Efter förlossningen

Epiduralkatetern sattes in kl 12.30 och dottern är född klockan 15:33. EDA:n  togs ut mellan kl 20-21 enligt anestesijournalen. Därefter finns ingen notering om att någon övervakning har skett av mig under natten. När jag låg på uppvaket försökte jag själv att ta bort det onda på ryggen. Jag vred och vände på mig många gånger  eftersom det var väldigt obehagligt att ha epiduralkatetern insatt så länge och att ligga på den. Jag försökte även komma åt med handen själv. Jag grät och bad att de skulle ta ut epiduralkatetern när det slutligen kom in en personal på uppvaket. Så småningom  togs epiduralkatetern ut.

Jag har en svag minnesbild av att personalen muttrade om att så här länge ska den inte sitta i och att de hade stora problem med att få ut den.

Det var sent på kvällen innan jag kom till BB-avdelningen. På natten hade min dotter skrikit väldigt mycket utan att jag hade hört någonting. Därför hade hon körts ut i sovsalen för att personalen skulle kunna ta hand om henne. Jag, som är så oerhört lättväckt normalt och vaknar av minsta lilla ljud. Dottern fick sova i sovsalen varje natt hela tiden på BB eftersom jag inte hörde henne. Det kändes som att jag befann mig i en bubbla ungefär och jag hörde väldigt dåligt. Jag minns att när jag gick upp hade jag en fruktansvärd huvudvärk men när jag låg ner gick det bättre. Jag kände mig sjuk, hängig och darrig men jag har inget minne av att någon kontrollerade vare sig feber eller blodtryck under hela vistelsen på BB som varade i fem dagar.

När jag vaknade dagen efter förlossningen hade jag ingen känsel i höger lår vilket jag påpekade för personalen. När jag skulle skrivas ut från BB på fredagen bad jag att den kvinnliga läkaren skulle skriva i min journal att jag inte hade någon känsel i höger lår men hon sa att det brukar gå över. Då hävdade jag i alla fall att det skulle skrivas in i min journal. Hon svarade då, "vi får se".

Två dagar efter utskrivningen var jag på BB-avdelningen polikliniskt för att ta bort stygnen och jag träffade då en annan kvinnlig läkare. Hon frågade hur jag mådde och jag sa att jag inte mår bra och att jag inte hade någon känsel i höger lår när jag gick hem i fredags och att jag fortfarande har nedsatt känsel i höger lår. Hon frågade då om det står i journalen och jag svarade att jag pratade med doktorn om det och sa att det ska skrivas in i journalen. Då svarade hon, att det ska jag gå och kontrollera. När hon kom tillbaka sa hon att det stod inget i journalen, men nu står det.

Något dygn efter hemkomsten från BB på natten fick jag fruktansvärt hög feber. Jag har aldrig haft så hög feber varken förr eller senare. Det var över 42 grader och jag fullständigt kokade och jag hade svåra frossattacker. Tänderna skallrade i munnen på mig. Jag vet att jag kontrollerade en gång till för att febern var så osannolikt hög. Febertermometern visade samma temperatur även andra gången. Eftersom min sambo var borta över natten så ringde vi till BB först dagen efter och jag fick komma och träffa förlossningsläkaren på BB först framåt kvällen då han var i tjänst. Det var den bedömning som personalen på BB-avdelningen gjorde när vi ringde på morgonen, att vi skulle vänta tills förlossningsläkaren var i tjänst. Då var febern lägre och läkaren gjorde en undersökning och som jag minns det, gick iväg för att ordna plats för mig eftersom han ville lägga in mig, tror jag. Det var dåligt.med platser så jag fick åka hem. Han var väldigt stressad, upptagen i en operation eller något.

Jag minns att han sa innan han gick att han skulle skriva in i min journal på BB om det här besöket eftersom det var där jag var på återbesök.

Fem veckor efter förlossningen var jag på kvinnokliniken på jouren och träffade samma läkare igen. Jag hade haft hög feber och frossa på natten igen. Jag hade mjölkstockning och fick antibiotika för det.

En tid efteråt träffade jag förlossningsläkaren i ett köpcentrum i närheten och jag minns att han kom fram till mig och frågade hur jag mådde. Han hade tänkt på mig sa han.

Journalerna från BB är helt borta. Som tur var så hade den kvinnliga läkaren som jag träffade när jag tog stygnen gjort en notering på baksidan av anestesijournalen.om att jag inte hade någon känsel i höger lår när jag gick hem från BB och fortfarande nedsatt känsel i höger lår när hon träffade mig och att detta kom efter epiduralkatetern.
Anestesijournalen finns kvar.

Mycket av det ovanstående hade jag förträngt för att jag har varit så fruktansvärt sjuk. Minnet av förlossningsläkaren kom tillbaka först under skiljeförhandlingen, då min advokat läste ur förlossningsjournalen,
den enda sida som vi hade haft tillgång till.

Advokaten  påpekade också under skiljeförhandlingen att det inte fanns några journaler från BB och att hon tyckte att det var märkligt.

Efter skiljeförhandlingen i juni 2008 tog jag kontakt med förlossningsläkaren igen, efter över 16 år. Han kunde inte minnas mig personligen men han gjorde allt i sin makt för att få tag på journalerna från BB. Han trodde att det skulle kunna finnas pappersjournaler någonstans.

Redan 1999 när jag gjorde min skadeanmälan hade jag kontaktat sjukhuset om journalerna från BB eftersom de saknades men fått svaret att det inte fanns några. Jag minns att jag ringde och frågade den person som hade skickat journalerna hem till mig om det verkligen var allt eftersom jag bara hade fått kopia på förlossningsjournalen. Borde det inte finnas journaler från BB också? Jag har alldeles bestämt för mig att hon höll med mig om att det var konstigt att det inte fanns några journaler från BB.
Även detta mindes jag nu tydligt efter skiljeförhandlingen.

Även förlossningsläkaren misslyckades med att få tag i journalerna från BB, men jag uppskattar verkligen att han försökte hjälpa mig. I det mailsvar som jag fick av honom i september 2008 stod det:

"De papper jag lyckats få fram är endast en mikrofilmskopia av vistelsen på förlossningen, några andra journalhandlingar kan jag inte få fram. Uppgifter avseende besöket efter utskrivningen från BB kan jag därför tyvärr inte hjälpa dig med."