Finansinspektionen riktar hård kritik mot LÖF, patientförsäkringen

Finansinspektionen som är tillsynsmyndighet över patientförsäkringen, LÖF riktar hård kritik mot LÖF.

"Patientförsäkringen LÖF, som ägs av landstingen, har varken haft koll på hur de utrett patientskador eller vilka klagomål deras kunder har haft om verksamheten. Det har nu Finansinspektionen kommit fram till efter att ha granskat verksamheten. Kritiken mot patientförsäkringen är inte nådig och finansinspektionen kräver nya rutiner." Citerat från inlägget på TV4 Nyheterna, den 11 december.

Bifogar länken:
http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=3028603

Finansinspektionen påbörjade en granskning i höstas efter att de hade fått in ett trettiotal anmälningar mot patientförsäkringen, LÖF. TV4 Nyheterna tog upp detta den 19 november.

"Patienter som felbehandlats i vården kompenseras inte tillräckligt och dessutom behandlas de illa. Finansinspektionen ska nu utreda hur patientförsäkringen LÖF, den instans som man kan anmäla vårdskador till, egentligen hanterar felbehandlade patienter." Citerat från inlägget den 19 november.

Bifogar inlägg:
https://www.tv4play.se/program/nyheterna/3017920

 Samma dag tog TV4 Nyheterna upp att flera vårdskadade anmäler försäkringsbolag.

"Cirka 30 personer har anmält LÖF, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, och nu utreds fallen nu av finansinspektionen. Ulrika Holmgren är en av de som drabbats" Citerat från inlägget.

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/fler-v%C3%A5rdskadade-anm%C3%A4ler-f%C3%B6rs%C3%A4kringsbolag-3017180

Det här är en väldigt välkommen granskning, inte minst för oss som har blivit skadade av epidural.

Sydsvenskan och tidningen City i Malmö har skrivit artiklar om vårt möte på Socialdepartementet

Idag är det artikel både i Sydsvenskan och i City Malmö om vårt möte som vi hade på Socialdepartementet för några veckor sedan. På mötet fick vi träffa två tjänstemän och vi fick ett väldigt bra bemötande.

Jag föredrog en inledning på mötet som innefattar alla de problem som vi har haft efter att skadan har inträffat. Inledningen innehöll också våra önskemål om förändringar och krav på upprättelse för oss som har blivit skadade av epidural.

På mötet berättade vi om våra förlossningar och hur livet har blivit för oss efteråt.

Vi skulle ha varit sex kvinnor på mötet som alla har blivit skadade av epidural vid våra förlossningar men två kunde inte närvara.  Men deras berättelser föredrogs också på mötet.

Bifogar länkar:

http://www.city.se/nyheter/forlossningsskadade-kampar-for-upprattelse/

http://www.sydsvenskan.se/sverige/kampar-vidare-for-upprattelse/

I City Malmös papperstidning såg artikeln lite annorlunda ut. Jag bifogar den därför här:

 

"Patienttorget" om tragiska öden som inte har fått ersättning från Patientförsäkringen

Läs artikel på Patienttorget om tragiska öden som inte har fått ersättning från Patientförsäkringen. Där  belyses bland annat kvinnor som har blivit skadade av epidural vid förlossning och svårigheter att få rätt mot Patientförsäkringen. 

Det belyses även i artikeln att epiduralanvändning inte är helt riskfritt.

Bifogar länk:

http://www.brageerehab.se/tragiska-%C3%B6den-som-inte-f%C3%A5tt-ers%C3%A4ttning-av-patientf%C3%B6rs%C3%A4kringen

Läs"Medical Risks of Epidural Anesthesia During Childbirth" - "By Lewis Mehl-Madrona, M.D., Ph.D. and Morgaine Mehl-Madrona"

---

"Lewis E. Mehl-Madrona, M.D., Ph.D.

Associate Professor of Family Medicine and Psychiatry
Department of Family Medicine
University of Saskatchewan College of Medicine"

---

"The Medical Risks of Epidural Anesthesia (Epidurals)"

"Permanent Disability from Epidural Anesthesia

a. A disabling condition called spinal arachnoiditis can develop after epidural anesthesia. Of 6 such women, 3 were permanently confined to a wheelchair three years after their initial evaluation.⁶⁶ None of these patients had any prior spinal surgery or trauma or problems with the spinal cord including previous hemorrhage, infections or other known causes of arachnoiditis. They had no neurological symptoms prior to epidural anesthesia."

