera förlossningar att sköta samtidigt. Barnmorskorna har sagt i uttalanden att det är en direkt koppling med deras stressiga arbetssituation till det ökande epiduralanvändandet.

Jag har gått in och tittat  på en länk som handlar om förlossningar. Vad jag kan utläsa av statistiken så har antal epiduraler vid förlossningar ökat markant. Det skiljer en del mellan olika län också.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18669/2012-4-2_Bilaga1.pdf

På sidan 18 i det här dokumentet kan jag se att 1973 användes epiduralblockad vid förlossningar för förstföderskor för 1,5 % och för omföderskor 0,3 % dvs totalt 0,9 %

1992 då jag födde vår dotter var  det 23,3 %  för FF och 5,9 för OF dvs totalt 13,2 %

2000 var andelen 43,7  % för FF och 15,3 för OF dvs totalt 24,3 %

2010 var andelen 48,8 % för FF och 18,2 för OF dvs totalt 31,6 %

På sidan 19 går det att  utläsa att epidural ges för riket år 2010 vid 48,8 % av förlossningarna för förstföderskor. Nedan statistik för några landsting:

Stockholms läns landsting ligger på 59,9 %,

Skåne ligger på 32,5 % enligt dokumentet.
(Litet frågetecken för Kristianstads sjukhus som ligger på endast 17,9 %)

Gävleborg 59,4 %

Dalarna 60,0 %

Jämtland 61,4 %

Östergötland 54,9 %

Norrbotten 57,2 %

När jag går in på sidan 20 och  går in per sjukhus kan jag se att sjukhusen i Stockholms län  ligger väldigt högt i användande av epiduraler för förstföderskor under år 2010. Jag plockar ut några sjukhus och visar den statistik som är redovisad av Socialstyrelsen.. Det är många fler sjukhus som ingår i statistiken som går att utläsa i ovanstående länk från Socialstyrelsen.

Danderyds sjukhus  60,6 %

Karolinska sjukhuset 71,7 %

Huddinge sjukhus 59,0 %

Södertälje sjukhus 64,3 %

Södersjukhuset  58,2 %

Sundbyberg sjukhus 60,6 %

Falu lasarett 60 %

Gävle sjukhus 61,4 %

Östersunds sjukhus 61,4

Kristianstads sjukhus 17,9 % (?)

Helsingborgs lasarett 46,2 %

Utöver den här statistiken som bara avser vaginala förlossningar tillkommer förlossningar med kejsarsnitt där det också används epidural många gånger.

Epidural är inte riskfritt och det krävs stor koncentration för att sätta en epidural och det ska göras först efter noga övervägande enligt de artiklar som framstående anestesiläkare har skrivit som jag tidigare har hänvisat till i min blogg.

I mitt fall, som jag har berättat tidigare i bloggen, kom anestesiläkaren tillsammans med flera andra i personalen in i rummet där jag satt på sängkanten och väntade och någon hade antagligen sagt något väldigt roligt just när de klev in genom dörren, för de skrattade väldigt mycket allihop och länge. Anestesiläkaren skrattade fortfarande när hon stack in epiduralsprutan i ryggen och jag minns att jag tänkte, men kära nån koncentrera dig på det du ska göra.
Det gjorde vansinnigt ont i vänster höft och det strålade ner i vänster ben. Sedan konstaterade läkaren att hon hade stuckit fel och att hon måste sticka om.

Det är underförstått vad jag förstår att samma nål inte kan användas för flera stick. Själv är jag väldigt osäker på om anestesiläkaren bytte nål när hon stack andra gången.  Jag såg inte eftersom det skedde bakom min rygg,  men jag har inget minne av att hon bytte nål innan hon stack nästa gång.  Jag fick dessutom narkos efteråt vilket är väldigt märkligt och min epiduralkateter användes  aldrig för att ge någon smärtlindring, utan den bara satt där i ryggen  och gjorde vansinnigt ont när jag låg på den. Vilket jag gjorde i många timmar eftersom jag hade ryggläge hela tiden.

