I mitt första inlägg här på bloggen berättade jag att jag hade slagit på TV-showen "The Doctors" av en slump i september och att det då togs upp om epidural och att det var tre st höggravida kvinnor i studion. Doktor Lisa uppmanade dem att ta epidural vid förlossningen så att de inte skulle behöva utstå onödig smärta och jag skrev i mitt inlägg att jag kände mig väldigt frustrerad och kände vanmakt över att man fortfarande så lättvindigt uppmanar kvinnor att ta epidural vid förlossning fast det finns risker med det.
Jag googlade på The Doctors, epidural nu och kom till en länk där det efter TV-showen kom upp kommentarer och det kom en del inlägg från kvinnor med erfarenhet av epidural. De flesta var inte alls positiva till epidural.
Länken går att läsa här.
http://www.thedoctorstv.com/forums/423-November-25-2-1-What-Women-Need-to-Know/topics/7304?page=1
Häromdagen hörde jag om en kvinna som arbetar som barnmorska som hade berättat för en kompis till mig att väldigt många unga kvinnor idag i stort sett alltid vill ha epidural eftersom att de är så rädda för att det ska göra ont att föda barn naturligt. Efterfrågan på epidural vid förlossning har ökat markant bara de sista åtta åren enligt den här barnmorskan.
Jag undrar om de här unga kvinnorna verkligen skulle vilja ha epidural om de visste vilka risker de utsätter sig för genom att ta epidural vid förlossningen?
lördag 26 februari 2011
lördag 5 februari 2011
Narkos - farligare än ryggbedövning?
Igår kväll var det ett inslag på TV 4 nyheterna om narkos.
Att det finns risker med narkos och att 20 personer har dött under narkos de senaste 10 åren.
http://www.nyhetskanalen.se/1.2003722/2011/02/04/20_personer_har_dott_under_narkos
Jag frågar mig då återigen, varför byttes min epidural mot narkos efter att narkosläkaren hade stuckit två gånger för att sätta in epiduralkatetern? Epiduralen användes aldrig överhuvudtaget.
Att det finns risker med narkos och att 20 personer har dött under narkos de senaste 10 åren.
http://www.nyhetskanalen.se/1.2003722/2011/02/04/20_personer_har_dott_under_narkos
Jag frågar mig då återigen, varför byttes min epidural mot narkos efter att narkosläkaren hade stuckit två gånger för att sätta in epiduralkatetern? Epiduralen användes aldrig överhuvudtaget.
onsdag 2 februari 2011
Känner oro över ny undersökningsmetod för sköldkörtelsjukdom
Enligt en artikel i "Dina mediciner" har läkaren Stefan Sjöberg testat nya sätt att hitta sköldkörtelsjukdom. Jag förstår att han har ett gott uppsåt med sin forskning, att han vill driva forskningen framåt vad det gäller hormonobalanser, som många verkar lida av.
Eftersom undersökningarna baserar sig på ryggvätskeprov blir jag väldigt orolig när jag läser om det. Personligen tror jag inte att man ska gå in i ryggmärgen i onödan för jag tror inte att det heller är ofarligt.
Jag känner stor oro för att flera, (oftast kvinnor) kan få neurologiska skador av det här.
Du kan läsa artikeln nedan:
http://dinamediciner.se/nyheter/svensk-testar-nya-satt-att-hitta-skoldkortelsjukdom
http://dinamediciner.se/nyheter/forts-ryggmargsprov-skoldkorteln
Eftersom jag har ett väldigt stort handikapp så har jag träffat många människor som har frågat mig vad jag har råkat ut för och jag har även fått berättat historíer tillbaka. Jag minns bl a en taxichaufför som berättade att han hade kört en kund som satt i rullstol och frågat vad kunden hade råkat ut för. Kunden berättade då att det hade varit en envis förkylning som inte ville ge med sig och någon hade tyckt att kunden skulle göra en lumbalpunktion och efter det kunde personen inte gå längre. Fick åka rullstol från sjukhuset och satt alltid i rullstol efter det. Jag har hört om svår ryggvärk efter både ryggbedövning och lumbalpunktion som har suttit i ända sedan behandlingstillfället, många år efteråt.
Det är just därför som jag känner mig så orolig över den här nya undersökningsmetoden.
Eftersom undersökningarna baserar sig på ryggvätskeprov blir jag väldigt orolig när jag läser om det. Personligen tror jag inte att man ska gå in i ryggmärgen i onödan för jag tror inte att det heller är ofarligt.
Jag känner stor oro för att flera, (oftast kvinnor) kan få neurologiska skador av det här.
Du kan läsa artikeln nedan:
http://dinamediciner.se/nyheter/svensk-testar-nya-satt-att-hitta-skoldkortelsjukdom
http://dinamediciner.se/nyheter/forts-ryggmargsprov-skoldkorteln
Eftersom jag har ett väldigt stort handikapp så har jag träffat många människor som har frågat mig vad jag har råkat ut för och jag har även fått berättat historíer tillbaka. Jag minns bl a en taxichaufför som berättade att han hade kört en kund som satt i rullstol och frågat vad kunden hade råkat ut för. Kunden berättade då att det hade varit en envis förkylning som inte ville ge med sig och någon hade tyckt att kunden skulle göra en lumbalpunktion och efter det kunde personen inte gå längre. Fick åka rullstol från sjukhuset och satt alltid i rullstol efter det. Jag har hört om svår ryggvärk efter både ryggbedövning och lumbalpunktion som har suttit i ända sedan behandlingstillfället, många år efteråt.
Det är just därför som jag känner mig så orolig över den här nya undersökningsmetoden.
lördag 22 januari 2011
Forskning som har bedrivits på komplikationer efter ryggbedövning
Jag googlade vidare på skador vid ryggbedövning och hittade då en artikel som handlar om en fallgenomgång för Patientförsäkringen som har gjorts, där man kommit fram till att ryggbedövning inte är helt komplikationsfri.
Artikeln har skrivits efter att två anestesiläkare och en professor från LÖF, (anestesiläkarna är inte från LÖF), har gjort en genomgång av anmälda skador till PSR om komplikationer efter ryggbedövning, under åren 1997-1998. Artikeln publicerades i Läkartidningen * volym 97 * NR 49 * 2000,
Bifogat nedan
http://lakartidningen.se/OldPdfFiles/2000/22107.pdf
Jag är lite osäker på om underlaget för undersökningen, dvs om antal patientfall, baserar sig på anmälda skador till PSR, eller om det "bara" är de anmälda skador som har ett orsakssamband satt av sjukvården eftersom man skriver att genomgången har gjorts på ett underlag av rapporterade fall.