"b. Paralysis can occur.^68"

Neuropathy is a condition in which sensory changes occur (loss of sensation or hypersensitivity to sensation) with or without chronic pain."
"Neuropathy occurs after epidural anesthesia. It can occur from thrombosis of an artery from trauma from the epidural injection or from the catheter. A lack of adequate blood flow (and therefore oxygen) is called ischemia. This can cause neuropathy also.^75"
Adverse reactions in the parturient, fetus and neonate involve alternations of the central nervous system, peripheral vascular tone and cardiac function....
Neurologic effects following epidural or caudal anesthesia may include spinal block of varying magnitude (including high or total spinal block); hypotension secondary to spinal block; urinary retention; fecal and urinary incontinence; loss of perineal sensation and sexual function; persistent anesthesia, paresthesia, weakness, paralysis of the lower extremities and loss of sphincter control all of which may have slow, incomplete or no recovery; headache; backache; septic meningitis; meningismus; slowing of labor; increased incidence of forceps delivery; cranial nerve palsies due to traction on nerves from loss of cerebrospinal fluid."

"13. Accidental Spinal Anesthesia:

When an epidural accidentally turns into a spinal anesthetic, many complications can occur:

1. Postspinal headaches.
2. Dysfunction of the bladder is frequent
3. Occasionally numbness and tingling (paresthesias) of the lower limbs and abdomen develop, and sometimes there is a temporary loss or diminution of sensation in these areas.
4. Unilateral footdrop (paralysis of the muscle that lifts the foot) has occurred.
5. Permanent nerve damage (conditions called chronic, progressive adhesive arachnoiditis or transverse myelitis) can occur. These lead to paralysis of the lower parts of the body.
6. Deaths have been reported.
7. Difficult breathing
8. Increased incidence of forceps deliveries.
   

The reliability of spinal anesthesia with 5% hyperbaric lignocaine was studied among 30 patients undergoing elective Cesarean. Twelve patients had hypotension and four developed severe postspinal headaches. The block progressed to the C2 dermatome in four patients and was associated with dysphagia. This was totally unpredicted and was thought due to altered cerebrospinal fluid dynamics in late pregnancy.³⁵"

---

"20. Other Neurological Disabilties:

Other neurological disabilities (including a condition called Horners syndrome) can develop along with hoarseness (from even just one dose of epidural anesthetic).⁴⁵ Clayton⁴⁶ reported an incidence of Horner's syndrome during epidural anesthesia for elective Caesarean section of 4%. The incidence of Horner's syndrome with epidural anesthesia for vaginal delivery was 1.33%. They found it impossible to predict which patients would develop a Horner's syndrome. Even the nerves to the face can be blocked, sometimes temporarily, sometimes permanently.⁴⁷ Tremors and shakes can occur.^{48 49}

Paresthesias (persistent tingling from sensory nerves) occurred in 0.16% of patients in one study (1.6 per 1000) with an incidence of persistent neuropathy of 0.04% (4 per 10,000).⁵⁰ Four of these patients had a neuropathy which eventually resolved. In another study 3.0% of patients had tingling of the hands or fingers, while 26 of almost 5000 women had persistent tingling or numbness in the lower back, buttocks or legs.⁵¹

Dizziness and fainting can become a problem after epidurals. One study found these symptoms persisting in 2.1% of women.^52"

---

"Permanent Disability from Epidural Anesthesia

a. A disabling condition called spinal arachnoiditis can develop after epidural anesthesia. Of 6 such women, 3 were permanently confined to a wheelchair three years after their initial evaluation.⁶⁶ None of these patients had any prior spinal surgery or trauma or problems with the spinal cord including previous hemorrhage, infections or other known causes of arachnoiditis. They had no neurological symptoms prior to epidural anesthesia. The diagnosis was confirmed by a medical test called myelography in all cases. The epidurals were uneventful and performed according to standard methods.

Arachnoiditis is probably caused from the epidural injection of foreign substances (the anesthetic itself or contaminants in the solution) into the spinal canal.

Subarachnoid cysts can occur in the spine from arachnoiditis produced from the epidural anesthetic.⁶⁷

b. Paralysis can occur.⁶⁸ The injection of the local anesthetic into the epidural space can result in the veins becoming engorged, the spinal cord suffering from a lack of oxygen (hypoxia) and the woman developing acute neurological problems. Some of these deficits can become permanent.⁶⁹ Paralysis can also occur from bleeding into the area during the epidural injection with the formation of a pocket of blood pressing on the spinal cord (hematoma). It can also occur from infection or trauma.

