"Josefine" förlamades efter ryggbedövning vid förlossning 2020 och kan inte gå längre

SVT Sörmland belyste den 6 maj 2021 i ett reportage hur "Josefine" under hösten 2020 blev förlamad efter en ryggbedövning vid sin förlossning. Hon är numera förlamad i underkroppen och kan inte gå längre och måste använda rullstol för att förflytta sig. Hon har också hjälp av hemtjänsten för att få livet att fungera.

Jag beklagar verkligen att det återigen har hänt att en kvinna har blivit så svårt skadad av en ryggbedövning när hon ”bara” skulle föda barn som så många kvinnor gör under sina liv. 

Jag hoppas verkligen att hon har fått orsakssambandet fastställt av läkare så hon fått ersättning från patientförsäkringen, Löf nu när hon och hennes familj tvingas acceptera ett liv som handikappad med allt vad det innebär. Så de åtminstone slipper oroa sig för ekonomin.

Jag länkar till reportaget och intervju.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/josefine-forlamades-efter-ryggbedovningen

Chefsläkaren i anestesi på Nyköpings lasarett, Harald Zetterquist önskar att det fanns bättre och säkrare metoder att använda istället för ryggbedövning/epidural och han känner sig lite orolig varje gång han ska sticka någon i ryggen för att det skulle kunna bli en komplicerad skada. Fast han har gjort det tusentals gånger. 

Jag uppskattar verkligen att chefsläkaren är så ärlig i sitt uttalande och att han visar en sådan ödmjukhet inför uppgiften. Han verkar genuint bry sig.

Han anser att gravida kvinnor inte ska oroa sig direkt men att de ska vara informerade om riskerna och att den informationen lämpligen borde komma från  barnmorskan. Då tror jag han menar den barnmorska som man går hos innan förlossningen kommer igång. För när en gravid kvinna har kommit in till BB då är det för sent att prata om denna viktiga fråga för då är hon inte mottaglig för sådan information och kan nog säga JA till vad som helst för att slippa den smärtan som det innebär att föda barn.

Där har vi ett annat problem förknippat med det här eftersom det ibland är så lite personal vid förlossningar och en barnmorska och en undersköterska kan ha ansvar för många inneliggande födande mammor samtidigt och telefonen kan ringa oavbrutet. Därför är barnmorskan mer eller mindre tvungen att förorda epidural vid förlossningar för då är kvinnans värkarbete lättare att kontrollera eftersom hon då kan övervakas digitalt.  

Jag citerar ur tidigare blogginlägg där barnmorskor har uttalat sig och bifogar länkar till dessa.

"Idag är det en väldigt intressant artikel i SvD om att den stressade arbetssituationen för barnmorskorna gör att många kvinnor tar epidural vid sina förlossningar. Detta för att personalens arbete ska fungera bättre. Jag citerar från artikeln;

"Stockholm ligger högst i landet när det gäller epiduralbedövningar bland föderskor – men också allvarliga bristningar. Enligt de barnmorskor SvD talat med är det ökade epiduralanvändandet direkt kopplat till barnmorskornas stress och brist på tid" 

Jag länkar artikeln:

http://www.svd.se/nyheter/stockholm/barnmorskor-stress-tvingar-till-bedovning_8337094.svd

Det sägs i artikeln att, "– Det är ett tydligt samband. En kvinna som inte tar bedövning måste ha stöd hos sig hela tiden. Har hon inte det så ser vi att hon önskar epidural tidigare, säger Ia Jeppson" 

"Min egen kommentar,  2013-07-30

 Det framkommer mer och mer under den debatt som pågår om förlossningsvården, att födande kvinnor mer eller mindre tvingas till att ta ryggbedövningar vid sina förlossningar för att få personalens arbete att fungera bättre. 