Mitt fall är ju inte med hur som helst eftersom jag gjorde min anmälan i januari 1999 till PSR, och jag finns väl inte heller med som anmäld komplikation från det sjukhusets anestesiklinik, skulle jag tro.
Av artikeln kan man utläsa att:
"En genomgång har gjorts av de anmälningar som under en tvåårsperiod inkom till Patientförsäkringen avseende neurologiska komplikationer efter ryggbedövning." "Allvarliga komplikationer är tre gånger så vanliga efter epiduralbedövning som efter spinalanestesi."
Jag känner mig väldigt tveksam till Vårdguidens uppgift om att det endast är 1/200000 fall med allvarliga skador vid ryggbedövning vid förlossning och undrar hur man har kommit fram till den siffran? Den här artikeln visar på en högre incidens av skador om inte jag helt misstar mig men kanske det finns en senare undersökning i Sverige som visar på en lägre incidens skador?
Enligt artikeln i Läkartidningen trodde läkarna som gjorde undersökningen, vad jag förstår, att det fanns patienter som inte ens gjorde en anmälan till patientförsäkringen om de här skadorna och då är mörkertalet ännu större.
Tidningen "Dagens Medicin" publicerade i januari 2009 ett resultat från forskning som hade gjorts i Storbritannien, där man hade kommit fram till att det var små risker vid ryggbedövning, mindre än vad man trott tidigare.
Bifogar länken:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/01/12/sma-risker-vid-ryggbedovni/index.xml
Det hade analyserats 700 000 fall av spinalbedövningar och epiduralbedövningar under ett år om jag förstår artikeln rätt och
bland de här patientfallen har man upptäckt att färre än 30 patienter fick permanenta skador och färre än sex avled.
Tydligen hade man räknat med högre andel skadade och avlidna patienter tidigare och därför verkade forskarna bakom studien nöjda med det här resultatet.
Hoppas att de skadade har fått ersättning från patientförsäkringen och för de som avled önskar jag verkligen att de anhöriga har fått ekonomisk kompensation för sin förlust.
För de drabbade och deras familjer blir livet aldrig vad det har varit igen.
Det kan ju finnas ett mörkertal där som inte har kommit med i undersökningen. Frågan är även här om underlaget bara baserar sig på inrapporterade skador från anestesikliniker eller om det var alla anmälda skador om komplikationer efter ryggbedövning, anmälda till patientförsäkringen?
Jag googlade vidare på utländska resultat på epiduralbedövning komplikationer och hittade en väldigt intressant artikel från USA, MD Eveline Faure står som ansvarig, för artikeln. Om du googlar på utländska artiklar, översatta, då kommer den upp. Det står väldigt starkt formulerat att det inte är tillåtet att vidaresända detta dokument på något sätt, när jag går in på utskriftsfunktionen, därför vågar jag inte länka den hit. Men författaren har gjort detta dokument tillgängligt för allmänheten står det i alla fall, så det är fritt för var och en som är intresserad att söka på den. Det är en väldigt intressant artikel som visar på en högre andel, svåra skador än det som framkom i den sista engelska undersökningen. Den här artikeln är äldre och omfattar flera år vad jag förstår.
Det vore intressant att veta hur många ryggbedövningar som ges totalt i Sverige per år för att kunna sätta skadorna i relation till någon siffra.
Sedan tror inte jag att alla skador upptäcks redan på sjukhuset vid skadetillfället, utan jag tror att symtomen kan komma smygande över tid.
Jag tror inte heller att patienterna blir upplysta om riskerna vid ryggbedövning före en operation eller förlossning. Jag blev inte det i alla fall, doktorn sa "bara en vanlig lokalbedövning, det gör vi ofta och det brukar gå så bra, det är helt ofarligt".
I mitt fall gick det inte alls bra och det var definitivt inte ofarligt för mig.
torsdag 20 januari 2011
Funderingar över livet nu för mig och andra drabbade
Jag såg statistik på att ryggbedövning ges fortfarande vid en mycket stor andel av alla förlossningar i Sverige. Lite olika i olika län men i runt tal, vid mellan 50-65 % av alla förlossningar ger man ryggbedövning. Därtill kommer alla andra operationer där man också använder ryggbedövning.
Jag kan inte förstå varför man ger ryggbedövning i så stor utsträckning när det kan vara så farligt. För när det slår fel så drabbar det så oerhört hårt. Varför riskerar man det? Framförallt vi drabbade som får leva med handikapp livet ut och även våra familjer, har väldigt svårt att förstå varför den här metoden används fortfarande i så stor utsträckning.
Felbehandlingen vid förlossningen har medfört ett oerhört lidande för oss som har drabbats med en mycket försämrad livskvalitét och ekonomi livet ut bara för att vi skulle föda barn. Vi åkte ju inte in till BB för att vi var sjuka, utan vi skulle "bara föda barn" som så många kvinnor gör under sina liv. Nu sitter vi här och kommer inte ur, med svåra handikapp och ingen ekonomisk kompensation fast vi har förlorat våra liv.
Den andra kvinnan som jag har berättat om tidigare fick i och för sig en ersättning från regeringen ex gratia på 200.000 kr för något år sedan, men vad är 200.000 kr för ett helt liv förstört? Inte mycket med tanke på hur mycket det har kostat henne både i lidande och ekonomiskt.
Jag har inte fått någon ersättning alls utan istället har jag processat mot PSR/LÖF och gått ända upp i skiljenämnd och betalat advokatarvode och ändå inte fått någon ekonomisk ersättning från patientförsäkringen. Dessutom har jag fått anstränga mig väldigt mycket för att söka hjälp och stöd och motivera och förklara för alla människor/läkare och andra vad som faktiskt har hänt mig eftersom jag inte har något orsakssamband fastställt även fast jag tycker att jag har det som jag skrev i mitt förra inlägg.
Jag måste bevisa att det som har hänt verkligen har hänt trots att jag har alla kända, svåra och typiska symtom som kan uppkomma vid felaktigt handhavande av epidural.
Försök att tänka er in i att det här skulle hända er själva eller någon närstående.
Hur skulle ni reagera då?
