1,6 och 2,6 miljonersklubben har uppmärksammat förlossningsskadorna och epiduralanvändandet

1,6 och 2,6 miljonersklubben har en blogg där de har uppmärksammat förlossningsskadorna och det ökade användandet av epiduraler vid förlossningar och konsekvenser av det.

Jag tycker att det är ett väldigt bra blogginlägg.

Jag bifogar länken:

http://www.1.6miljonerklubben.com/blog/?post=11696

I en kommentar till blogginlägget beskriver en kvinna som också har blivit skadad av epidural vid förlossning, hur vi som har blivit skadade har fått våra liv förstörda och hur våra kroppar har förvandlats till ett fängelse.

Hon beskriver också hur svårt det är att få hjälp med utredning efteråt. Antagligen  för att sådana här komplikationer anses vara så väldigt ovanliga. Men även om statistiken tyder på en väldigt låg skaderisk så är det ändå någon person som är den där lilla andelen som blir skadad av epiduraler iallafall. Sedan kan det finnas ett mörkertal också som inte finns med i  statistiken. Jag är till  exempel inte med i statistiken, det vet jag med säkerhet.

Vi får verkligen kämpa för att bli trodda och tagna på allvar.

I förlängningen är det också en omöjlig uppgift för oss att bevisa att det är epiduralen som har orsakat våra besvär. Därigenom får vi inte heller någon ersättning från patientförsäkringen för våra förstörda liv och får då väldigt svårt att klara oss ekonomiskt också.

Detta trots att det finns en hel del utredningar och artiklar som visar på att det här är kända, typiska och svåra komplikationer efter felaktivt handhavande av epidural.

Patientförsäkringen kräver att vi ska kunna "bevisa" ett mycket övervägande orsakssamband med epiduralen. Vilket innebär att vi måste ha skriftligt utlåtande från läkare som intygar det. Och det har visat sig vara ganska omöjligt att få.

Eller så säger man att skadan måste ha "kunnat undvikas". Det vill säga, att  från patientförsäkringens sida som jag uppfattar det, påstår man att skadan inte har kunnat undvikas på grund av att epidural anses vara säkrare än narkos och att man därigenom inte har kunnat använda en säkrare metod.

För mig framstår det som ett väldigt märkligt resonemang eftersom vi de facto var fullt friska när vi åkte in till BB men kom ut därifrån med svåra skador.

Vi åkte ju inte till sjukhus för att vi var sjuka. Vi var bara gravida och åkte fullt friska till BB för att föda barn. Man dör inte av att inte få epidural vid förlossningen. Man kan faktiskt föda barn utan att ta epidural. Flera av de skadade kvinnorna ville inte ens ha epidural men "övertalades" för att det skulle vara så bra.

Vi var inte ens medvetna om att det fanns några risker med epidural. Det hade ingen berättat för oss.

Jag personligen var inte ens medveten om att jag skulle få epidural, läkaren sa lokalbedövning till mig. Lokalbedövning betyder inte epidural för mig. I mitt fall stack narkosläkaren två gånger för att sätta epiduralkatetern som sedan inte användes iallafall eftersom jag fick narkos. Epiduralkatetern satt kvar i ryggen och jag låg på den i många timmar både innan, under och efter  kejsarsnittet, på rygg.

Tidningen DALA-DEMOKRATEN hade en artikel den 5 maj 2014 där det tas upp att det bara är en av fem som drabbas av bestående undvikbara vårdskador som får ersättning från patientförsäkringen, enligt Socialstyrelsens beräkningar. Jag citerar:

"Det är väldigt allvarligt. Man ska vara mån om att patienter som är berättigade till ersättning också får det, säger Synnöve Ödegård, doktor i folkhälsovetenskap vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH)."

Länkar artikeln:
http://www.dalademokraten.se/allmant/inrikes/manga-vardskadade-utan-kompensation

Det här har även tagits upp i DN, Nyheter, den 6 maj 2014.
"Skadade i vården blir ofta utan ersättning".
Länkar artikeln:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/manga-vardskadade-utan-kompensation/

Artiklarna handlar vad jag förstår bara om de som har konstaterats ha drabbats av bestående undvikbara vårdskador. Inte ens de får ersättning, eller bara 20 procent av dem. Sedan tillkommer vad jag förstår alla de som inte kan bevisa sambandet som inte heller får ersättning....???

I faktarutan i i samma artikel står det att:
"Mest pengar betalas ut till förlossningsskadade".
Det är en väldigt intressant kommentar.
Då undrar jag förstås, vilka förlossningsskadade är det som får ersättning?
Med vilka belopp och hur många är det som får ersättning?
Även i relation till antal anmälda förlossningsskador skulle vara intressant att se.

I artikeln tas upp nedanstående och att Källa är LÖF

"För att ersättning ska lämnas måste skadan ha orsakats av vården och inte bero på sjukdomens naturliga utveckling,
"Att behandlingen inte leder till önskat resultat eller att det uppstår en komplikation räcker inte för att få ersättning."