Det är min minnesbild från när jag väl vaknade upp efteråt på uppvaket,  helt ensam. Jag minns att jag själv försökte  att  få bort det som gjorde ont på ryggen och att jag vred och vände på mig många gånger och jag försökte komma åt med mina händer för att få bort det som gjorde så ont. Jag var väldigt groggy efter narkosen självklart och förstod inte vad det var på ryggen som gjorde så ont. Jag minns att jag låg och grät för att det gjorde så ont att ha epiduralen insatt i ryggen och att jag vädjade till personalen att de skulle ta bort den.

Jag har hört flera historier från kvinnor som har blivit stuckna flera gånger med samma nål och det låter inte alls bra i mina lekmannaöron.

Dessutom borde patienterna bli informerade innan om de risker som föreligger med epidural men min uppfattning är att så inte sker. Jag och de skadade kvinnor som jag har kontakt med fick ingen som helst information om att det var några risker med epidural. Som jag också har skrivit tidigare fick jag bara veta att jag skulle förlösas med kejsarsnitt för att min dotter låg i säte och att det skulle ske med lokalbedövning. Jag var inte ens medveten om att jag skulle få epidural.
Lokalbedövning för mig betyder inte epidural.

Anestesi och smärtläkaren Björn Bragée (även "Arga doktorn" i SVT), skrev till mig tidigare som jag har publicerat i ett annat inlägg på bloggen också, att han tycker att det är fruktansvärt illa att vi inte har blivit informerade om riskerna innan. Jag citerar;

"Man bör vid planerade ingrepp i lugn och ro få både muntlig och skriftlig information innan, inklusive risken för infektioner och nervskador.  När det är mer akut skall man i alla fall veta att det inte är som att ta ett blodprov, precis, utan att man faktiskt är inne och behandlar i centrala nervssystemet."

Bifogar även länk till tidigare inlägg på bloggen med utdrag ur min advokats skrivelse till skiljenämnden där hon hänvisar till flera  artiklar som har skrivits av framstående anestesiläkare som visar på att det kan uppstå skador av ett felaktigt handhavande av epiduralkateter:

http://anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/skrivelse-till-skiljenamnden.html

Bifogar även mitt tidigare inlägg på bloggen med  utdrag från skiljedomen som beskriver sjukdomsutveckling efter felaktigt handhavande av epiduralkateter:

http://www.anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/utdrag-fran-skiljedomen-och-lite-egna.html

Jag bifogar länk till forumet "Familjeliv" där en kvinna har skrivit tidigare i år om att hon har stora problem efter en epidural. Hon uppmanar andra kvinnor att inte ta epidural:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-149/m68480600.html

Bifogar även en annan diskussion som pågått under 2010 också på forumet  "Familjeliv" mellan kvinnor som har uppenbara problem efter ryggbedövning.
http://www.familjeliv.se/Forum-3-149/m55695644.html

Bifogar en annan länk från samma forum,  "Familjeliv" där det var en diskussion under 2011, om förlossningar och epidural där det verkar vara ett par kvinnor som har problem efter epidural (TS och Norr Tösen). Ingen av de här två kvinnorna ville ens ha epidural enligt det de har skrivit på forumet.
http://www.familjeliv.se/Forum-4-335/m58255438-2.html

Sammantaget tycker jag att det är djupt oroväckande att epiduralanvändandet har ökat så enormt sedan 1973 då mätningarna började. Då var användandet vid förlossningar  1,5 % för förstföderskor och 0,3 % för omföderskor, dvs 0,9 % totalt för riket.

Jag är uppriktigt sagt väldigt oroad av att flera kvinnor kan komma att bli skadade helt i onödan och få sina liv förstörda och att de ska behöva genomgå det lidande som jag och andra skadade kvinnor har fått genomgå och fortfarande genomgår.