Cranial nerve paralysis can occur at quite a distance from the site of the epidural. This is thought to occur from traction on the spinal cord.⁷⁰

Paralysis can occur from a condition called anterior spinal artery syndrome after epidural anesthesia during labor.⁷¹ Paralysis can occur when the blood flow to the spinal cord becomes so limited that tissue dies. This is called an infarction. A case report of an infarction after epidural anesthesia has been published in which leg paralysis occurred and did not recover. A loss of sensation to pain and temperature also occurred to the level of the mid-chest which partially resolved.⁷²

Of 108 non-fatal complications in one study, five were associated with permanent disability.⁷³ These included damage (neuropathy) to a single spinal nerve, acute toxicity from the local anesthetic, and problems associated with accidental puncture of the dura to become a spinal anesthetic.

Another patient developed paralysis after epidural anesthesia probably due to the anterior spinal artery or central arteries being blocked during the epidural and leading to death of part of the spinal cord.⁷⁴

Neuropathy is a condition in which sensory changes occur (loss of sensation or hypersensitivity to sensation) with or without chronic pain. Neuropathy occurs after epidural anesthesia. It can occur from thrombosis of an artery from trauma from the epidural injection or from the catheter. A lack of adequate blood flow (and therefore oxygen) is called ischemia. This can cause neuropathy also.<sup>75"

Jag länkar hela artikeln hit:</sup>
http://www.healing-arts.org/mehl-madrona/mmepidural.htm#medical_risks_epidurals_neurological

Jag har tagit mig friheten att citera en del innehåll från artikeln och bifogar länken till hela artikeln ovan. Den är mycket läsvärd.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en hel del forskning på epiduralskador även utomlands sedan många år tillbaka.

Kända biverkningar är bland annat myelit som är min diagnos och även svår migränliknande huvudvärk som flera av de andra skadade kvinnorna har och andra besvär som omtalas i artikeln.

Varför får vi då inte ersättning från patientförsäkringen när det här är känt sedan lång tid tillbaka?

I artikeln talas det även om att vi är underinformerade om riskerna kring epiduraler även om inte alla blir skadade av epidural. Det  vore väl rimligt att informeras om möjliga negativa effekter av epidural när det kan bli en så här negativ skadeutveckling. Precis som Jenny skrev i mitt förra blogginlägg, jag citerar:

"Jag lägger mitt liv, mitt barns liv i vårdens händer och de kan inte ens ge information!
Jag tänker på EDA i detta fall. 
Varför får man inte veta riskerna?

Skulle jag/vi vara beredda att ha värk resten av livet för en mindre smärtsam förlossning?
Är beredd och säga nej för alla kvinnor/familjer där ute.

Dessutom kan EDA "förstöra" värkarbetet.
 
Varför blev jag inte informerad?
Vet vården inte själva om detta?
Vad har de för rutin kring detta?

Ja det kommer alltid finnas frågor och vem ska svara på dem?

Något vi alla har rätt och veta för att kunna ta ett bra beslut!
 
Många kvinnors/familjers liv är förstörda. 

Men vem ska hållas ansvarig, var kan vi få stöd och hjälp?

Vem kan hjälpa oss?"

Bra ställda frågor av Jenny tycker jag. Så den stora frågan är då:

"Vem ska hjälpa oss som har hamnat i den här jobbiga situationen"? 

Det går väl inte att reparera våra skadade kroppar men ett erkännande och upprättelse vore snyggt och även skadestånd och livränta som kompensation för våra förstörda liv vore absolut rimligt och självklart att få.   

För framtiden önskar jag att gravida kvinnor blir upplysta om riskerna med epiduraler och därmed har möjlighet att göra ett eget bra val. Baserat på alla kända biverkningar -  INNAN förlossningen,  i lugn och ro, både skriftligt och muntligt.  Jag kan förstå att det verkar avlägset och otroligt osannolikt med den låga skaderisken som finns i statistiken  att just jag skulle kunna bli drabbad av skador vid epidural. Men ingen vill nog vara den där personen som blir skadad, det är nog helt klart.

Som jag har skrivit tidigare så undrar jag hur skadestatistiken är framtagen. Är den bara baserad på skador rapporterade från anestesiklinikerna eller kvinnoklinikerna?  Isåfall finns det nog ett stort mörkertal. Ingen av oss skadade kvinnor som jag har kontakt med ingår i statistiken iallafall. 

Så frågan återstår, vem ska hjälpa oss som har blivit skadade?
 
