Artikeln som var publicerad i DN Debatt den 7 mars i år alltså 2020, är väldigt bra skriven och tar upp en problematik som vi medborgare inte är medvetna om överhuvud taget innan vi har oturen att råka ut för en patientskada i vården.
Joel, som artikeln handlar om var bara 16 år när han genomgick en operation med epidural och blev delvis förlamad.
Inte nog med att han skulle anpassa sig till ett liv som rörelsehindrad utan dessutom har han och hans föräldrar kämpat mot Löf, patientförsäkringens sätt att hantera hans patientskadeärende genom att neka honom ersättning tre gånger. De har också tagit hjälp av deras advokat.
Patientförsäkringen fungerar inte som den borde fungera och som de flesta tror att den fungerar. Som vårdskadad patient befinner man sig redan i ett sämre utgångsläge än innan när man var frisk och att då behöva kämpa för sina rättigheter på det här sättet det känns helt orimligt och omänskligt.
Jag citerar från artikeln.
"Joel riskerade att stå utan ekonomiskt skydd för resten av livet på grund av Löfs bristfälliga, för att inte säga felaktiga handläggning."
"En vårdskada kan drabba vilken patient som helst".
"Vårdskadan inträffade efter en operation 2017 och dess efterverkningar höll på att kosta vår son livet. Under mycket lång tid fick Joel kämpa mot svåra smärtor och livshotande infektioner.
Den tiden är över nu, men vi har upptäckt flera allvarliga brister i patientskyddet under vår kamp för erkännande att vården agerat fel. Det tog oss drygt 2,5 år med tre avslag om ersättning från Löf innan Joel fick upprättelse. Den processen hade han aldrig kunnat driva själv. Han har haft nog med att klara vardagen. Det är vi föräldrar och vår advokat som lagt oräkneliga timmar på att granska vårddokument och ställt samman fakta som pekar på det felaktiga i klinikens behandling av Joel. Det har varit som att ha ett extra jobb.
Är detta rimligt?"
Ja, det undrar jag också, är det verkligen rimligt?
"Är Löf en instans för alla medborgare om det krävs vana att läsa medicinska dokument och att engagera advokat för att få det man har rätt till? "
"Detta var vad som hände i Joels fall:
• Trots den uppenbara felhanteringen, som vi själva kunde läsa oss till via medicinska dokument, beslutade Löf att Joels förlamning inte var en patientskada.
• Vi kunde konstatera att sakkunnigutlåtandena som man stödde sitt avslag på innehöll sakfel.
• En från Löf oberoende och mycket erfaren specialistläkare
analyserade samma dokumentation. Han pekade på allvarliga brister i
hanteringen av Joels fall. Trots svagheterna i Löfs egna underlag och
trots vårt kompletterande expertutlåtande valde Löf att stå kvar vid
sitt beslut.
• Vi klagade en tredje gång, men Löf stod fast. Den här gången
hänvisade de till ett utlåtande från en ny sakkunnig utsedd av Löf men
som vi sedan kunde påvisa var jävig.
• Vi vände oss i stället till Patientskadenämnden som är nästa
instans. Båda deras sakkunniga pekade på samma brister som vi själva
gjort. Då backade Löf. Joels skada blev en ersättningsbar vårdskada."
Efter att ha fått tre avslag hos LÖF, patientförsäkringen fick de slutligen rätt och Joel fick upprättelse och ersättning och förhoppningsvis har han fått rejäl ersättning och skadestånd, som till viss del kan kompensera för det förlorade friska liv som han gått miste om. Plus livränta borde han få om han nu inte skulle kunna komma ut och arbeta och då ska livräntan inte beräknas på den inkomst som han har nu som antagligen är obefintlig, eftersom han aldrig hann börja arbeta innan skadan uppkom. Livräntan borde rimligtvis beräknas på en trolig framtida inkomst som han skulle kunna komma upp i om han hade kunnat arbeta. Utifall det värsta inträffar för honom. Det är viktigt även för den framtida pensionen även om det känns avlägset nu när han är så ung. Men Joel kanske kommer att kunna arbeta det vet vi inte idag.