Intressant artikel i SvD idag om det ökande epiduralanvändandet vid förlossningar

Idag är det en väldigt intressant artikel i SvD om att den stressade arbetssituationen för barnmorskorna gör att många kvinnor tar epidural vid sina förlossningar. Detta för att personalens arbete ska fungera bättre.

Jag citerar från artikeln;
"Stockholm ligger högst i landet när det gäller epiduralbedövningar bland föderskor – men också allvarliga bristningar. Enligt de barnmorskor SvD talat med är det ökade epiduralanvändandet direkt kopplat till barnmorskornas stress och brist på tid" 

Jag länkar artikeln:

http://www.svd.se/nyheter/stockholm/barnmorskor-stress-tvingar-till-bedovning_8337094.svd

Det sägs i artikeln att, "– Det är ett tydligt samband. En kvinna som inte tar bedövning måste ha stöd hos sig hela tiden. Har hon inte det så ser vi att hon önskar epidural tidigare, säger Ia Jeppson."

Är inte vi tillräckligt viktiga för att prioriteras i sjukvården när vi föder barn?

Borde inte patientsäkerheten för både mamma och barn kunna garanteras i mycket högre utsträckning än vad den verkar göra nu?

Är inte det rimligt att kvinnor har rätt att få stöd under förlossningen om vi inte vill ha epidural?

Alla vill inte ha epidural.  Jag har tidigare berättat på min blogg att flera av kvinnorna som har blivit skadade av epidural, inte ville ha epidural vid sina förlossningar men att de övertalades av personalen, för att det skulle vara så bra. Det visade sig efteråt  att det inte alls var bra för dem.

Politikerna tror kanske att det går att spara pengar i förlossningsvården och i ett kortsiktigt perspektiv blir det kanske besparingar genom att minska personalen. Men ur ett långsiktigt perspektiv kan det väl knappast bli det med alla kvinnor som blir skadade under sina förlossningar. Som efter förlossningen får söka hjälp för sina besvär i sjukvården och därigenom belastar sjukvården betydligt mer än om det hade blivit rätt från början.

Varken ur ett ekonomiskt eller mänskligt perspektiv kan det  vara någon  besparing på sikt. Utan snarare ett stort slöseri.

Vi som har blivit skadade av epiduraler och har fått våra liv förstörda vid förlossningen utsätts för ett onödigt lidande och får leva med svåra handikapp och smärtor resten av livet med en mycket sämre livskvalité och ekonomi. Vi blir förtidspensionerade eller är långtidssjukskrivna, vilket medför en mycket försämrad ekonomi livet ut för oss genom att vi inte kan arbeta mer.

Det kan väl knappast vara någon besparing för samhället?


Min egen kommentar,  2013-07-30
Det framkommer mer och mer under den debatt som pågår om förlossningsvården, att födande kvinnor mer eller mindre tvingas till att ta ryggbedövningar vid sina förlossningar för att få personalens arbete att fungera bättre. 

Vid en intervju som gjordes med två barnmorskor i TV4 Nyhetsmorgon den 15/7, framgår att det sätts ryggbedövningar för att barnmorskorna inte har tid att sitta hos de födande kvinnorna och för att kvinnorna ska vara tysta. Det har jag också hört från en kvinna som inte ville ha ryggbedövning vid sin förlossning. Hennes anestesiläkare som skulle sätta ryggbedövningen sa till henne,  att här får alla ryggbedövning för att personalen inte orkar med skriken. 

Jag har förståelse för barnmorskornas situation också. Har de så fruktansvärt stressigt på grund av att det är alldeles för lite personal så vad ska de göra?

Men vad händer med patientsäkerheten och kvinnornas valfrihet?

Bifogar länken till intervjun:
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2396699

Artikel i Arbetarbladet idag om patientförsäkringen

I tidningen Arbetarbladet är det idag en artikel om att fler patienter anmäler vårdskador än tidigare. Ökningen tros bero på att patientförsäkringen är mer känd nu.