Vid en intervju som gjordes med två barnmorskor i TV4 Nyhetsmorgon den 15/7, framgår att det sätts ryggbedövningar för att barnmorskorna inte har tid att sitta hos de födande kvinnorna och för att kvinnorna ska vara tysta. Det har jag också hört från en kvinna som inte ville ha ryggbedövning vid sin förlossning. Hennes anestesiläkare som skulle sätta ryggbedövningen sa till henne, att här får alla ryggbedövning för att personalen inte orkar med skriken."

Bifogar länken till intervjun:
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2396699

"Förlossningsvården är i kris, sjukhusen är överbelastade och barnmorskornas arbetssituation är oacceptabel på många håll. I ett sådant läge underlättar epiduralbedövning inte bara för mammorna, det har också blivit ett sätt för stressade barnmorskor att hinna med sitt arbete.

En bedövad föderska behöver inte lika mycket stöd. Och en vanlig natt kan en barnmorska och en undersköterska ansvara för 15 nyblivna mammor och barn, en mottagning för gravida och en ständigt ringande mobiltelefon."

https://www.allas.se/halsa/ryggbedovning---skonsamt-eller-skadligt/116640

Harald Zetterquist nämner också den trots allt låga risk för svåra komplikationer som finns och den statistik som SFAI (Svensk förening för anestesi och intensivvård) har tagit fram som visar på 1/200000 av svåra komplikationer vid förlossning. Vilket då betyder 1/2 svårt skadad kvinna om året eller 1 vartannat år eftersom vi har c 100000 förlossningar per år med epidural/ryggbedövning.

Jag har länge funderat på var den statistiken kommer ifrån för jag är ganska övertygad om att den inte stämmer och det fick jag bekräftat för några år sedan i en skriftväxling som jag hade med ansvarig person för patientsäkerheten i Stockholms län. Då fick jag reda på att ordföranden i specialitetssrådet i anestesi i region Stockholm hade fått uppgiften 1/25000 från experten i dessa frågor, doktor Vibeke Moen och det blir ju några fler, närmare bestämt c 4 per år. 

Varför har då inte uppgiften om skadestatistiken uppdaterats officiellt till den siffran, det vill säga till 1/25000 istället för 1/200000?

1/200000 är den officiella siffran som man envist vidhåller i alla sammanhang och har gjort i många år och som vi också hörde i detta inslag.

Det kan utöver 1/25000 det vill säga c 4 per år också finnas ett mörkertal då jag till exempel vet att jag själv inte ingår i den statistiken fast jag blev så svårt skadad vid min förlossning.

Är det bara de personer som fått ett konstaterat orsakssamband satt och som har lyckats få ersättning från patientförsäkringen, Löf för sin skada som ingår i statistiken? 

Det kan inte vara särskilt många. l såfall finns det säkert ett mörkertal eftersom ingen i princip får ersättning för de här skadorna.

Vad jag förstår sker det fortfarande ingen uppföljning av patienterna som fått ryggbedövning vid förlossning efter utskrivning från BB och hur ska man då fångas in och bli en siffra i statistiken om man inte får akuta problem redan på BB? För om man får det, då borde man väl rimligtvis ingå i skadestatistiken, eller hur fungerar det?

Vem har koll på det här? 

Vem är ansvarig för den här statistiken?

 Det vore väldigt intressant att veta hur de har kommit fram till den här statistiken.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/anestesilakaren-om-ryggbedovningar-onskar-det-fanns-en-battre-metod

Varför fortsätter man med denna riskabla metod?

Citerar från min blogg;

"Redan 1999 på Svenska Läkarsällskapets Riksstämma under punkten 25 MS i programmet togs problemet upp under rubriken:

"SKALL VI VERKLIGEN STICKA FOLK I RYGGEN?"

Man belyser att det under senare tid har kommit fram att det finns vissa risker med ryggbedövningen och att det under stora uppföljningsstudier har visat sig att det regelbundet händer att patienter har fått svårartade nervskador som kan vara livet ut.

