tisdag 29 juli 2014

Läs"Medical Risks of Epidural Anesthesia During Childbirth" - "By Lewis Mehl-Madrona, M.D., Ph.D. and Morgaine Mehl-Madrona"


"Lewis E. Mehl-Madrona, M.D., Ph.D.
Associate Professor of Family Medicine and Psychiatry
Department of Family Medicine
University of Saskatchewan College of Medicine"
Articles on Epidurals




"The Medical Risks of Epidural Anesthesia (Epidurals)"


"Permanent Disability from Epidural Anesthesia

a. A disabling condition called spinal arachnoiditis can develop after epidural anesthesia. Of 6 such women, 3 were permanently confined to a wheelchair three years after their initial evaluation.66 None of these patients had any prior spinal surgery or trauma or problems with the spinal cord including previous hemorrhage, infections or other known causes of arachnoiditis. They had no neurological symptoms prior to epidural anesthesia."


"b. Paralysis can occur.68"
Neuropathy is a condition in which sensory changes occur (loss of sensation or hypersensitivity to sensation) with or without chronic pain."
"Neuropathy occurs after epidural anesthesia. It can occur from thrombosis of an artery from trauma from the epidural injection or from the catheter. A lack of adequate blood flow (and therefore oxygen) is called ischemia. This can cause neuropathy also.75"
Adverse reactions in the parturient, fetus and neonate involve alternations of the central nervous system, peripheral vascular tone and cardiac function....
Neurologic effects following epidural or caudal anesthesia may include spinal block of varying magnitude (including high or total spinal block); hypotension secondary to spinal block; urinary retention; fecal and urinary incontinence; loss of perineal sensation and sexual function; persistent anesthesia, paresthesia, weakness, paralysis of the lower extremities and loss of sphincter control all of which may have slow, incomplete or no recovery; headache; backache; septic meningitis; meningismus; slowing of labor; increased incidence of forceps delivery; cranial nerve palsies due to traction on nerves from loss of cerebrospinal fluid."


"13. Accidental Spinal Anesthesia:

When an epidural accidentally turns into a spinal anesthetic, many complications can occur:

  1. Postspinal headaches.
  2. Dysfunction of the bladder is frequent
  3. Occasionally numbness and tingling (paresthesias) of the lower limbs and abdomen develop, and sometimes there is a temporary loss or diminution of sensation in these areas.
  4. Unilateral footdrop (paralysis of the muscle that lifts the foot) has occurred.
  5. Permanent nerve damage (conditions called chronic, progressive adhesive arachnoiditis or transverse myelitis) can occur. These lead to paralysis of the lower parts of the body.
  6. Deaths have been reported.
  7. Difficult breathing
  8. Increased incidence of forceps deliveries.
The reliability of spinal anesthesia with 5% hyperbaric lignocaine was studied among 30 patients undergoing elective Cesarean. Twelve patients had hypotension and four developed severe postspinal headaches. The block progressed to the C2 dermatome in four patients and was associated with dysphagia. This was totally unpredicted and was thought due to altered cerebrospinal fluid dynamics in late pregnancy.35"



"20. Other Neurological Disabilties:


Other neurological disabilities (including a condition called Horners syndrome) can develop along with hoarseness (from even just one dose of epidural anesthetic).45 Clayton46 reported an incidence of Horner's syndrome during epidural anesthesia for elective Caesarean section of 4%. The incidence of Horner's syndrome with epidural anesthesia for vaginal delivery was 1.33%. They found it impossible to predict which patients would develop a Horner's syndrome. Even the nerves to the face can be blocked, sometimes temporarily, sometimes permanently.47 Tremors and shakes can occur.48 49
Paresthesias (persistent tingling from sensory nerves) occurred in 0.16% of patients in one study (1.6 per 1000) with an incidence of persistent neuropathy of 0.04% (4 per 10,000).50 Four of these patients had a neuropathy which eventually resolved. In another study 3.0% of patients had tingling of the hands or fingers, while 26 of almost 5000 women had persistent tingling or numbness in the lower back, buttocks or legs.51
Dizziness and fainting can become a problem after epidurals. One study found these symptoms persisting in 2.1% of women.52"





"Permanent Disability from Epidural Anesthesia

a. A disabling condition called spinal arachnoiditis can develop after epidural anesthesia. Of 6 such women, 3 were permanently confined to a wheelchair three years after their initial evaluation.66 None of these patients had any prior spinal surgery or trauma or problems with the spinal cord including previous hemorrhage, infections or other known causes of arachnoiditis. They had no neurological symptoms prior to epidural anesthesia. The diagnosis was confirmed by a medical test called myelography in all cases. The epidurals were uneventful and performed according to standard methods.
Arachnoiditis is probably caused from the epidural injection of foreign substances (the anesthetic itself or contaminants in the solution) into the spinal canal.
Subarachnoid cysts can occur in the spine from arachnoiditis produced from the epidural anesthetic.67