Jag har tidigare gjort ett inlägg på min blogg om patientförsäkringen och hade då stöd av en artikel från LÖF. I den artikeln som jag hänvisade till fanns statistik på att det var 44 % av de anmälda skadorna som fick ersättning för åren 2003-2009 och att det betalades ut totalt 409 miljoner kronor under 2009. Det sas i den artikeln att de flesta ersättningsbelopp ligger under 25000 kr. Jag funderade då på, vilka det egentligen är som får ersättning från patientförsäkringen?

Om de flesta som får ersättning från patientförsäkringen får ersättningar på belopp under 25000 kr, då ligger de ju där och höjer upp statistiken/procenten på utbetalda ersättningar, vad jag förstår. Om varje ärende räknas lika mycket.

Så det skulle vara väldigt intressant att veta  hur många i antal av totalt antal som av dessa 44 %  har gett ersättning på under 25000 kr.

Jag är osäker på om de 409 miljoner kr som utbetalades under 2009 var nya försäkringsärenden som beslutats om under 2009, eller om det var gamla ärenden som släpar med år efter år, som ligger i det beloppet också. Typ för livränta (ersättning för förlorad arbetsförtjänst) för tidigare utdömda försäkringsärenden som betalas ut varje år, tills personen avlider.

Om det är så är det kanske inte alls många som har fått någon hög ersättning under året.

Jag undrade i mitt blogginlägg hur stor andel "svåra" skador som ersätts och hur många "lätta" skador som ersätts? Det skulle också vara intressant att veta vilka som inte får ersättning och på vilka grunder.

Jag länkade till artikeln från LÖF i mitt blogginlägg men nu när jag klickar på den så finns den inte tillgänglig längre.

Jag bifogar mitt tidigare inlägg:

http://anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/11/vilka-kan-fa-ersattning-fran.html

I dagens artikel i Arbetarbladet sägs det att det förra året betalades ut 477 miljoner kr från patientförsäkringen och att 39 % av anmälda skador beviljades ersättning. Jag citerar från artikeln:

"Om man skadas inom vården kan man få ersättning för kostnader men också för lidandet och de men som man fått. Om man får en bestående skada som påverkar möjligheten att arbeta kan man även få ersättning för förlorade framtida inkomster.
Men bara för att man skadats i vården är det inte säkert att man får några pengar.
Förra året var det bara 39 procent av de som anmälde vårdskada som fick ersättning.
– En vanlig orsak är att den skada man vill ha ersättning för inte bedöms bero på behandlingen utan är en följd av den sjukdom man har. Det kan också vara så att skadan visserligen har orsakats av behandlingen men att man bedömt att den inte kunnat undvikas, säger Lena Mansnérus
Om man till exempel efter ett benbrott drabbas av benförkortning får man inte ersättning om skadan beror på benbrottet i sig, däremot om den hade kunnat undvikas med bättre behandling.
Och trots ökningen är det fortfarande bara en bråkdel av vårdskadorna som anmäls till patientförsäkringen.
Förra året fick man in totalt 12 900 skadeanmälningar medan Socialstyrelsens studier pekar på att över 100 000 patienter skadas varje år.
– Det finns ett stort mörkertal, konstaterar Lena Mansnérus"
 
Lena Mansnérus är utredningschef på patientförsäkringen (LÖF).

Bifogar länken:

http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5775043-fler-anmaler-vardskador-men-morkertalet-ar-stort

Jag har väldigt svårt att förstå resonemanget "att skadan inte har kunnat undvikas". 

Som i våra fall t ex:
Vi  åkte in till BB fullt friska för att föda barn och kom ut med skador efter epidural som påverkar hela resten av livet med svåra smärtor och handikapp. Skadan påverkar oss både fysiskt och ekonomiskt.

 In frisk till BB och ut sjuk.......

Inte kunnat undvikas................?

Hur tänker man då? 

Att föda barn är ingen sjukdom och är alltså inte ett livshotande tillstånd och man dör inte av att inte få epidural vid förlossning.