I interpellation 2001/02:376 till den dåvarande socialministern om ersättning enligt patientskadelagen togs upp att patienter ska kunna få ersättning enligt patientskadelagen för sin skada om man skadas inom svensk hälso- och sjukvård.  Problemet att vissa patienter faller mellan stolarna och inte får ersättning från patientförsäkringen togs upp. Som ett exempel i interpellationen tas det upp att en drabbad patientgrupp är kvinnor som fått skador efter epiduralbedövning vid förlossning. 

Att kvinnorna har råkat oförtjänt illa ut vid förlossningen vid en vanlig behandling och att de inte heller har rätt till ersättning från patientförsäkringen."

"Att det är en nästintill försvinnande liten patientgrupp gör inte frågan mindre viktig. I värsta fall handlar det om skador som är bestående livet ut. Utöver många års lidande för både de drabbade kvinnorna och deras familjer, handlar det dessutom om försämrade möjligheter till arbete och inkomster".

Det tillsattes därefter en utredning som skulle se över Patientskadelagen som fick namnet SOU 2004:12.   

"I utredningen tar man upp problematiken med skador som har uppstått av epiduralbedövning vid förlossning och att det kan bli skador av både läkemedlet och tillvägagångssättet.   

"De uppkomna skadorna har som regel bestått i känselnedsättning eller värk i rygg och benmuskler, men även fall av försvagning av muskler eller t o m förlamning har förekommit"

Länkar hela blogginlägget: 

http://anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/vad-som-redan-ar-kant-angaende.html

 I LÄKARTIDNINGEN VOLYM97 NR 49 2000 tog man upp en fallgenomgång som patientförsäkringen, Löf hade gjort. Där man kom fram till att ryggbedövning inte är helt komplikationsfri.

https://docplayer.se/125479-Ryggbedovning-inte-helt-komplikationsfri.html 

Så varför fortsätter man med denna riskabla metod vid förlossning när det kan uppstå så stora skador på en för övrigt frisk kvinna. Som helt ovetande om riskerna med ryggbedövning åker in till BB för att föda barn i tron att det är säkert?

De allvarliga komplikationer som kan uppstå är i form av olika handikapp såsom förlamning, migränliknande huvudvärk, smärtor, kramper med mera. Mycket smärtsamma tillstånd för en del. 

Jag känner till ett par kvinnor som haft så extrema smärtor att de varit tvungna att sövas ner någon vecka lite då och då på sjukhus för att orka med sitt liv och jag känner till att elchocker och botox har förekommit som smärtlindring.

Oförmåga att arbeta följer med och därmed mycket försämrade möjligheter till egen försörjning.

Många blir jagade av Försäkringskassan fast de inte kan och orkar arbeta längre och många blir beroende av sina män för sin försörjning och hemtjänst för att få sitt liv att fungera. Många blir förtidspensionerade om de nu lyckas med att få igenom det från Försäkringskassan. Annars får de bekosta det själva genom att leva på en betydligt lägre standard än vad man hade kunnat ha om man hade kunnat arbeta, eftersom de oftast inte kan arbeta längre.

Det här är en stor tragedi för oss drabbade och våra  familjer och ett stort svek.

Det är bara bedrövligt att inte ens vårt patientförsäkringssystem, Löf fungerar som det borde göra och de har helt orimliga beviskrav. Vi har inte en chans.

Hur ska vi kunna bevisa sambandet med epiduralen om inte någon läkare har lust att skriva ett utlåtande om  

"Ett övervägande sannolikt orsakssamband med epiduralen/ryggbedövning” som patientförsäkringen Löf kräver.

Vilken läkare ska göra det? 

Var och hur ska vi hitta den läkaren?

Vilken läkare vill riskera sin egen karriär för någon patient som blivit skadad av någon annan läkares misstag?

 Det är fullständigt orimligt att begära det.

Eller den andra avslagsformuleringen som många får: 

”Att skadan inte hade kunnat undvikas”

Det är klart att skadan hade kunnat undvikas. Hade man inte lagt epiduralen hade man undvikit skadan för det är inte nödvändigt att ta epidural för att föda barn.

Att vara gravid och föda barn ska inte vara någon fara för liv. Alltså inte ett livshotande tillstånd.