b. Paralysis can occur.68 The injection of the local anesthetic into the epidural space can result in the veins becoming engorged, the spinal cord suffering from a lack of oxygen (hypoxia) and the woman developing acute neurological problems. Some of these deficits can become permanent.69 Paralysis can also occur from bleeding into the area during the epidural injection with the formation of a pocket of blood pressing on the spinal cord (hematoma). It can also occur from infection or trauma.
Cranial nerve paralysis can occur at quite a distance from the site of the epidural. This is thought to occur from traction on the spinal cord.70
Paralysis can occur from a condition called anterior spinal artery syndrome after epidural anesthesia during labor.71 Paralysis can occur when the blood flow to the spinal cord becomes so limited that tissue dies. This is called an infarction. A case report of an infarction after epidural anesthesia has been published in which leg paralysis occurred and did not recover. A loss of sensation to pain and temperature also occurred to the level of the mid-chest which partially resolved.72
Of 108 non-fatal complications in one study, five were associated with permanent disability.73 These included damage (neuropathy) to a single spinal nerve, acute toxicity from the local anesthetic, and problems associated with accidental puncture of the dura to become a spinal anesthetic.
Another patient developed paralysis after epidural anesthesia probably due to the anterior spinal artery or central arteries being blocked during the epidural and leading to death of part of the spinal cord.74
Neuropathy is a condition in which sensory changes occur (loss of sensation or hypersensitivity to sensation) with or without chronic pain. Neuropathy occurs after epidural anesthesia. It can occur from thrombosis of an artery from trauma from the epidural injection or from the catheter. A lack of adequate blood flow (and therefore oxygen) is called ischemia. This can cause neuropathy also.75"

Jag länkar hela artikeln hit:
http://www.healing-arts.org/mehl-madrona/mmepidural.htm#medical_risks_epidurals_neurological

Jag har tagit mig friheten att citera en del innehåll från artikeln och bifogar länken till hela artikeln ovan. Den är mycket läsvärd.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en hel del forskning på epiduralskador även utomlands sedan många år tillbaka.

Kända biverkningar är bland annat myelit som är min diagnos och även svår migränliknande huvudvärk som flera av de andra skadade kvinnorna har och andra besvär som omtalas i artikeln.

Varför får vi då inte ersättning från patientförsäkringen när det här är känt sedan lång tid tillbaka?

I artikeln talas det även om att vi är underinformerade om riskerna kring epiduraler även om inte alla blir skadade av epidural. Det  vore väl rimligt att informeras om möjliga negativa effekter av epidural när det kan bli en så här negativ skadeutveckling. Precis som Jenny skrev i mitt förra blogginlägg, jag citerar:

"Jag lägger mitt liv, mitt barns liv i vårdens händer och de kan inte ens ge information!
Jag tänker på EDA i detta fall. 

Varför får man inte veta riskerna?

Skulle jag/vi vara beredda att ha värk resten av livet för en mindre smärtsam förlossning?
Är beredd och säga nej för alla kvinnor/familjer där ute.

Dessutom kan EDA "förstöra" värkarbetet.
 

Varför blev jag inte informerad?
Vet vården inte själva om detta?
Vad har de för rutin kring detta?

Ja det kommer alltid finnas frågor och vem ska svara på dem?

Något vi alla har rätt och veta för att kunna ta ett bra beslut!
 

Många kvinnors/familjers liv är förstörda. 

Men vem ska hållas ansvarig, var kan vi få stöd och hjälp?

Vem kan hjälpa oss?"

Bra ställda frågor av Jenny tycker jag. Så den stora frågan är då:

"Vem ska hjälpa oss som har hamnat i den här jobbiga situationen"? 

Det går väl inte att reparera våra skadade kroppar men ett erkännande och upprättelse vore snyggt och även skadestånd och livränta som kompensation för våra förstörda liv vore absolut rimligt och självklart att få.   

För framtiden önskar jag att gravida kvinnor blir upplysta om riskerna med epiduraler och därmed har möjlighet att göra ett eget bra val. Baserat på alla kända biverkningar -  INNAN förlossningen,  i lugn och ro, både skriftligt och muntligt.  Jag kan förstå att det verkar avlägset och otroligt osannolikt med den låga skaderisken som finns i statistiken  att just jag skulle kunna bli drabbad av skador vid epidural. Men ingen vill nog vara den där personen som blir skadad, det är nog helt klart.

Som jag har skrivit tidigare så undrar jag hur skadestatistiken är framtagen. Är den bara baserad på skador rapporterade från anestesiklinikerna eller kvinnoklinikerna?  Isåfall finns det nog ett stort mörkertal. Ingen av oss skadade kvinnor som jag har kontakt med ingår i statistiken iallafall. 

Så frågan återstår, vem ska hjälpa oss som har blivit skadade?
 
Jag återkommer till det som jag har tagit upp flera gånger:

"Det kan väl ändå inte vara vårt fel att vi har blivit skadade av epidural vid våra förlossningar och fått våra liv förstörda"

 


torsdag 10 juli 2014

Läs om Jennys förlossning för tre år sedan och hur hennes liv ser ut idag


Min historia startade den 5/6 2011.