Är det så här vår skattefinansierade patientförsäkring Löf ska fungera?
I artikeln tas det upp att Löf ägs och finansieras av regionerna och står alltså inte oberoende från regionerna.
"Företrädare för regionerna, som ansvarar för landets sjukhusvård, styr samtidigt det bolag som avgör om sjukhusens vård varit korrekt eller om en patient ska få ersättning för vårdskada. Regionföreträdarna sitter alltså på två stolar när de beslutar om vårdskadade patienters framtid."
"Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (Löf ), den instans som bedömer skador orsakade av sjukvården, är inte fristående från sjukvården. Tvärtom styrs bolaget av företrädare för regionerna som i huvudsak är de som utför vårdinsatserna."
Det är en väldigt viktig aspekt i sammanhanget.
En annan sak som jag har hört redan för många år sedan, är att Löf
inte fungerar som ett vanligt försäkringsbolag, som har pengar på ett konto som kan användas för att betala ut ersättningar vid utdömda skadeärenden. Utan vad jag har förstått måste de i varje
enskilt fall när de utdömer skadestånd och/eller livränta, gå till respektive region och äska pengar.
Det är också en intressant aspekt .
Jag tycker mig ha hört att det är c 190 personer anställda hos Löf vars verksamhet finansieras med skattepengar.Jag såg den uppgiften i någon artikel i höstas med anledning av att Löf var ute och gjorde en upphandling hos olika försäkringsbolag när de ville teckna privat sjukförsäkring för sina anställda.
Äntligen någon mer som ifrågasätter LÖF,
patientförsäkringens sätt att hantera skadeärenden och dessutom på ett
väldigt strukturerat och bra sätt. Artikeln behövs verkligen för att belysa problematiken med vårdskador och patientförsäkringen.
Vi är flera som har kämpat mot Löf och som har försökt bevisa ett
orsakssamband med epiduralen, vilket har varit helt omöjligt för oss.
Jag
personligen har processat ända upp i skiljenämnd utan att vi, jag, min
duktiga advokat och hennes biträde lyckades bevisa sambandet med epiduralen. Detta trots att jag hade de typiska, kända och svåra biverkningar som kan uppkomma vid felaktigt använd epidural. Vilket det redan då fanns artiklar om som vi hade med vid skiljeförhandlingen.
Plus allt det "bevismaterial" som jag har i form av läkarutlåtanden, journalutdrag med anteckningar och som till stor del fanns med vid skiljeförhandlingen i juni 2008.
T ex finns anteckningar redan i BB-journalen och anestesijournalen från förlossningen en vecka efteråt om problem såsom ingen känsel i ena benet och domningar och stickningar i benen och att de kom efter epiduralens första försök och att de kvarstår hela tiden.
Anestesijournal med anteckning om besvär efter epiduralen fanns med redan till skiljenämnden. BB journalen med motsvarande anteckning om besvär efter epiduralen har jag lyckats få fram nu på senare år efter att jag skrivit till sjukhusledningen.
Hur mycket "bevis" ska man ha för att kunna "bevisa" orsakssambandet?
Om inte ens jag med alla "bevis" fick ersättning hur ska då andra skadade kunna "bevisa" sambandet.
De flesta som skadas av epidural vid antingen förlossning eller operation får avslagsmotiveringen att skadan inte hade kunnat undvikas. Man menar då från Löf:s håll att man inte hade kunnat använda en säkrare metod än den man använde.
Då tänker jag, hade man inte satt epiduralen utan använt narkos istället så hade man undvikit de här skadorna som är förknippade med epiduralen och katetern.
Även som jag uppfattar det, de tryckskador/nervskador som kan uppstå av att man ligger på katetern under lång tid, undviker man också.
För min egen del fick jag avslagsmotiveringen "Inte övervägande sannolikt orsakssamband."
Min advokat skrev till Skiljenämnden:
"Grunder
Anita Nyberg har vid anläggande av en epiduralkateter 1992-03-29 tillfogats en skada som jämlikt § 2.1 alternativt § 2.2 i de i ärendet tillämpliga ersättningsbestämmelserna från 1991 utgör ersättningsbar behandlingsskada."