Jag återkommer till det som jag har tagit upp flera gånger:

"Det kan väl ändå inte vara vårt fel att vi har blivit skadade av epidural vid våra förlossningar och fått våra liv förstörda"

 

Läs om Jennys förlossning för tre år sedan och hur hennes liv ser ut idag

Min historia startade den 5/6 2011.

Vi kom in ca kl 7 på morgonen då jag haft värkar med jämna mellanrum sedan kl 22 kvällen innan. Jag hade inte öppnat mig mer än 1 cm och vi blev erbjudna att stanna och det gjorde vi.

Värkarbetet gick väldigt långsamt så runt kl 16-17 på kvällen beslutade barnmorskan att ta mitt vatten. Hon frågade oss om vi bestämt oss kring bedövning osv. Nej sa vi, vi vet inte riktigt. Pratat om EDA men vi vet inte. Barnmorskan sa då något i stil med; har ni inte bestämt er är det nog bäst ni tar den. Jag ringer efter läkare.

Värkarbetet satte igång bra men inte tillräckligt. Runt kl 19 kommer en ung läkare och försöker lägga EDA på mig i runt 2 timmar. Hon misslyckas och sticker mig otaliga gånger (jag tror att det rör sig om runt 6-12 stick men det kan vara fler).

Vid denna tidpunkt har mina värkar avtagit trots stimulerande dropp, min dotter blir allt sämre och hennes hjärtslag ligger stadigt på 200. Jourläkare får kallas in och kommer efter drygt en timme. Han misslyckas med första försöket till EDA, sätter den på andra. Då är kl ca 22.00.

Varken jag eller min sambo fick någon information om EDA, hur många stick det var eller några risker mm.

Min dotter blir sämre och till slut beslutas om akut kejsarsnitt. Min dotter mår väl! Skriker omgående. Inga komplikationer för henne, aldrig varit.

Några timmar efter förlossningen börjar värken komma, i huvudet, i ryggen, i hela kroppen känns det som. Efter mycket tjat från mig inser de när de tar tempen att jag har feber. Jag blir allt sämre, min kropp slutar fungera. Det fanns under närmaste dagarna fara för mitt liv. Men ingen lyssnade eller förklarade vad felet var.

Personal sa det var en UVI, (urinvägsinfektion).

Nu tre år senare har varken jag eller min sambo lyckats släppa detta. Min önskan om ett barn till finns hos mig, men min sambo är rädd för mitt eller barnets liv.

I dagsläget lever jag med ständig värk, mest kopplad till högersidan av min kropp, i ansiktet, huvudet och benet. Jag har mycket "huvudvärk" men ingen medicin hjälper. Jag äter idag medicin mot nervsmärta, rena värktabletter och migränmedicin. Det ger mig ett drägligt liv, för det mesta.

Men frågan återstår, vad är det för fel på mig? 
Varför? 
Vad har hänt?

Innan förlossningen hade jag inga av dessa besvär, inga alls!

Jag har försökt att få ut alla mina journaler men jag har haft stora problem att få ut anestesijournalen. Det var olika ursäkter varje gång och de sa att anestesijournalen inte gick att få ut.  

Alla har rätt till sina journaler och efter att jag ringde till Vårdguiden som sa detsamma och att de aldrig hade hört talas om att någon inte hade fått ut sin journal. Då fick jag slutligen ut min anestesijournal också.

Vi hade i juni ett möte med verksamhetschefen för förlossningen. Vi fick en del svar där som jag inte vill gå in på. Men hennes gissning var jag hade blodförgiftning alternativt hjärnhinneinflammation.

Men varför?

Inget det längre går att ta reda på. 
Och vad har det med min ständiga värk att göra?

Verksamhetschefen hade inga problem med att ta ut anestesijournalen och hon sa att hon inte kände till att jag hade blivit nekad att få ut den tidigare. Men det som står i journalen stämmer inte med verkligheten.

Det står i journalen att den första anestesiläkaren stack mig fem gånger och att den andra läkaren stack en gång. Det är helt fel.

Den första läkaren höll på i två timmar att försöka sätta in EDA:n och jag tror att det var betydligt fler stick än fem. Nålen trycktes in gång på gång under de här två timmarna och jag tror inte heller att det byttes nål mellan sticken. Den andra läkaren som stack mig, stack två gånger.

Varje dag är påverkad, för mig och min familj. Jag trodde alltid att jag skulle få 2 eller 3 barn men mitt/vårt liv och framtid har till stora delar blivit förstörda.

Jag lägger mitt liv, mitt barns liv i vårdens händer och de kan inte ens ge information!
Jag tänker på EDA i detta fall. 
Varför får man inte veta riskerna?