Det går att föda barn utan epidural även om det är smärtsamt men jag brukar säga att det är ändå en övergående smärta. Blir man däremot skadad av en epidural vid förlossningen då har man smärtor och handikapp för resten livet.

Vi har inte en chans att få rätt till ersättning från patientförsäkringen Löf för våra förstörda liv.

Normalt sett åker man till sjukhus för att man är sjuk på något sätt och behöver hjälp av sjukvården men vi åkte fullt friska in till BB för att föda våra barn och kom ut därifrån med svåra neurologiska skador.

IN FRISK - UT SJUK

Det är som en mardröm man aldrig vaknar upp ifrån och inte heller försvinner den.

Så förutom att vi tvingas leva med handikapp och smärtor resten av våra liv får vi inte heller hjälp eller stöd någonstans med seriös utredning och ingen ersättning för våra förstörda liv och vem bryr sig?

Jag personligen har ändå haft tur som jag brukar säga,  som slutligen efter 16,5 år fick hjälp med medicinering med mera av duktiga neurologer. Innan var jag i princip sängliggande i flera år med trygghetslarm och ledsagare om jag skulle göra någonting utanför bostaden.   

Dessutom har jag haft turen att ha en superbra allmänläkare i många år som har stöttat mig hela tiden.

Men sådan tur har inte de andra skadade kvinnorna haft.

Jag höll föreläsning för läkarstudenter som var på sin sista termin för något år sedan och när jag sa ovanstående frågade de bara hur jag överhuvud taget kunde använda ordet TUR i det här sammanhanget. De var ganska upprörda och väldigt berörda av min historia som de flesta andra som har hört den.

Vi tvingas acceptera att ha en mycket försämrad ekonomi och vi är själva helt oförmögna till att förändra den här situationen.Vi har ingen makt över våra liv längre. Den bara togs ifrån oss. Vi sitter fast i våra kroppar på något sätt utan att kunna påverka särskilt mycket.

De flesta skadade som jag känner till orkar inte ens prata om situationen utan de försöker få livet att fungera på något sätt. Som vi gör.

Jag vill verkligen betona att alla som får epidural/ryggbedövning inte blir skadade men vi är flera som är skadade än de som syns i statistiken och vi som har blivit skadade måste få hjälp efteråt.

 Det ska inte bara tystas ner som om vi inte finns.

Vi finns och vi har stora problem med livet efter epidural/ryggbedövning som vi fick vid förlossning.

Ändå finns vi inte ens med i statistiken.....?

En av läkarstudenterna som jag föreläste för om det här sa att jag behöver bara gå till mig själv, hur skulle jag känna om jag själv råkade ut för det här eller någon närstående till mig. 

Bra fråga och det tyder på att det fanns empati där och jag har träffat många studenter som är väldigt berörda och lite chockade över vad jag och mina medsystrar har fått stå ut med. Många av studenterna har sagt att ALLA behöver höra min historia.

Det kanske är flera som skulle behöva tänka:

Hur skulle det kännas för mig om jag eller annan närstående råkade bli skadade på det här sättet bara av att föda barn?

Ja hur skulle det kännas? 

Bifogar länk till min krönika som jag har skrivit i medlemstidningen NEURO Stockholm för oss med neurologiska sjukdomar.  

Den sammanfattar ganska väl situationen. 

http://anitasepiduralskada.blogspot.com/2022/02/kronika-skriven-av-mig-i.html 

 

Krönika skriven av mig i NEURO 4/2020

Artikel i DN Debatt om Joel som blev delvis förlamad efter en operation med epidural

Artikeln som var publicerad i DN Debatt den 7 mars i år alltså 2020, är väldigt bra skriven och tar upp en problematik som vi medborgare inte är medvetna om överhuvud taget innan vi har oturen att råka ut för en patientskada i vården.

Joel, som artikeln handlar om var bara 16 år när han genomgick en operation med epidural och blev delvis förlamad.