"4.2 Anläggandet av epiduralkatetern var inte en medicinskt motiverad åtgärd
I ovan redovisade artikel av Moen, Dahlgren och Irestedt förordar författarna - mot bakgrund av att det föreligger risker för svåra komplikationer - att ett anläggande av epiduralkateter endast skall ske efter noggrant övervägande ( s 958). I Anita Nybergs fall synes anläggandet av epiduralkatetern överhuvudtaget inte ha föregåtts av något övervägande. I vart fall bär journalerna inte spår av detta. Åtgärden föregicks inte heller av någon diskussion med Anita Nyberg avseende de eventuella riskerna med epiduralkatetern. I synnerhet med tanke på att katetern - genom ett strax därpå fattat beslut från sjukhusets sida - ej kom att användas måste det starkt ifrågasättas huruvida det varit medicinskt motiverat att anlägga den aktuella katetern i Anita Nybergs fall. Anita Nyberg gör gällande att så ej var fallet.
4.3 Skadan hade kunnat undvikas genom ett annat utförande
Som framgår av redogörelsen ovan misslyckades anläggandet av epiduralkatetern vid det första försöket. Nyberg kände omedelbart en oerhört smärta i höften och strålade ner i benet. Stämningen bland sjukhus personalen i samband med ingreppet var okoncentrerad. Dessa uppgifter framgår av den redogörelse som lämnats av barnets far." "Det faktum att det inte framgår av journalerna att det rörde sig om två försök beror sannolikt på en brist i sjukhusets rutiner. På sätt som redovisats ovan framhålles i en av de citerade studierna att flera stick utgör en klar riskfaktor för blödning och utveckling av spinalhematom. Med hänsyn tagen till samtliga dessa omständígheter gör Anita Nyberg gällande att man hade kunnat undvika skadan genom ett annat - mer omsorgsfullt och professionellt - utförande vid anläggandet av epiduralkatetern.
Behandlingsskada jämlikt § 2.1 ersättningsbestämmelserna föreligger således. På sätt som ovan anförts gör Anita Nyberg även gällande att behandlingsskadan omfattas av § 2.2 i ersättningsbestämmelserna.
4.4 Rätt till ersättning enligt 2.2
Då det ingrepp som orsakat Anita Nybergs skada är en rutinmässig behandling i form av en epiduralbedövning i samband med en förlossning och Anita Nybergs skada lett till svår invaliditet är Anita Nyberg berättigad till ersättning även enligt Villkoren 2.2."
"Det kan konstateras att Anita Nyberg skadats till följd av en vanlig epiduralbedövning vid ett kejsarsnitt. Då behandlingen satts in som smärtlindring är det uppenbart att den träffas av bestämmelsen då skadan obehandlad är av övergående art. Att just epiduralbedövningar omfattas av bestämmelsen redogörs även för i SOU 2004:12 s 129 f."
Kan det verkligen vara rätt att vi som har haft oturen att bli
skadade i sjukvården med skador av den här kalibern inte ska få
ersättning från patientförsäkringen, Löf?
Det måste vara ett systemfel.
Hur ska vi kunna "bevisa" sambandet med epiduralen?
Vi är helt rättslösa.Vi har inte en chans mot Löf.
Så inte nog med att livet blir förstört med handikapp och smärtor för resten av livet. Dessutom måste vi kämpa och processa mot vår skattefinansierade patientförsäkring och tvingas till att acceptera ekonomisk ruin bara för att vi har ett samhällssystem som inte fungerar i verkligheten.
Det är omänskligt och känns ganska cyniskt.
Bifogar länken till artikeln.
https://www.dn.se/debatt/systemfel-nar-regionerna-sjalva-utreder-vardskador/
Bifogar även ett av mina blogginlägg som handlar om hur mycket "bevis" jag hade i mitt skadeärende och vilka svårigheter jag har haft att "bevisa" orsakssambandet med epiduralen.
http://anitasepiduralskada.blogspot.com/2012/10/svarighet-att-bevisa-ett-orsakssamband.html