Skulle jag/vi vara beredda att ha värk resten av livet för en mindre smärtsam förlossning?
Är beredd och säga nej för alla kvinnor/familjer där ute.

Dessutom kan EDA "förstöra" värkarbetet.
 
Varför blev jag inte informerad?
Vet vården inte själva om detta?
Vad har de för rutin kring detta?

Ja det kommer alltid finnas frågor och vem ska svara på dem?

Något vi alla har rätt och veta för att kunna ta ett bra beslut!

Många kvinnors/familjers liv är förstörda. 

Men vem ska hållas ansvarig, var kan vi få stöd och hjälp?

Vem kan hjälpa oss?

Jag har gjort en anmälan till patientförsäkringen/LÖF i juni i år men har ännu inte hunnit att få något beslut från dem.

Läs om Helena Zetterström som också har blivit skadad av epidural vid förlossning/Helt omöjlig bevisbörda för oss mot LÖF/patientförsäkringen

Precis som jag tog upp i mitt senaste blogginlägg så är det en helt omöjlig bevisbörda för oss att efter att ha blivit skadade av epidural vid förlossning kunna "bevisa" att det är epiduralen som har orsakat våra besvär.

Tidningen "City" har under de senaste dagarna berättat om Helena som också har blivit skadad av epidural vid sin förlossning. Hon får inte heller ersättning från patientförsäkringen (LÖF)  och hennes journal är också borta precis som min var innan skiljeförhandlingen.

Helena ville inte ha epidural vid sin förlossning och blev övertalad till det då det skulle vara så bra. Bifogar länkar;

http://www.city.se/nyheter/helena-skadades-vid-forlossningen-men-far-ingen-ersattning/

http://www.city.se/nyheter/svart-att-helgardera-sig-vid-forlossning/

http://www.city.se/nyheter/hennes-journal-forsvann/

http://www.city.se/nyheter/sus-styr-upp-journalrutinerna/

Även 1,6 och 2,6 miljonersklubben har gjort ett reportage om Helena som jag bifogar länk till:

http://www.1.6miljonerklubben.com/nyheter/artiklar/visa/?id=462

Hur ska vi kunna bevisa någonting när inte ens journalerna finns kvar eller om det som skrivs in i journalerna är bristfälligt?

Det här är ju en väldigt viktig demokratifråga.

I mitt förra blogginlägg hänvisade jag också till artiklar i tidningarna "Dalademokraten" och "Dagens Nyheter", som publicerades i början av maj i år. Där framgår det att Socialstyrelsen har kommit fram till att bara en av fem med undvikbara skador får ersättning från patientförsäkringen.

Jag citerar:
"Det är väldigt allvarligt. Man ska vara mån om att patienter som är berättigade till ersättning också får det, säger Synnöve Ödegård, doktor i folkhälsovetenskap vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH)."

Jag citerar från mitt förra blogginlägg:

"Vi har inte en chans. Vi är helt rättslösa mot patientförsäkringen.

Dessutom är vi svårt sjuka och kämpar på med våra liv och lider i det tysta med svåra smärtor och handikapp. Vi orkar inget annat. Från början har vi ett litet barn som ska tas om hand och en del av kvinnorna  har flera barn innan. Vi måste fortsätta att fungera i våra familjer och hem.

De flesta skadade kvinnor som jag känner till kan inte arbeta längre. Därigenom är chansen till att kunna försörja oss väldigt inskränkt.

Helt plötsligt och fullständigt oplanerat tvingas vi till att acceptera ett liv med svåra smärtor och handikapp och dessutom med en urusel ekonomi. Utan att vi kan påverka situationen alls. Vi är helt beroende av våra män både ekonomiskt och rent praktiskt eftersom det är så mycket som vi inte kan göra själva längre.

Innan förlossningen var vi självständiga och självförsörjande kvinnor med en framtida yrkeskarriär. Då hade vi ett normalt liv.

Hur ska vi orka eller kunna driva våra ärenden juridiskt  med den omöjliga bevisbördan? 

Vi är helt chanslösa. 

Jag har processat ända upp i skiljenämnd utan att få någon som helst ersättning. 

Men faktum kvarstår, att vi åkte fullt friska in till BB för att föda barn och kom ut med svåra skador som har förstört resten av våra liv och gjort oss till fångar i våra egna kroppar.

In frisk till BB - ut sjuk

Det kan väl ändå inte vara vårt fel att vi har blivit skadade vid våra förlossningar?"