Skulle ni tycka att det var OK?
"Henri" som har lämnat en kommentar på mitt sista inlägg här på bloggen har kommit med väldigt kloka synpunkter. Han berättar där om att han har hittat flera på internet som har drabbats av skador efter epidural/ryggbedövning. Jag sökte därför själv på epiduralskador på google och hittade två kvinnor som har skrivit på ett forum om att de har fött barn under hösten 2010 och nu uppvisar de skaderelaterade besvär och är naturligtvis oroliga. De åkte också "bara in till BB för att föda barn". De har ju självklart inte heller tagit med i beräkningen att de kan få men för livet som kan påverka hela deras framtida liv. Nu säger inte jag att de kommer att bli lika sjuka som jag och den andra kvinnan som jag berättar om blev, men jag har full förståelse för om de känner oro.
Ingen kan väl ens i sin vildaste fantasi drömma om att det här skulle kunna hända bara för att man ska föda barn
Det kan ju leda till ekonomisk katastrof för oss och våra familjer när vi får ta alla fördyringar själva som uppstår på grund av våra sjukdomar som har orsakats av felbehandlingen vid förlossningen.Vi kan inte vara ute i arbetslivet längre för vi kan och orkar inte arbeta. Så vi kan inte bidra till familjens försörjning längre med annat än den "lilla" sjukersättning som vi har. Vi har på grund av det stora inkomstförluster och någon positiv löneutveckling har vi inte haft på många år.
Yrkeskarriären bara försvann i ett slag och helt plötsligt är vi lågavlönade förtidspensionärer utan att kunna göra något åt det. Vi får väldigt mycket mindre pension än om vi hade kunnat arbeta kvar på våra jobb.Vi har stora fördyringar för vår sjukdom. Dessutom har vi och våra familjer åsamkats ett oerhört stort lidande och många problem till följd av felbehandlingen. Våra sociala liv är betydligt sämre än det var innan förlossningen. Vi orkar så mycket mindre än tidigare och klarar t ex inte av att städa hemma och en hel del annat som vi inte heller klarar av längre. Vi måste ha hjälp med så mycket som vi klarade av själva tidigare. Sånt som "friska" människor tar för självklart. Våra liv handlar numera mer eller mindre om vår sjukdom. Om hur vi ska klara av dag för dag med intag av mediciner i rätt tid med behandlingar och biverkningar av mediciner. Planera så att det inte blir medicinglapp precis när vi ska göra något viktigt. Att få livet att fungera så bra som möjligt för oss och våra familjer och att orka med våra liv och att hålla oss på benen.
Vi har inget annat att välja på, vi har ingen valfrihet längre.
Jag undrar över varför inte vi patienter som har råkat illa ut med ryggbedövning får ersättning i form av skadestånd och livränta?
Det är ju inte vårt fel att vi blev felbehandlade, vi kunde inte ha gjort något annorlunda.
Hur kan vi bli ansvariga för konsekvenserna av felbehandlingen?
Hur blev det bara vårt problem?
Jag kan inte förstå varför man ger ryggbedövning i så stor utsträckning när det kan vara så farligt. För när det slår fel så drabbar det så oerhört hårt. Varför riskerar man det? Framförallt vi drabbade som får leva med handikapp livet ut och även våra familjer, har väldigt svårt att förstå varför den här metoden används fortfarande i så stor utsträckning.
Felbehandlingen vid förlossningen har medfört ett oerhört lidande för oss som har drabbats med en mycket försämrad livskvalitét och ekonomi livet ut bara för att vi skulle föda barn. Vi åkte ju inte in till BB för att vi var sjuka, utan vi skulle "bara föda barn" som så många kvinnor gör under sina liv. Nu sitter vi här och kommer inte ur, med svåra handikapp och ingen ekonomisk kompensation fast vi har förlorat våra liv.
Den andra kvinnan som jag har berättat om tidigare fick i och för sig en ersättning från regeringen ex gratia på 200.000 kr för något år sedan, men vad är 200.000 kr för ett helt liv förstört? Inte mycket med tanke på hur mycket det har kostat henne både i lidande och ekonomiskt.
Jag har inte fått någon ersättning alls utan istället har jag processat mot PSR/LÖF och gått ända upp i skiljenämnd och betalat advokatarvode och ändå inte fått någon ekonomisk ersättning från patientförsäkringen. Dessutom har jag fått anstränga mig väldigt mycket för att söka hjälp och stöd och motivera och förklara för alla människor/läkare och andra vad som faktiskt har hänt mig eftersom jag inte har något orsakssamband fastställt även fast jag tycker att jag har det som jag skrev i mitt förra inlägg.
Jag måste bevisa att det som har hänt verkligen har hänt trots att jag har alla kända, svåra och typiska symtom som kan uppkomma vid felaktigt handhavande av epidural.
Försök att tänka er in i att det här skulle hända er själva eller någon närstående.
Hur skulle ni reagera då?
Skulle ni tycka att det var OK?
"Henri" som har lämnat en kommentar på mitt sista inlägg här på bloggen har kommit med väldigt kloka synpunkter. Han berättar där om att han har hittat flera på internet som har drabbats av skador efter epidural/ryggbedövning. Jag sökte därför själv på epiduralskador på google och hittade två kvinnor som har skrivit på ett forum om att de har fött barn under hösten 2010 och nu uppvisar de skaderelaterade besvär och är naturligtvis oroliga. De åkte också "bara in till BB för att föda barn". De har ju självklart inte heller tagit med i beräkningen att de kan få men för livet som kan påverka hela deras framtida liv. Nu säger inte jag att de kommer att bli lika sjuka som jag och den andra kvinnan som jag berättar om blev, men jag har full förståelse för om de känner oro.
Ingen kan väl ens i sin vildaste fantasi drömma om att det här skulle kunna hända bara för att man ska föda barn
Det kan ju leda till ekonomisk katastrof för oss och våra familjer när vi får ta alla fördyringar själva som uppstår på grund av våra sjukdomar som har orsakats av felbehandlingen vid förlossningen.Vi kan inte vara ute i arbetslivet längre för vi kan och orkar inte arbeta. Så vi kan inte bidra till familjens försörjning längre med annat än den "lilla" sjukersättning som vi har. Vi har på grund av det stora inkomstförluster och någon positiv löneutveckling har vi inte haft på många år.