Inte nog med att han skulle anpassa sig till ett liv som rörelsehindrad utan dessutom har han och hans föräldrar kämpat mot Löf, patientförsäkringens sätt att hantera hans patientskadeärende genom att neka honom ersättning tre gånger. De  har också tagit hjälp av deras advokat.

Patientförsäkringen fungerar inte som den borde fungera och som de flesta tror att den fungerar. Som vårdskadad patient befinner man sig redan i ett sämre utgångsläge än  innan när man var frisk och att då behöva kämpa för sina rättigheter på det här sättet det känns helt orimligt och omänskligt.

Jag citerar från artikeln.

"Joel riskerade att stå utan ekonomiskt skydd för resten av livet på grund  av Löfs bristfälliga, för att inte säga felaktiga handläggning."

"En vårdskada kan drabba vilken patient som helst".

"Vårdskadan inträffade efter en operation 2017 och dess efterverkningar höll på att kosta vår son livet. Under mycket lång tid fick Joel kämpa mot svåra smärtor och livshotande infektioner.
Den tiden är över nu, men vi har upptäckt flera allvarliga brister i patientskyddet under vår kamp för erkännande att vården agerat fel. Det tog oss drygt 2,5 år med tre avslag om ersättning från Löf innan Joel fick upprättelse. Den processen hade han aldrig kunnat driva själv. Han har haft nog med att klara vardagen. Det är vi föräldrar och vår advokat som lagt oräkneliga timmar på att granska vårddokument och ställt samman fakta som pekar på det felaktiga i klinikens behandling av Joel. Det har varit som att ha ett extra jobb.
Är detta rimligt?"

Ja, det undrar jag också, är det verkligen rimligt?

"Är Löf en instans för alla medborgare om det krävs vana att läsa medicinska dokument och att engagera advokat för att få det man har rätt till? "

"Detta var vad som hände i Joels fall:
• Trots den uppenbara felhanteringen, som vi själva kunde läsa oss till via medicinska dokument, beslutade Löf att Joels förlamning inte var en patientskada.

• Vi kunde konstatera att sakkunnig­utlåtandena som man stödde sitt avslag på innehöll sakfel.
• En från Löf oberoende och mycket erfaren specialistläkare analyserade samma dokumentation. Han pekade på allvarliga brister i hanteringen av Joels fall. Trots svagheterna i Löfs egna underlag och trots vårt kompletterande expertutlåtande valde Löf att stå kvar vid sitt beslut.
• Vi klagade en tredje gång, men Löf stod fast. Den här gången hänvisade de till ett utlåtande från en ny sakkunnig utsedd av Löf men som vi sedan kunde påvisa var jävig.
• Vi vände oss i stället till Patientskade­nämnden som är nästa instans. Båda deras sakkunniga pekade på samma brister som vi själva gjort. Då backade Löf. Joels skada blev en ersättningsbar vårdskada."

Efter att ha fått tre avslag hos LÖF, patientförsäkringen fick de slutligen rätt och Joel fick upprättelse och ersättning och förhoppningsvis har han fått  rejäl ersättning och skadestånd,  som till viss del kan kompensera för det förlorade friska liv som han gått  miste om. Plus livränta borde han få om han nu inte skulle kunna komma ut och arbeta och då ska livräntan inte beräknas på den inkomst som han har nu som antagligen är obefintlig, eftersom han aldrig hann börja arbeta innan skadan uppkom. Livräntan borde rimligtvis beräknas på en trolig framtida inkomst som han skulle kunna komma upp i om han hade kunnat arbeta.  Utifall det värsta inträffar för honom. Det är viktigt även för den framtida pensionen även om det känns avlägset nu när han är så ung. Men Joel kanske kommer att kunna arbeta det vet vi inte idag.

Är det så här vår skattefinansierade patientförsäkring Löf ska fungera?

I artikeln tas det upp att Löf ägs och finansieras av regionerna och står alltså inte oberoende från regionerna.