Är det verkligen så här det ska gå till i ett demokratiskt land?

Är patientförsäkringens agerande verkligen sanktionerat av myndigheter och politiker?

Kan det vara avsikten med patientförsäkringen att handlägga ärenden på det här sättet?

Det är ju våra skattepengar som används och som ska hjälpa patienter som har haft oturen att bli  skadade i sjukvården, eller hur?

1,6 och 2,6 miljonersklubben har uppmärksammat förlossningsskadorna och epiduralanvändandet

1,6 och 2,6 miljonersklubben har en blogg där de har uppmärksammat förlossningsskadorna och det ökade användandet av epiduraler vid förlossningar och konsekvenser av det.

Jag tycker att det är ett väldigt bra blogginlägg.

Jag bifogar länken:

http://www.1.6miljonerklubben.com/blog/?post=11696

I en kommentar till blogginlägget beskriver en kvinna som också har blivit skadad av epidural vid förlossning, hur vi som har blivit skadade har fått våra liv förstörda och hur våra kroppar har förvandlats till ett fängelse.

Hon beskriver också hur svårt det är att få hjälp med utredning efteråt. Antagligen  för att sådana här komplikationer anses vara så väldigt ovanliga. Men även om statistiken tyder på en väldigt låg skaderisk så är det ändå någon person som är den där lilla andelen som blir skadad av epiduraler iallafall. Sedan kan det finnas ett mörkertal också som inte finns med i  statistiken. Jag är till  exempel inte med i statistiken, det vet jag med säkerhet.

Vi får verkligen kämpa för att bli trodda och tagna på allvar.

I förlängningen är det också en omöjlig uppgift för oss att bevisa att det är epiduralen som har orsakat våra besvär. Därigenom får vi inte heller någon ersättning från patientförsäkringen för våra förstörda liv och får då väldigt svårt att klara oss ekonomiskt också.

Detta trots att det finns en hel del utredningar och artiklar som visar på att det här är kända, typiska och svåra komplikationer efter felaktivt handhavande av epidural.

Patientförsäkringen kräver att vi ska kunna "bevisa" ett mycket övervägande orsakssamband med epiduralen. Vilket innebär att vi måste ha skriftligt utlåtande från läkare som intygar det. Och det har visat sig vara ganska omöjligt att få.

Eller så säger man att skadan måste ha "kunnat undvikas". Det vill säga, att  från patientförsäkringens sida som jag uppfattar det, påstår man att skadan inte har kunnat undvikas på grund av att epidural anses vara säkrare än narkos och att man därigenom inte har kunnat använda en säkrare metod.

För mig framstår det som ett väldigt märkligt resonemang eftersom vi de facto var fullt friska när vi åkte in till BB men kom ut därifrån med svåra skador.

Vi åkte ju inte till sjukhus för att vi var sjuka. Vi var bara gravida och åkte fullt friska till BB för att föda barn. Man dör inte av att inte få epidural vid förlossningen. Man kan faktiskt föda barn utan att ta epidural. Flera av de skadade kvinnorna ville inte ens ha epidural men "övertalades" för att det skulle vara så bra.

Vi var inte ens medvetna om att det fanns några risker med epidural. Det hade ingen berättat för oss.

Jag personligen var inte ens medveten om att jag skulle få epidural, läkaren sa lokalbedövning till mig. Lokalbedövning betyder inte epidural för mig. I mitt fall stack narkosläkaren två gånger för att sätta epiduralkatetern som sedan inte användes iallafall eftersom jag fick narkos. Epiduralkatetern satt kvar i ryggen och jag låg på den i många timmar både innan, under och efter  kejsarsnittet, på rygg.

Tidningen DALA-DEMOKRATEN hade en artikel den 5 maj 2014 där det tas upp att det bara är en av fem som drabbas av bestående undvikbara vårdskador som får ersättning från patientförsäkringen, enligt Socialstyrelsens beräkningar. Jag citerar:

"Det är väldigt allvarligt. Man ska vara mån om att patienter som är berättigade till ersättning också får det, säger Synnöve Ödegård, doktor i folkhälsovetenskap vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH)."

Länkar artikeln:
http://www.dalademokraten.se/allmant/inrikes/manga-vardskadade-utan-kompensation

Det här har även tagits upp i DN, Nyheter, den 6 maj 2014.
"Skadade i vården blir ofta utan ersättning".
Länkar artikeln:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/manga-vardskadade-utan-kompensation/

Artiklarna handlar vad jag förstår bara om de som har konstaterats ha drabbats av bestående undvikbara vårdskador. Inte ens de får ersättning, eller bara 20 procent av dem. Sedan tillkommer vad jag förstår alla de som inte kan bevisa sambandet som inte heller får ersättning....???