Yrkeskarriären bara försvann i ett slag och helt plötsligt är vi lågavlönade förtidspensionärer utan att kunna göra något åt det. Vi får väldigt mycket mindre pension än om vi hade kunnat arbeta kvar på våra jobb.Vi har stora fördyringar för vår sjukdom. Dessutom har vi och våra familjer åsamkats ett oerhört stort lidande och många problem till följd av felbehandlingen. Våra sociala liv är betydligt sämre än det var innan förlossningen. Vi orkar så mycket mindre än tidigare och klarar t ex inte av att städa hemma och en hel del annat som vi inte heller klarar av längre. Vi måste ha hjälp med så mycket som vi klarade av själva tidigare. Sånt som "friska" människor tar för självklart. Våra liv handlar numera mer eller mindre om vår sjukdom. Om hur vi ska klara av dag för dag med intag av mediciner i rätt tid med behandlingar och biverkningar av mediciner. Planera så att det inte blir medicinglapp precis när vi ska göra något viktigt. Att få livet att fungera så bra som möjligt för oss och våra familjer och att orka med våra liv och att hålla oss på benen.
Vi har inget annat att välja på, vi har ingen valfrihet längre.
Jag undrar över varför inte vi patienter som har råkat illa ut med ryggbedövning får ersättning i form av skadestånd och livränta?
Det är ju inte vårt fel att vi blev felbehandlade, vi kunde inte ha gjort något annorlunda.
Hur kan vi bli ansvariga för konsekvenserna av felbehandlingen?
Hur blev det bara vårt problem?
torsdag 4 november 2010
Vilka kan få ersättning från patientförsäkringen?
Enligt - Patientförsäkringens, LÖF:s, hemsida står att läsa, att om man drabbas av en skada när man vårdas inom offentlig sjuk- eller tandvård, kan man i vissa fall ha rätt till ekonomisk ersättning enligt patientskadelagen.
Man kan bara få ersättning från Patientförsäkringen om skadan hade kunnat undvikas. Det sägs också på hemsidan att man inte har rätt till ersättning bara för att en behandling inte leder till önskat resultat eller om det uppstår en komplikation.
I mitt fall gällde Patientförsäkring vid behandlingsskada Ersättningsbestämmelserna fr o m 91-07-01, så det var en annan lagstiftning som gällde när min skada inträffade än den som gäller nu.
"Patientförsäkring vid behandlingsskada
Ersättningsbestämmelser fr om 91-07-01
§ 1
Till patient som skadas i direkt samband med hälso- och sjukvård, eller till efterlevande till sådan patient lämnas ersättning för behandlingsskada enligt gällande bestämmelser.
§ 2
Med behandlingsskada förstås skada eller annan komplikation av kroppslig art som anges nedan i momenten 2.1 t o m 2.5
2.1
Skada som med övervägande sannolikhet uppkommit såsom en direkt följd av undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd och som utgör en sådan komplikation till en medicinskt motiverad åtgärd som kunnat undvikas.
2.2
Skada som lett till svår invaliditet eller dödsfall och som med övervägande sannolikhet uppkommit såsom en direkt följd av undersökning eller behandling av en sådan sjukdom eller skada som obehandlad är av övergående art eller i vart fall inte kan leda till allvarligare besvär för patienten."
LÖF har sammanställt statistik över skadeanmälningar under åren 2003-2009 i ett dokument som heter:
"Om landstingens patientförsäkring 2009"
Bifogas: http://www.patientforsakring.se/resurser/dokument/arlig_statistik/rapportmall_stockholm.pdf
År 2009 anmäldes totalt 10100 skador till landstingens patientförsäkring för hela landet. Det sägs i dokumentet att cirka 44 % av de anmälda skadorna mellan åren 2003-2009, beviljades ersättning. Det sägs också att de vanligaste ersättningsbeloppen ligger under 25000 kronor.och att det betalades ut totalt 405 miljoner kronor under 2009.
Jag har i min blogg berättat om en kvinna som det var en artikel i SvD i mars 2002. Hon har precis som jag har, råkat ut för en fruktansvärt svår skada, också under förlossning/kejsarsnitt. Hon har inte ens hunnit ta ut någon föräldraledighet pga att hon har varit sjuk ända sedan förlossningen och hennes sjukdomstillstånd har förvärrats under åren precis som det har gjort för mig. Hon har en mycket svår smärtproblematik och åker in och ut på sjukhus hela tiden. Hon har orsakssambandet satt av en anestesiläkare men inte heller hon har fått någon ersättning från patientförsäkringen för att "hennes skada inte gick att undvika". Hennes skada inträffade 1998 och hon omfattas därför av patientskadelagen.
Symtomen kan te sig olika för olika patienter men orsaken till våra sjukdomstillstånd är för oss båda, epiduralen vid våra förlossningar/kejsarsnitt. Vi åkte båda två in till BB som friska, välfungerande, alerta kvinnor, glada i hågen och skulle föda barn och kom ut sjuka, skadade för livet med svåra handikapp. Vi och våra familjer har förlorat oerhört mycket både ekonomiskt och i livskvalitet och ingen av oss har fått ersättning från patientförsäkringen.
Kan det verkligen vara rätt att inte vi får ersättning från patientförsäkringen?
Hela tiden ska vi drabbade patienter trots svår sjukdom bevisa att vi har felbehandlats. Det är nästan omöjligt att få en läkare att sätta ett orsakssamband och då går det ju inte att bevisa att det finns något orsakssamband.
Jag tyckte i mitt fall att då får man väl använda uteslutningsmetoden eftersom det inte har kunnat bevisats att jag har någon annan neurologisk sjukdom heller, "trots min neurologiska sjukdom". Jag har alla kända svåra, typiska biverkningar som har kommit fram under de undersökningar, utredningar och artiklar som har gjorts av epiduralskador som jag har berättat om tidigare.
Jag tycker också att jag har orsaksambandet fastställt i och med anteckningen på baksidan av min anestesijournal som den kvinnliga läkaren gjorde när jag var på BB en vecka efter förlossningen och tog stygnen. Där skriver hon att jag inte hade någon känsel i ena låret när jag gick hem två dagar tidigare och fortfarande nedsatt känsel och att detta kom efter epiduralkatetern.