"Företrädare för regionerna, som ansvarar för landets sjukhusvård, styr samtidigt det bolag som avgör om sjukhusens vård varit korrekt  eller om en patient ska få ersättning för vårdskada. Regionföreträdarna sitter alltså på två stolar när de beslutar om vårdskadade patienters framtid."

"Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (Löf ), den instans som bedömer skador orsakade av sjukvården, är inte fristående från sjukvården. Tvärtom styrs bolaget av företrädare för regionerna som i huvudsak är de som utför vårdinsatserna."

Det är en väldigt viktig aspekt i sammanhanget.

En annan sak som jag har hört redan för många år sedan, är att Löf inte fungerar som ett vanligt försäkringsbolag, som har pengar på ett konto som kan användas för att betala ut ersättningar vid utdömda skadeärenden. Utan vad jag har förstått måste de i varje enskilt fall när de utdömer skadestånd och/eller livränta, gå till respektive region och äska pengar.

Det är också en intressant aspekt .

Jag tycker mig ha hört att det är c 190 personer anställda hos Löf vars verksamhet finansieras med skattepengar.Jag såg den uppgiften i någon artikel i höstas med anledning av att Löf var ute och gjorde en upphandling hos olika försäkringsbolag när de ville teckna privat sjukförsäkring för sina anställda.

Äntligen någon mer som ifrågasätter LÖF, patientförsäkringens sätt att hantera skadeärenden och dessutom på ett väldigt strukturerat och bra sätt. Artikeln behövs verkligen för att belysa problematiken med vårdskador och patientförsäkringen.

Vi är flera som har kämpat mot Löf och som har försökt bevisa ett orsakssamband med epiduralen, vilket har varit  helt omöjligt för oss.

Jag personligen har processat ända upp i skiljenämnd utan att vi, jag, min duktiga advokat och hennes biträde lyckades bevisa sambandet med epiduralen. Detta trots att jag hade de typiska, kända och svåra biverkningar som kan uppkomma vid felaktigt använd epidural. Vilket det redan då fanns artiklar om som vi hade med vid skiljeförhandlingen.

Plus allt det "bevismaterial" som jag har i form av läkarutlåtanden, journalutdrag med anteckningar och som till stor del fanns med vid skiljeförhandlingen i juni 2008. 

T ex finns anteckningar redan i BB-journalen och anestesijournalen från förlossningen en vecka efteråt om problem såsom ingen känsel i ena benet och domningar och stickningar i benen och att de kom efter epiduralens första försök och att de kvarstår hela tiden. 

Anestesijournal med anteckning  om besvär efter epiduralen fanns med redan till skiljenämnden. BB journalen  med motsvarande anteckning om besvär efter epiduralen har jag lyckats få fram nu på senare år efter att jag skrivit till sjukhusledningen.

Hur mycket  "bevis" ska man ha för att kunna "bevisa" orsakssambandet?
Om inte ens jag med alla "bevis" fick ersättning hur ska då andra skadade kunna "bevisa" sambandet.

De flesta som skadas av epidural vid antingen förlossning eller operation får avslagsmotiveringen att skadan inte hade kunnat undvikas. Man menar då från Löf:s håll att man inte hade kunnat använda en säkrare metod än den man använde.

Då tänker jag, hade man inte satt epiduralen utan använt narkos istället så hade  man undvikit de här skadorna som är förknippade med epiduralen och katetern.
Även som jag uppfattar det, de tryckskador/nervskador som kan uppstå av att man ligger på katetern under lång tid, undviker man också.

För min egen del fick jag avslagsmotiveringen "Inte övervägande sannolikt orsakssamband."

Min advokat skrev till Skiljenämnden:

"Grunder 

Anita Nyberg har vid anläggande av en epiduralkateter 1992-03-29 tillfogats en skada som jämlikt § 2.1 alternativt § 2.2 i de i ärendet tillämpliga ersättningsbestämmelserna från 1991 utgör ersättningsbar behandlingsskada."