In frisk och ut sjuk..............

Vi kvinnor var inte ens medvetna om att det fanns några risker med epidural, det hade ingen upplyst oss om. I mitt fall sa doktorn bara en vanlig lokalbedövning, det gör vi ofta och det brukar gå så bra. Så jag var inte ens medveten om att jag skulle få epidural. Lokalbedövning för mig betyder inte epidural. Dessutom användes aldrig epiduralen eftersom jag fick narkos.

Några av de andra skadade kvinnorna blev övertalade av personalen på förlossningen att ta epidural för att det är så bra.

Anestesi och smärtläkaren Björn Bragée har skrivit till mig att han tycker att det är fruktansvärt illa.
Jag citerar vad han skrev till mig:

"Man bör vid planerade ingrepp i lugn och ro få både muntlig och skriftlig information innan, inklusive risken för infektioner och nervskador.  När det är mer akut skall man i alla fall veta att det inte är som att ta ett blodprov, precis, utan att man faktiskt är inne och behandlar i centrala nervssystemet."

Bifogar även länk till tidigare inlägg på bloggen med utdrag ur min advokats skrivelse till skiljenämnden där hon hänvisar till flera  artiklar som har skrivits av framstående anestesiläkare som visar på att det kan uppstå skador av ett felaktigt handhavande av epiduralkateter:

http://anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/skrivelse-till-skiljenamnden.html

Bifogar även mitt tidigare inlägg på bloggen med  utdrag från skiljedomen som beskriver sjukdomsutveckling efter felaktigt handhavande av epiduralkateter:

http://www.anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/utdrag-fran-skiljedomen-och-lite-egna.html

Varför betalas det inte ut ersättning i form av skadestånd och livränta från patientförsäkringen när vi blivit skadade vid förlossningen?

Hur kan skadan bli kvinnornas ansvar och problem? 

Det kan väl inte vara vårt fel att vi har blivit skadade.

På TV4 Nyhetsmorgon idag om förlossning, smärtlindring/epidural vid förlossning

Idag på TV4 Nyhetsmorgon hade de ett avsnitt om "Allt du vill veta om förlossning" där det var en förlossningsöverläkare, en barnmorska och en psykolog med.

12,16 minuter in  i programtiden pratade de om smärtlindring vid förlossning där barnmorskan tog  upp tillgängliga smärtlindringsmetoder som är ryggbedövning, lustgas men även de lite mer alternativa smärtlindringsmetoder som finns.  Tilde de Paula som var en av programledarna nämnde också akupunktur som enligt barnmorskan används vid mellan 6-10 procent av förlossningarna.

Jag tycker att det  var väldigt bra att de här mer ofarliga metoderna togs upp som alternativ till epidural.

Förlossningsöverläkaren tog upp att den bästa smärtlindringsmetoden är ryggbedövning och att det finns en viss risk för övergående besvär såsom lite ont i ryggen, lite pirr i benen och domningar. Att det i regel går över efter några veckor, eller högst några månader. Då frågade programledaren med anledning av att "Anita" har frågat om skador efter epidural som kan uppkomma och att hon (dvs jag) själv är skadad och nu är orolig för att flera ska bli skadade. Programledaren nämnde även att det var flera som hade skrivit till redaktionen om det här. Förlossningsöverläkaren sa då "att det finns sällsynta, väldigt sällsynta komplikationer som gör att man kan få allvarliga nervskador efter ryggbedövning" men att det är jätteovanligt. Det kan inte vara mer än högst en varje år i Sverige.
 
Barnmorskan sa att epiduralen inte är helt ofarlig och att det krävs förberedelser innan. Hon sa även att just epiduralen är ett större ingrepp i kroppen och att det inte är som att bada precis.

Jag har skrivit tidigare i min blogg om att jag är fundersam över hur skadestatistiken har tagits fram. Jag undrar om den bara är baserad på skadeanmälningar som har rapporterats från anestesikliniker på sjukhusen? I så fall kan det finnas ett mörkertal tror jag. Av de kvinnor som jag har kontakt med som är skadade av epidural är det ingen som ingår i den kända skadestatistiken.