Dessutom i det intyg som den första neurologen har skrivit:till Försäkringskassan 980223:
"Kvarstående känselstörning i huden efter ryggbedövning i samband med kejsarsnitt -92. Närmaste åren ryggbesvär av karaktär ryggtrötthetsproblem, en rätt avsevärd viktökning under graviditeten bedömdes vara viktig orsak till ryggproblemen. Småningom till kom mer bekymmer från benen. En känsla av stelhet, muskeltrötthet. Började gå alltmer slängande med hö fot. Kom till neurologmott apr -97. Uppvisade då en spastisk parapares och vi utredde pat med magnetkameraundersökning av rygg, ryggmärg, spinalvätskeanalyser. Inget patologiskt fynd. Misstanke i första hand på demyeliniserande sjukdom. Kompletterande neurofysiologisk undersökning med VEP, SEP utan hållpunkter för demyeliniserande sjukdom. Förutom stelheten och muskeluttröttbarheten i benen har pat också besvärats av en allmänt ökad uttröttbarhet, kraftlöshet.
Sammanfattande bedömning av hälsotillståndet:
En succesivt tilltagande parapares med debut sannolikt för några år sedan. Pat har följts upp med täta kontroller här under knappt ett år och gångsvårigheterna har dessvärre progredierat. Uppvisar nu en mer påtaglig gångrubbning med spasticitet och toedrag. Orsaken oklar. Misstanke om demyeliniserande sjukdom men magnekameraundersökning, spinalvätskeanalyser har inte givit stöd för denna misstanke.
Hade min första neurolog frågat på allt och inte bara MS hade han säkert hittat mitt "gamla myelit" (redan 1997) , dvs ett misstänkt inflammatoriskt resttillstånd, en sk (gammalt) myelit. Det som har upptäckts nu senare, 2009, vid den första seriösa second opinion som jag har genomgått.
Bevisbördan är orimligt stor för oss drabbade patienter.
Dels är vi väldigt sjuka efter felbehandlingen och att då behöva kämpa för att få vettig behandling som kan hjälpa oss i våra svåra sjukdomstillstånd och att dessutom behöva slåss för vår rätt till ersättning från patientförsäkringen. Det är faktiskt väldigt omänskligt.
Kan det verkligen ha varit avsikten när LÖF/PSR skapades att de ska ha som utgångspunkt att vi svårt skadade patienter inte ska ha ersättning?
Är det verkligen så vi ska använda våra skattepengar?
Kan vi lita på att patientförsäkringen fungerar om vi råkar ut för en skada inom sjukvården eller är det så att vi måste skaffa en privat försäkring som verkligen faller ut om vi faktiskt råkar ut för felbehandling i sjukvården, innan vi ska in och få någon behandling av något slag?
Jag tror att de flesta medborgare i Sverige tror att vi är försäkrade inom sjukvården om det skulle hända något.
Det här kan ju faktiskt hända vem som helst!
Borde inte allmänheten informeras om att man troligtvis inte får ersättning om man råkar bli felbehandlad inom sjukvården?
Har vi som skattebetalare verkligen intresse av att skattefinansiera en verksamhet som i mitt tycke inte försöker att hjälpa oss patienter som har drabbats hårt av felbehandling i sjukvården?
Det vore väldigt intressant att ta del av LÖF/PSR:s totala budget, dvs se vilka omkostnader de har för att driva den här verksamheten som jag trodde skulle hjälpa oss drabbade patienter. Även att ta del av hur många i antal av de 44 % av de ersatta anmälningarna som gett utbetalningar på under 25000 kronor skulle vara intressant att se. Dvs hur många "svåra skador" som ersätts och hur många "lätta skador" som ingår i statistiken på 44 %.
Vilka är det egentligen som har fått de här 405 miljonerna i ersättning under 2009 som det talas om i artikeln?
En granskning skulle nog behövas för att utvärdera hur våra skattepengar används och även om LÖF/PSR behövs eller om det är bättre med privata alternativ som bättre svarar upp mot våra förväntningar av en patientförsäkring.
Man kan bara få ersättning från Patientförsäkringen om skadan hade kunnat undvikas. Det sägs också på hemsidan att man inte har rätt till ersättning bara för att en behandling inte leder till önskat resultat eller om det uppstår en komplikation.
I mitt fall gällde Patientförsäkring vid behandlingsskada Ersättningsbestämmelserna fr o m 91-07-01, så det var en annan lagstiftning som gällde när min skada inträffade än den som gäller nu.
"Patientförsäkring vid behandlingsskada
Ersättningsbestämmelser fr om 91-07-01
§ 1
Till patient som skadas i direkt samband med hälso- och sjukvård, eller till efterlevande till sådan patient lämnas ersättning för behandlingsskada enligt gällande bestämmelser.
§ 2
Med behandlingsskada förstås skada eller annan komplikation av kroppslig art som anges nedan i momenten 2.1 t o m 2.5
2.1
Skada som med övervägande sannolikhet uppkommit såsom en direkt följd av undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd och som utgör en sådan komplikation till en medicinskt motiverad åtgärd som kunnat undvikas.
2.2
Skada som lett till svår invaliditet eller dödsfall och som med övervägande sannolikhet uppkommit såsom en direkt följd av undersökning eller behandling av en sådan sjukdom eller skada som obehandlad är av övergående art eller i vart fall inte kan leda till allvarligare besvär för patienten."
LÖF har sammanställt statistik över skadeanmälningar under åren 2003-2009 i ett dokument som heter:
"Om landstingens patientförsäkring 2009"
Bifogas: http://www.patientforsakring.se/resurser/dokument/arlig_statistik/rapportmall_stockholm.pdf
År 2009 anmäldes totalt 10100 skador till landstingens patientförsäkring för hela landet. Det sägs i dokumentet att cirka 44 % av de anmälda skadorna mellan åren 2003-2009, beviljades ersättning. Det sägs också att de vanligaste ersättningsbeloppen ligger under 25000 kronor.och att det betalades ut totalt 405 miljoner kronor under 2009.
Jag har i min blogg berättat om en kvinna som det var en artikel i SvD i mars 2002. Hon har precis som jag har, råkat ut för en fruktansvärt svår skada, också under förlossning/kejsarsnitt. Hon har inte ens hunnit ta ut någon föräldraledighet pga att hon har varit sjuk ända sedan förlossningen och hennes sjukdomstillstånd har förvärrats under åren precis som det har gjort för mig. Hon har en mycket svår smärtproblematik och åker in och ut på sjukhus hela tiden. Hon har orsakssambandet satt av en anestesiläkare men inte heller hon har fått någon ersättning från patientförsäkringen för att "hennes skada inte gick att undvika". Hennes skada inträffade 1998 och hon omfattas därför av patientskadelagen.