Vi kom in ca kl 7 på morgonen då jag haft värkar med jämna mellanrum sedan kl 22 kvällen innan. Jag hade inte öppnat mig mer än 1 cm och vi blev erbjudna att stanna och det gjorde vi.

Värkarbetet gick väldigt långsamt så runt kl 16-17 på kvällen beslutade barnmorskan att ta mitt vatten. Hon frågade oss om vi bestämt oss kring bedövning osv. Nej sa vi, vi vet inte riktigt. Pratat om EDA men vi vet inte. Barnmorskan sa då något i stil med; har ni inte bestämt er är det nog bäst ni tar den. Jag ringer efter läkare.

Värkarbetet satte igång bra men inte tillräckligt. Runt kl 19 kommer en ung läkare och försöker lägga EDA på mig i runt 2 timmar. Hon misslyckas och sticker mig otaliga gånger (jag tror att det rör sig om runt 6-12 stick men det kan vara fler).

Vid denna tidpunkt har mina värkar avtagit trots stimulerande dropp, min dotter blir allt sämre och hennes hjärtslag ligger stadigt på 200. Jourläkare får kallas in och kommer efter drygt en timme. Han misslyckas med första försöket till EDA, sätter den på andra. Då är kl ca 22.00.

Varken jag eller min sambo fick någon information om EDA, hur många stick det var eller några risker mm.

Min dotter blir sämre och till slut beslutas om akut kejsarsnitt. Min dotter mår väl! Skriker omgående. Inga komplikationer för henne, aldrig varit.

Några timmar efter förlossningen börjar värken komma, i huvudet, i ryggen, i hela kroppen känns det som. Efter mycket tjat från mig inser de när de tar tempen att jag har feber. Jag blir allt sämre, min kropp slutar fungera. Det fanns under närmaste dagarna fara för mitt liv. Men ingen lyssnade eller förklarade vad felet var.

Personal sa det var en UVI, (urinvägsinfektion).

Nu tre år senare har varken jag eller min sambo lyckats släppa detta. Min önskan om ett barn till finns hos mig, men min sambo är rädd för mitt eller barnets liv.

I dagsläget lever jag med ständig värk, mest kopplad till högersidan av min kropp, i ansiktet, huvudet och benet. Jag har mycket "huvudvärk" men ingen medicin hjälper. Jag äter idag medicin mot nervsmärta, rena värktabletter och migränmedicin. Det ger mig ett drägligt liv, för det mesta.

Men frågan återstår, vad är det för fel på mig? 

Varför? 
Vad har hänt?

Innan förlossningen hade jag inga av dessa besvär, inga alls!

Jag har försökt att få ut alla mina journaler men jag har haft stora problem att få ut anestesijournalen. Det var olika ursäkter varje gång och de sa att anestesijournalen inte gick att få ut.  

Alla har rätt till sina journaler och efter att jag ringde till Vårdguiden som sa detsamma och att de aldrig hade hört talas om att någon inte hade fått ut sin journal. Då fick jag slutligen ut min anestesijournal också.

Vi hade i juni ett möte med verksamhetschefen för förlossningen. Vi fick en del svar där som jag inte vill gå in på. Men hennes gissning var jag hade blodförgiftning alternativt hjärnhinneinflammation.

Men varför?
Inget det längre går att ta reda på. 
Och vad har det med min ständiga värk att göra?

Verksamhetschefen hade inga problem med att ta ut anestesijournalen och hon sa att hon inte kände till att jag hade blivit nekad att få ut den tidigare. Men det som står i journalen stämmer inte med verkligheten.

Det står i journalen att den första anestesiläkaren stack mig fem gånger och att den andra läkaren stack en gång. Det är helt fel.

Den första läkaren höll på i två timmar att försöka sätta in EDA:n och jag tror att det var betydligt fler stick än fem. Nålen trycktes in gång på gång under de här två timmarna och jag tror inte heller att det byttes nål mellan sticken. Den andra läkaren som stack mig, stack två gånger.

Varje dag är påverkad, för mig och min familj. Jag trodde alltid att jag skulle få 2 eller 3 barn men mitt/vårt liv och framtid har till stora delar blivit förstörda.

Jag lägger mitt liv, mitt barns liv i vårdens händer och de kan inte ens ge information!
Jag tänker på EDA i detta fall. 

Varför får man inte veta riskerna?

Skulle jag/vi vara beredda att ha värk resten av livet för en mindre smärtsam förlossning?
Är beredd och säga nej för alla kvinnor/familjer där ute.

Dessutom kan EDA "förstöra" värkarbetet.
 

Varför blev jag inte informerad?
Vet vården inte själva om detta?
Vad har de för rutin kring detta?

Ja det kommer alltid finnas frågor och vem ska svara på dem?

Något vi alla har rätt och veta för att kunna ta ett bra beslut!

Många kvinnors/familjers liv är förstörda. 


Men vem ska hållas ansvarig, var kan vi få stöd och hjälp?

Vem kan hjälpa oss?

Jag har gjort en anmälan till patientförsäkringen/LÖF i juni i år men har ännu inte hunnit att få något beslut från dem.