"4.2 Anläggandet av epiduralkatetern var inte en medicinskt motiverad åtgärd

I ovan redovisade artikel av Moen, Dahlgren och Irestedt förordar författarna - mot bakgrund av att det föreligger risker för svåra komplikationer - att ett anläggande av epiduralkateter endast skall ske efter noggrant övervägande ( s 958). I Anita Nybergs fall synes anläggandet av epiduralkatetern överhuvudtaget inte ha föregåtts av  något  övervägande. I vart fall bär journalerna inte spår av detta. Åtgärden föregicks inte heller av någon diskussion med Anita Nyberg avseende de eventuella riskerna med epiduralkatetern. I synnerhet med tanke på att katetern - genom ett  strax därpå fattat beslut från sjukhusets sida - ej kom att användas måste det starkt ifrågasättas huruvida det varit medicinskt motiverat att anlägga den aktuella katetern i Anita Nybergs fall. Anita Nyberg gör gällande att så ej var fallet.

4.3 Skadan hade kunnat undvikas genom ett annat utförande

Som framgår av redogörelsen ovan misslyckades anläggandet av epiduralkatetern vid det första försöket. Nyberg kände omedelbart en oerhört smärta i höften och strålade ner i benet. Stämningen bland sjukhus personalen i samband med ingreppet var okoncentrerad. Dessa uppgifter framgår av den redogörelse som lämnats av barnets far." "Det faktum att det inte framgår av journalerna att det rörde sig om två försök beror sannolikt på en brist i sjukhusets rutiner. På sätt som redovisats ovan framhålles i en av de citerade studierna att flera stick utgör en klar riskfaktor för blödning och utveckling av spinalhematom. Med hänsyn tagen till samtliga dessa omständígheter gör Anita Nyberg gällande att man hade kunnat undvika skadan genom ett annat - mer omsorgsfullt och professionellt - utförande vid anläggandet av epiduralkatetern.

Behandlingsskada jämlikt § 2.1 ersättningsbestämmelserna föreligger således. På sätt som ovan anförts gör Anita Nyberg även gällande att behandlingsskadan omfattas av § 2.2 i ersättningsbestämmelserna.

4.4 Rätt till ersättning enligt 2.2

Då det ingrepp som orsakat Anita Nybergs skada är en rutinmässig behandling i form av en epiduralbedövning i samband med en förlossning och Anita Nybergs  skada lett till svår invaliditet är Anita Nyberg berättigad till ersättning även enligt Villkoren 2.2."

"Det kan konstateras att Anita Nyberg skadats till följd av en vanlig epiduralbedövning vid ett kejsarsnitt. Då behandlingen satts in som smärtlindring är det uppenbart att den träffas av bestämmelsen då skadan obehandlad är av övergående art. Att just epiduralbedövningar omfattas av bestämmelsen redogörs även för i SOU 2004:12 s 129 f."

Kan det verkligen vara rätt att vi som har haft oturen att bli skadade i sjukvården med skador av den här kalibern inte ska få ersättning från patientförsäkringen, Löf?

Det måste vara ett systemfel. 

Hur ska vi kunna "bevisa" sambandet med epiduralen? 

Vi är helt rättslösa.Vi har inte en chans mot Löf.

Så inte nog med att livet blir förstört med handikapp och smärtor för resten av livet. Dessutom  måste vi  kämpa och processa mot vår skattefinansierade patientförsäkring och tvingas till att acceptera ekonomisk ruin bara för att vi har ett samhällssystem som inte fungerar i verkligheten.

Det är omänskligt och känns ganska cyniskt.

Bifogar länken till artikeln.
https://www.dn.se/debatt/systemfel-nar-regionerna-sjalva-utreder-vardskador/

Bifogar även ett av mina blogginlägg som handlar om hur mycket "bevis" jag hade i mitt skadeärende och vilka svårigheter jag har haft  att "bevisa" orsakssambandet med epiduralen.

http://anitasepiduralskada.blogspot.com/2012/10/svarighet-att-bevisa-ett-orsakssamband.html