Symtomen kan te sig olika för olika patienter men orsaken till våra sjukdomstillstånd är för oss båda, epiduralen vid våra förlossningar/kejsarsnitt. Vi åkte båda två in till BB som friska, välfungerande, alerta kvinnor, glada i hågen och skulle föda barn och kom ut sjuka, skadade för livet med svåra handikapp. Vi och våra familjer har förlorat oerhört mycket både ekonomiskt och i livskvalitet och ingen av oss har fått ersättning från patientförsäkringen.
Kan det verkligen vara rätt att inte vi får ersättning från patientförsäkringen?
Hela tiden ska vi drabbade patienter trots svår sjukdom bevisa att vi har felbehandlats. Det är nästan omöjligt att få en läkare att sätta ett orsakssamband och då går det ju inte att bevisa att det finns något orsakssamband.
Jag tyckte i mitt fall att då får man väl använda uteslutningsmetoden eftersom det inte har kunnat bevisats att jag har någon annan neurologisk sjukdom heller, "trots min neurologiska sjukdom". Jag har alla kända svåra, typiska biverkningar som har kommit fram under de undersökningar, utredningar och artiklar som har gjorts av epiduralskador som jag har berättat om tidigare.
Jag tycker också att jag har orsaksambandet fastställt i och med anteckningen på baksidan av min anestesijournal som den kvinnliga läkaren gjorde när jag var på BB en vecka efter förlossningen och tog stygnen. Där skriver hon att jag inte hade någon känsel i ena låret när jag gick hem två dagar tidigare och fortfarande nedsatt känsel och att detta kom efter epiduralkatetern.
Dessutom i det intyg som den första neurologen har skrivit:till Försäkringskassan 980223:
"Kvarstående känselstörning i huden efter ryggbedövning i samband med kejsarsnitt -92. Närmaste åren ryggbesvär av karaktär ryggtrötthetsproblem, en rätt avsevärd viktökning under graviditeten bedömdes vara viktig orsak till ryggproblemen. Småningom till kom mer bekymmer från benen. En känsla av stelhet, muskeltrötthet. Började gå alltmer slängande med hö fot. Kom till neurologmott apr -97. Uppvisade då en spastisk parapares och vi utredde pat med magnetkameraundersökning av rygg, ryggmärg, spinalvätskeanalyser. Inget patologiskt fynd. Misstanke i första hand på demyeliniserande sjukdom. Kompletterande neurofysiologisk undersökning med VEP, SEP utan hållpunkter för demyeliniserande sjukdom. Förutom stelheten och muskeluttröttbarheten i benen har pat också besvärats av en allmänt ökad uttröttbarhet, kraftlöshet.
Sammanfattande bedömning av hälsotillståndet:
En succesivt tilltagande parapares med debut sannolikt för några år sedan. Pat har följts upp med täta kontroller här under knappt ett år och gångsvårigheterna har dessvärre progredierat. Uppvisar nu en mer påtaglig gångrubbning med spasticitet och toedrag. Orsaken oklar. Misstanke om demyeliniserande sjukdom men magnekameraundersökning, spinalvätskeanalyser har inte givit stöd för denna misstanke.
Hade min första neurolog frågat på allt och inte bara MS hade han säkert hittat mitt "gamla myelit" (redan 1997) , dvs ett misstänkt inflammatoriskt resttillstånd, en sk (gammalt) myelit. Det som har upptäckts nu senare, 2009, vid den första seriösa second opinion som jag har genomgått.
Bevisbördan är orimligt stor för oss drabbade patienter.
Dels är vi väldigt sjuka efter felbehandlingen och att då behöva kämpa för att få vettig behandling som kan hjälpa oss i våra svåra sjukdomstillstånd och att dessutom behöva slåss för vår rätt till ersättning från patientförsäkringen. Det är faktiskt väldigt omänskligt.
Kan det verkligen ha varit avsikten när LÖF/PSR skapades att de ska ha som utgångspunkt att vi svårt skadade patienter inte ska ha ersättning?
Är det verkligen så vi ska använda våra skattepengar?
Kan vi lita på att patientförsäkringen fungerar om vi råkar ut för en skada inom sjukvården eller är det så att vi måste skaffa en privat försäkring som verkligen faller ut om vi faktiskt råkar ut för felbehandling i sjukvården, innan vi ska in och få någon behandling av något slag?
Jag tror att de flesta medborgare i Sverige tror att vi är försäkrade inom sjukvården om det skulle hända något.
Det här kan ju faktiskt hända vem som helst!
Borde inte allmänheten informeras om att man troligtvis inte får ersättning om man råkar bli felbehandlad inom sjukvården?
Har vi som skattebetalare verkligen intresse av att skattefinansiera en verksamhet som i mitt tycke inte försöker att hjälpa oss patienter som har drabbats hårt av felbehandling i sjukvården?
Det vore väldigt intressant att ta del av LÖF/PSR:s totala budget, dvs se vilka omkostnader de har för att driva den här verksamheten som jag trodde skulle hjälpa oss drabbade patienter. Även att ta del av hur många i antal av de 44 % av de ersatta anmälningarna som gett utbetalningar på under 25000 kronor skulle vara intressant att se. Dvs hur många "svåra skador" som ersätts och hur många "lätta skador" som ingår i statistiken på 44 %.
Vilka är det egentligen som har fått de här 405 miljonerna i ersättning under 2009 som det talas om i artikeln?
En granskning skulle nog behövas för att utvärdera hur våra skattepengar används och även om LÖF/PSR behövs eller om det är bättre med privata alternativ som bättre svarar upp mot våra förväntningar av en patientförsäkring.
måndag 25 oktober 2010
Vad som redan är känt angående epiduralskador utöver de artiklar som jag tidigare har refererat till
Redan 1999 på Svenska Läkarsällskapets Riksstämma under punkten 25 MS i programmet togs problemet upp under rubriken:
"SKALL VI VERKLIGEN STICKA FOLK I RYGGEN?"
Man belyser att det under senare tid har kommit fram att det finns vissa risker med ryggbedövningen och att det under stora uppföljningsstudier har visat sig att det regelbundet händer att patienter har fått svårartade nervskador som kan vara livet ut.