I faktarutan i i samma artikel står det att:
"Mest pengar betalas ut till förlossningsskadade".
Det är en väldigt intressant kommentar.
Då undrar jag förstås, vilka förlossningsskadade är det som får ersättning?
Med vilka belopp och hur många är det som får ersättning?
Även i relation till antal anmälda förlossningsskador skulle vara intressant att se.

I artikeln tas upp nedanstående och att Källa är LÖF

"För att ersättning ska lämnas måste skadan ha orsakats av vården och inte bero på sjukdomens naturliga utveckling,
"Att behandlingen inte leder till önskat resultat eller att det uppstår en komplikation räcker inte för att få ersättning."

Jag citerar från LÖF:s hemsida

"Är skadan undvikbar eller inte
För att ersättning ska lämnas måste skadan ha orsakats av vården och inte bero på sjukdomens naturliga utveckling. Cirka 1 500 anmälningar får avslag varje år för att skadan inte hade kunnat undvikas. Prövningen om en skada varit undvikbar eller inte sker i olika steg enligt nedan.

• Finns en personskada?
• Har skadan orsakats av vården (behandlingen, operationen eller liknande)?
• Var behandlingen medicinskt motiverad?
• Användes en vedertagen metod?
• Hade skadan kunnat undvikas genom att den valda behandlingsmetoden utförts på ett annat sätt?
• Hade skadan kunnat undvikas genom användandet av en annan, mindre riskfylld, behandlingsmetod?

Av patientskadelagen framgår att man vid bedömningen av skador skall tillämpa den handlingsnorm som gäller för en erfaren specialist inom området. Om en erfaren specialist skulle ha kunnat undvika skadan kan ersättning lämnas. Om inte ens en erfaren specialist skulle ha kunnat undvika skadan lämnas inte ersättning".

"Infektioner
Vid operationer finns alltid en risk för infektioner. Ersättning kan lämnas om smittämnet överförts i samband med vård och behandling. Däremot lämnas inte ersättning om infektionen orsakats av dina egna bakterier. Som exempel kan nämnas bakterier i tarmarna eller munhålan, eller om det fanns ett öppet sår redan när behandlingen påbörjades.
​
Om det smittämne som orsakade infektionen har överförts kan infektionen ändå inte alltid ersättas. Det gäller om infektionen var möjlig att förutse eller om grundsjukdomen var allvarligare än infektionen. Möjligheten att få ersättning för en infektion minskar ju högre risken för infektion är.
​
Exempel på behandlingar som har förhöjd infektionsrisk är vissa kateterbehandlingar, transplantationer och behandling som försämrar immunförsvaret.
​
Infektioner vid mycket allvarliga sjukdomar som exempelvis en kranskärlssjukdom ersätts sällan. Får du däremot en infektion som leder till ett livshotande tillstånd som kräver flera veckor på intensivvårdsavdelning eller till bestående invaliditet på grund av infektionen kan du få ersättning."

Bifogar länken till LÖF:s hemsida:
http://www.patientforsakring.se/Hur-forsakringen-galler.html

Vi har inte en chans. Vi är helt rättslösa mot patientförsäkringen.

Dessutom är vi svårt sjuka och kämpar på med våra liv och lider i det tysta med svåra smärtor och handikapp. Vi orkar inget annat. Från början har vi ett litet barn som ska tas om hand och en del av kvinnorna  har flera barn innan. Vi måste fortsätta att fungera i våra familjer och hem.

De flesta skadade kvinnor som jag känner till kan inte arbeta längre. Därigenom är chansen till att kunna försörja oss väldigt inskränkt.

Helt plötsligt och fullständigt oplanerat tvingas vi till att acceptera ett liv med svåra smärtor och handikapp och dessutom med en urusel ekonomi. Utan att vi kan påverka situationen alls. Vi är helt beroende av våra män både ekonomiskt och rent praktiskt eftersom det är så mycket som vi inte kan göra själva längre.

Innan förlossningen var vi självständiga och självförsörjande kvinnor med en framtida yrkeskarriär. Då hade vi ett normalt liv.

Hur ska vi orka eller kunna driva våra ärenden juridiskt  med den omöjliga bevisbördan? 
Vi är helt chanslösa. 
Jag har processat ända upp i skiljenämnd utan att få någon som helst ersättning. 