En annan intressant fråga är också om det görs någon uppföljning på de här kvinnorna som förlossningsöverläkaren nämnde. Som har problem från några veckor efter förlossningen upp till några månader? Görs det uppföljning efter en viss tid till exempel efter 1 år, 2 år eller 3 år  för att se om besvären  har gått över? Eller kan det vara så att de här kvinnorna slutligen hamnar hos neurologer precis som jag gjorde, eller som J som snurrar runt i sjukvården och som har en egen  berättelse här på min blogg?

Då är de inte heller med i någon statistik för skadade efter epidural.

Som jag har berättat tidigare fick jag ingen som helst information om att det fanns några risker med epiduralbedövning innan kejsarsnittet. Den information som jag fick var bara att det var en vanlig lokalbedövning och att det gör vi  ofta här  och det brukar gå så bra, som läkaren sa till mig när jag passade på att fråga hur det skulle gå till, när jag  fick datum för kejsarsnitt. Jag fick ju kejsarsnitt för att min dotter fortfarande  låg i säte efter att jag hade varit inne på ett vändningsförsök på sjukhuset.

Bifogar länken till Nyhetsmorgon idag:

https://www.youtube.com/watch?v=uLcuo-03Iuk&feature=youtu.be

Artiklar i senaste Läkartidningen om vårdskador, patientsäkerhet och etik.

Igår, 2013-03-12 publicerades en artikel i Läkartidningen nummer 11 som handlar om att personal som har varit inblandade i vårdskador också behöver hjälp att bearbeta det som har hänt.
I artikeln tas upp att:
"Ett systematiskt stöd i form av samtal med kolleger och chefer efterfrågades liksom en mer öppen attityd på arbetsplatsen till det faktum att alla begår misstag."

Sjukvårdspersonalen mår säkert också dåligt när det sker felbehandlingar i vården och kanske i synnerhet om de själva har varit inblandade på något sätt. Jag tror inte heller att personalen är oberörd och som jag har skrivit tidigare, läkare och övrig vårdpersonal är också människor och alla människor kan göra misstag.

Precis som jag också har skrivit tidigare tror jag att det är många som arbetar i sjukvården som mår dåligt av att patienter blir skadade och att skadade patienter inte ens får ersättning från patientförsäkringen. Det kan ju inte kännas bra för dem heller.

Bifogar länken:

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=19359

Avslutningsvis i artikeln rekommenderas läsarna att även läsa:

"Patientsäkerhet är sjukvårdens viktigaste strategiska fråga
Medicinsk kommentar" Jag citerar nedan från artikeln:

"Sammanfattat

Vårdskador drabbar tre offer - patienten, inblandade medarbetare och organisationen.

Patienten ska informeras om skadan, få ett beklagande och snarast ges adekvat behandling för skadan.

Inblandade medarbetare ska ges systematiskt krisstöd.

Patienten och medarbetarna ska göras delaktiga i arbetet med att ta fram åtgärder för att förhindra en upprepning."

Bifogar länken:

 http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=19352

Det låter väldigt lovande tycker jag. Det vore väl alldeles utmärkt om sjukvården vill och kan lära sig något av oss som har blivit skadade. Vi som är skadade vill inte att fler ska behöva drabbas av det som har drabbat oss. Så om sjukvården vill ha hjälp från oss på något sätt för att undvika att  sådana här skador sker i fortsättningen så är jag villig att hjälpa till om jag kan bidra med något.

I samma nummer av Läkartidningen finns också en artikel om etik där det står:

"En medicinsk etik baserad på principerna att göra gott, inte skada, respektera självbestämmande och vara rättvis bör kompletteras med en etik som framhåller önskvärda egenskaper (»dygder«) och förhållningssätt hos läkare och andra vårdgivare."

Bifogar länken:

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19364