I interpellation 2001/02:376 till den dåvarande socialministern om ersättning enligt patientskadelagen togs upp att patienter ska kunna få ersättning enligt patientskadelagen för sin skada om man skadas inom svensk hälso- och sjukvård. Problemet att vissa patienter faller mellan stolarna och inte får ersättning från patientförsäkringen, togs upp. Som ett exempel i interpellationen tas det upp att en drabbad patientgrupp är kvinnor som fått skador efter epiduralbedövning vid förlossning. Att kvinnorna har råkat oförtjänt illa ut vid förlossningen vid en vanlig behandling och att de inte heller har rätt till ersättning från patientförsäkringen.
"Att det är en nästintill försvinnande liten patientgrupp gör inte frågan mindre viktig. I värsta fall handlar det om skador som är bestående livet ut. Utöver många års lidande för både de drabbade kvinnorna och deras familjer, handlar det dessutom om försämrade möjligheter till arbete och inkomster".
Jag bifogar länken till interpellationen:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Interpellationer/ersattning-enligt-patientskade_GP10376/
Det tillsattes därefter en utredning som skulle se över Patientskadelagen som fick namnet SOU 2004:12.
Jag bifogar länken i tre delar:
http://data.riksdagen.se/fil/3F528D0B-3EAC-4C43-896F-19D6CA6A4FA1
http://data.riksdagen.se/fil/9FD4C126-4395-419E-9AC4-E978C0CF5669
http://data.riksdagen.se/fil/0B4D6835-9C97-4D1C-89BE-B4CCCD94E90E
Det är i den andra delen som det handlar om Patientskadelagen och från sidan 117-f, punkt 8.2.5, Behandlingsskador, tas det upp om möjlighet till ett facitresonemang. Det vill säga att man i efterhand går igenom om skadan hade kunnat undvikas genom att man hade valt ett annat tillvägagångssätt.
I utredningen tar man upp problematiken med skador som har uppstått av epiduralbedövning vid förlossning och att det kan bli skador av både läkemedlet och tillvägagångssättet.
"De uppkomna skadorna har som regel bestått i känselnedsättning eller värk i rygg och benmuskler, men även fall av försvagning av muskler eller t o m förlamning har förekommit"
Under punkten 8.2.10 Katastrofskador sid 127-f diskuterar man att det borde finnas en speciell bestämmelse när det blir allvarliga skador som inte står i rimlig proportion till det ingrepp man ska göra.
I den tidigare lagstiftningen som gällde i mitt fall fanns, Villkoren 2.2 om att ersättning kunde betalas ut om det uppstått svåra skador som lett till invaliditet eller dödsfall. Vi åberopade både 2:1 och 2:2 eftersom det sattes en epiduralkaterer som inte användes och att åtgärden har lett till svår invaliditet för mig.
Men i den nya Patientskadelagen finns inte motsvarande bestämmelse.
I utredningen kan man läsa:"Erfarenheterna från Patientskadenämnden visar emellertid att det finns ett visst behov av en s.k. katastrofbestämmelse som medger ersättning utifrån en skälighetsavvägning mellan ett lindrigt ingrepp och en mycket ovanlig men allvarlig skada såsom situationen ter sig vid skaderegleringstillfället. En sådan möjlighet finns i de övriga nordiska patientskadelagarna."
I sista stycket (sid 131) under samma punkt kommer man fram till att det borde införas en katastrofparagraf som ska tillämpas restriktivt.
Frågan är då vad hände med katastrofparagrafen efter att utredningen var klar?
Vad vi har kommit fram till så blev det ingenting mer än en statlig utredning som inte ledde till någonting vad det gäller vår typ av skador.
I SvD den 11 mars 2002 gick att läsa om en kvinna som fram till förlossningen 1998 var fullt frisk och arbetade heltid. Att hon nu är väldigt sjuk och fast skadorna har kopplats ihop med ryggbedövningen hon fick i samband med det akuta kejsarsnittet får hon ingen ersättning.
Bifogar länken till artikeln:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/smartlindring-gav-kronisk-vark_46052.svd#preambleend
I samma artikel berättas det om en då opublicerad kartläggning av komplikationer i samband med ryggbedövning som flera anestesiläkare höll på att slutföra. Två av anestesiläkarna som var med om kartläggningen poängterar att epiduralen är en mycket effektiv och säker smärtlindringsmetod och att den är betydligt säkrare än narkos. Den intervjuade läkaren i artikeln upprörs över att kvinnor som x x har så svårt att få ersättning, trots att sambandet med epiduralbedövningen verkar så tydligt. "Vi måste hitta ett sätt att stödja dessa patienter så de slipper gå till domstol, säger" Dr x x.
Jag hörde talas om ett inslag i ett nyhetsprogram under 2004 där man hade talat om en stor svensk studie om ryggbedövningar. Jag kontaktade därför reportern som hade gjort inslaget och fick ett mejlsvar.
"Inslaget gjordes i samband med att en stor svensk studie om just ryggbedövningar blivit klar. Studien har publicerats i en facktidskrift (Anastesiologi) och handlar om allvarliga komplikationer i samband med ryggbedövning, dvs både spinal och epidural. Narkosläkarna som gjort studien har via en enkätundersökning hos samtliga anestesikliniker i landet gått igenom de komplikationer av allvarligare art som uppstått mellan 1990-99. Uppgifter inhämtades även i flera register. Till skillnad från det som står beskrivet i litteraturen så såg man fler komplikationer än väntat - något som förmodligen beror på att det inte finns något ställe att rapportera in sådana fall och därför har heller ingen haft ordentlig koll".
"Det man kunde se var att kvinnor som får epiduralbedövningar i samband med förlossning utgjorde en lågriskgrupp". "Men de komplikationer som det ändå kunde handla om var blödningar i ryggkanalen, infektioner både i ryggen och i hjärnan och i värsta fall också förlamning."
"Kontentan är nu att läkarna bakom studien vill att Socialstyrelsen inrättar ett nationellt register där alla komplikationer registreras eftersom det saknas idag."
Efter att ha fått det här svaret från reportern kontaktade jag en av läkarna som var med och utförde studien och frågade om jag ingick i undersökningsmaterialet.
Jag fick till svar att jag inte ingick i undersökningen.
"SKALL VI VERKLIGEN STICKA FOLK I RYGGEN?"