Men faktum kvarstår, att vi åkte fullt friska in till BB för att föda barn och kom ut med svåra skador som har förstört resten av våra liv och gjort oss till fångar i våra egna kroppar.

In frisk till BB - ut sjuk

Det kan väl ändå inte vara vårt fel att vi har blivit skadade vid våra förlossningar?

Reportage i tidningen Allas nr 10 om min epiduralskada

I tidningen Allas nr 10 i år var det ett stort reportage om epiduralbedövningar  och om mig.

I  reportaget uttalar sig både barnmorskan och ordföranden i barnmorskeförbundet, Ingela Wiklund och anestesiläkare Dr Björn Bragée,  (även "Arga doktorn" på SVT), om ryggbedövning och det ökade användandet av ryggbedövning vid förlossningar.

Det är ett väldigt sakligt och bra reportage. som nu ligger ute på nätet.

Länkar reportaget hit:
https://www.allas.se/halsa/ryggbedovning---skonsamt-eller-skadligt/116640

Information för gravida att läsa om ryggbedövning vid förlossning

Information till gravida om ryggbedövning vid förlossning som finns att läsa är:   

"Ryggbedövning som smärtlindring vid förlossning

 Information till dig som ska föda barn"

http://www.sfai.se/files/Ryggbedovning.pdf

På sidan 7, i dokumentet från SFAI, står det:

"Skador på nervrötter eller ryggmärg

Övergående nervpåverkan, orsakat av att barnets huvud trycker på de nervstammar som löper

på bäckenbenets insida, är inte helt ovanligt efter förlossning och har inget samband med

ryggbedövning. Allvarlig och bestående nervpåverkan av ryggbedövningen i sig genom t ex

blödning, mekanisk skada eller infektion i ryggkanalen är ytterligt sällsynt. I Sverige har risken

beskrivits vara ca en på 200 000 bedövningar. Feber, huvudvärk och/eller ryggsmärtor upp till 3

veckor efter ryggbedövning kan vara tecken på allvarlig infektion och bör bedömas av läkare."

Jag gjorde i oktober 2010 ett blogginlägg där jag hänvisade till Vårdguidens information 
om ryggbedövning vid förlossning och i mitt blogginlägg hade jag skrivit:

"Det framgår av texten att det ibland kan bli skador på nervrötter och ryggmärg men att det 
är mycket sällsynt. Skador kan uppstå genom att nålen eller slangen kan ge en blödning, 
nervskada eller att en infektion i ryggkanalen uppkommer. Man har kommit fram till att risken
är 1 på 200 000 ryggbedövningar vid förlossningar."

När jag nu läser Vårdguidens (1177) information om ryggbedövning vid förlossning kan 
jag inte hitta någon information om att  skador kan uppkomma genom att nålen eller slangen 
kan ge en blödning och/eller nervskada. Det jag har hittat där är, jag citerar:

"Nervpåverkan

Det är mycket sällsynt att man får någon allvarlig och bestående nervpåverkan, som till 
exempel smärta, nedsatt känsel eller förlamning av ryggbedövningen i sig. I Sverige har
risken beskrivits vara cirka en på tvåhundratusen bedövningar.Nervpåverkan som beror på
att barnets huvud trycker på de nervstammar som löper på bäckenbenets insida är däremot
inte helt ovanligt efter en förlossning, men det har inget samband med ryggbedövning. 
Oftast går besvären över av sig själv.

Infektion

Om man får feber, huvudvärk och ryggsmärtor upp till tre veckor efter ryggbedövningen 
kan det vara tecken på en infektion. Eftersom de ibland kan vara allvarliga bör man 
kontakta vården."

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Ryggbedovning-vid-forlossning/#close 

Jag tycker att det är lite synd att det står så lite om blödningskomplikationer som kan uppstå. 
För även om det är en väldigt sällsynt komplikation, så inträffar det ibland iallafall.

Sedan tror jag att det kan vara så att de  flesta gravida kvinnor inte ens läser ovanstående information om ryggbedövning innan sin förlossning. De flesta kvinnor som jag har eller har haft kontakt med har i bästa fall diskuterat ryggbedövning med barnmorskan på mödravården innan förlossningen. Vad jag förstår har de flesta fått beskedet om möjliga biverkningar av epidural,  att man kan få lite huvudvärk efteråt. Det är den enda upplysning som de flesta har fått innan sin förlossning.

Dessutom framstår ju skaderisken som så oerhört liten, 1 på 200000 framstår som väldigt låg. 

Så nog tror jag att informationen till gravida innan förlossning kan och bör förbättras.