Man belyser att det under senare tid har kommit fram att det finns vissa risker med ryggbedövningen och att det under stora uppföljningsstudier har visat sig att det regelbundet händer att patienter har fått svårartade nervskador som kan vara livet ut.
I interpellation 2001/02:376 till den dåvarande socialministern om ersättning enligt patientskadelagen togs upp att patienter ska kunna få ersättning enligt patientskadelagen för sin skada om man skadas inom svensk hälso- och sjukvård. Problemet att vissa patienter faller mellan stolarna och inte får ersättning från patientförsäkringen, togs upp. Som ett exempel i interpellationen tas det upp att en drabbad patientgrupp är kvinnor som fått skador efter epiduralbedövning vid förlossning. Att kvinnorna har råkat oförtjänt illa ut vid förlossningen vid en vanlig behandling och att de inte heller har rätt till ersättning från patientförsäkringen.
"Att det är en nästintill försvinnande liten patientgrupp gör inte frågan mindre viktig. I värsta fall handlar det om skador som är bestående livet ut. Utöver många års lidande för både de drabbade kvinnorna och deras familjer, handlar det dessutom om försämrade möjligheter till arbete och inkomster".
Jag bifogar länken till interpellationen:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Interpellationer/ersattning-enligt-patientskade_GP10376/
Det tillsattes därefter en utredning som skulle se över Patientskadelagen som fick namnet SOU 2004:12.
Jag bifogar länken i tre delar:
http://data.riksdagen.se/fil/3F528D0B-3EAC-4C43-896F-19D6CA6A4FA1
http://data.riksdagen.se/fil/9FD4C126-4395-419E-9AC4-E978C0CF5669
http://data.riksdagen.se/fil/0B4D6835-9C97-4D1C-89BE-B4CCCD94E90E
Det är i den andra delen som det handlar om Patientskadelagen och från sidan 117-f, punkt 8.2.5, Behandlingsskador, tas det upp om möjlighet till ett facitresonemang. Det vill säga att man i efterhand går igenom om skadan hade kunnat undvikas genom att man hade valt ett annat tillvägagångssätt.
I utredningen tar man upp problematiken med skador som har uppstått av epiduralbedövning vid förlossning och att det kan bli skador av både läkemedlet och tillvägagångssättet.
"De uppkomna skadorna har som regel bestått i känselnedsättning eller värk i rygg och benmuskler, men även fall av försvagning av muskler eller t o m förlamning har förekommit"
Under punkten 8.2.10 Katastrofskador sid 127-f diskuterar man att det borde finnas en speciell bestämmelse när det blir allvarliga skador som inte står i rimlig proportion till det ingrepp man ska göra.
I den tidigare lagstiftningen som gällde i mitt fall fanns, Villkoren 2.2 om att ersättning kunde betalas ut om det uppstått svåra skador som lett till invaliditet eller dödsfall. Vi åberopade både 2:1 och 2:2 eftersom det sattes en epiduralkaterer som inte användes och att åtgärden har lett till svår invaliditet för mig.
Men i den nya Patientskadelagen finns inte motsvarande bestämmelse.
I utredningen kan man läsa:"Erfarenheterna från Patientskadenämnden visar emellertid att det finns ett visst behov av en s.k. katastrofbestämmelse som medger ersättning utifrån en skälighetsavvägning mellan ett lindrigt ingrepp och en mycket ovanlig men allvarlig skada såsom situationen ter sig vid skaderegleringstillfället. En sådan möjlighet finns i de övriga nordiska patientskadelagarna."
I sista stycket (sid 131) under samma punkt kommer man fram till att det borde införas en katastrofparagraf som ska tillämpas restriktivt.
Frågan är då vad hände med katastrofparagrafen efter att utredningen var klar?
Vad vi har kommit fram till så blev det ingenting mer än en statlig utredning som inte ledde till någonting vad det gäller vår typ av skador.
I SvD den 11 mars 2002 gick att läsa om en kvinna som fram till förlossningen 1998 var fullt frisk och arbetade heltid. Att hon nu är väldigt sjuk och fast skadorna har kopplats ihop med ryggbedövningen hon fick i samband med det akuta kejsarsnittet får hon ingen ersättning.
Bifogar länken till artikeln:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/smartlindring-gav-kronisk-vark_46052.svd#preambleend
I samma artikel berättas det om en då opublicerad kartläggning av komplikationer i samband med ryggbedövning som flera anestesiläkare höll på att slutföra. Två av anestesiläkarna som var med om kartläggningen poängterar att epiduralen är en mycket effektiv och säker smärtlindringsmetod och att den är betydligt säkrare än narkos. Den intervjuade läkaren i artikeln upprörs över att kvinnor som x x har så svårt att få ersättning, trots att sambandet med epiduralbedövningen verkar så tydligt. "Vi måste hitta ett sätt att stödja dessa patienter så de slipper gå till domstol, säger" Dr x x.
Jag hörde talas om ett inslag i ett nyhetsprogram under 2004 där man hade talat om en stor svensk studie om ryggbedövningar. Jag kontaktade därför reportern som hade gjort inslaget och fick ett mejlsvar.
"Inslaget gjordes i samband med att en stor svensk studie om just ryggbedövningar blivit klar. Studien har publicerats i en facktidskrift (Anastesiologi) och handlar om allvarliga komplikationer i samband med ryggbedövning, dvs både spinal och epidural. Narkosläkarna som gjort studien har via en enkätundersökning hos samtliga anestesikliniker i landet gått igenom de komplikationer av allvarligare art som uppstått mellan 1990-99. Uppgifter inhämtades även i flera register. Till skillnad från det som står beskrivet i litteraturen så såg man fler komplikationer än väntat - något som förmodligen beror på att det inte finns något ställe att rapportera in sådana fall och därför har heller ingen haft ordentlig koll".
"Det man kunde se var att kvinnor som får epiduralbedövningar i samband med förlossning utgjorde en lågriskgrupp". "Men de komplikationer som det ändå kunde handla om var blödningar i ryggkanalen, infektioner både i ryggen och i hjärnan och i värsta fall också förlamning."
"Kontentan är nu att läkarna bakom studien vill att Socialstyrelsen inrättar ett nationellt register där alla komplikationer registreras eftersom det saknas idag."
Efter att ha fått det här svaret från reportern kontaktade jag en av läkarna som var med och utförde studien och frågade om jag ingick i undersökningsmaterialet.
Jag fick till svar att jag inte ingick i undersökningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)