Jag citerar från LÖF:s hemsida

"Är skadan undvikbar eller inte
För att ersättning ska lämnas måste skadan ha orsakats av vården och inte bero på sjukdomens naturliga utveckling. Cirka 1 500 anmälningar får avslag varje år för att skadan inte hade kunnat undvikas. Prövningen om en skada varit undvikbar eller inte sker i olika steg enligt nedan.

• Finns en personskada?
• Har skadan orsakats av vården (behandlingen, operationen eller liknande)?
• Var behandlingen medicinskt motiverad?
• Användes en vedertagen metod?
• Hade skadan kunnat undvikas genom att den valda behandlingsmetoden utförts på ett annat sätt?
• Hade skadan kunnat undvikas genom användandet av en annan, mindre riskfylld, behandlingsmetod?

Av patientskadelagen framgår att man vid bedömningen av skador skall tillämpa den handlingsnorm som gäller för en erfaren specialist inom området. Om en erfaren specialist skulle ha kunnat undvika skadan kan ersättning lämnas. Om inte ens en erfaren specialist skulle ha kunnat undvika skadan lämnas inte ersättning".

"Infektioner
Vid operationer finns alltid en risk för infektioner. Ersättning kan lämnas om smittämnet överförts i samband med vård och behandling. Däremot lämnas inte ersättning om infektionen orsakats av dina egna bakterier. Som exempel kan nämnas bakterier i tarmarna eller munhålan, eller om det fanns ett öppet sår redan när behandlingen påbörjades.
​
Om det smittämne som orsakade infektionen har överförts kan infektionen ändå inte alltid ersättas. Det gäller om infektionen var möjlig att förutse eller om grundsjukdomen var allvarligare än infektionen. Möjligheten att få ersättning för en infektion minskar ju högre risken för infektion är.
​
Exempel på behandlingar som har förhöjd infektionsrisk är vissa kateterbehandlingar, transplantationer och behandling som försämrar immunförsvaret.
​
Infektioner vid mycket allvarliga sjukdomar som exempelvis en kranskärlssjukdom ersätts sällan. Får du däremot en infektion som leder till ett livshotande tillstånd som kräver flera veckor på intensivvårdsavdelning eller till bestående invaliditet på grund av infektionen kan du få ersättning."

Bifogar länken till LÖF:s hemsida:
http://www.patientforsakring.se/Hur-forsakringen-galler.html

Vi har inte en chans. Vi är helt rättslösa mot patientförsäkringen.

Dessutom är vi svårt sjuka och kämpar på med våra liv och lider i det tysta med svåra smärtor och handikapp. Vi orkar inget annat. Från början har vi ett litet barn som ska tas om hand och en del av kvinnorna  har flera barn innan. Vi måste fortsätta att fungera i våra familjer och hem.

De flesta skadade kvinnor som jag känner till kan inte arbeta längre. Därigenom är chansen till att kunna försörja oss väldigt inskränkt.

Helt plötsligt och fullständigt oplanerat tvingas vi till att acceptera ett liv med svåra smärtor och handikapp och dessutom med en urusel ekonomi. Utan att vi kan påverka situationen alls. Vi är helt beroende av våra män både ekonomiskt och rent praktiskt eftersom det är så mycket som vi inte kan göra själva längre.

Innan förlossningen var vi självständiga och självförsörjande kvinnor med en framtida yrkeskarriär. Då hade vi ett normalt liv.

Hur ska vi orka eller kunna driva våra ärenden juridiskt  med den omöjliga bevisbördan? 
Vi är helt chanslösa. 
Jag har processat ända upp i skiljenämnd utan att få någon som helst ersättning. 

Men faktum kvarstår, att vi åkte fullt friska in till BB för att föda barn och kom ut med svåra skador som har förstört resten av våra liv och gjort oss till fångar i våra egna kroppar.

In frisk till BB - ut sjuk

Det kan väl ändå inte vara vårt fel att vi har blivit skadade vid våra förlossningar?

Reportage i tidningen Allas nr 10 om min epiduralskada

I tidningen Allas nr 10 i år var det ett stort reportage om epiduralbedövningar  och om mig.

I  reportaget uttalar sig både barnmorskan och ordföranden i barnmorskeförbundet, Ingela Wiklund och anestesiläkare Dr Björn Bragée,  (även "Arga doktorn" på SVT), om ryggbedövning och det ökade användandet av ryggbedövning vid förlossningar.

Det är ett väldigt sakligt och bra reportage. som nu ligger ute på nätet.

Länkar reportaget hit:
https://www.allas.se/halsa/ryggbedovning---skonsamt-eller-skadligt/116640

Information för gravida att läsa om ryggbedövning vid förlossning

Information till gravida om ryggbedövning vid förlossning som finns att läsa är:   

"Ryggbedövning som smärtlindring vid förlossning

 Information till dig som ska föda barn"

http://www.sfai.se/files/Ryggbedovning.pdf

På sidan 7, i dokumentet från SFAI, står det:

"Skador på nervrötter eller ryggmärg

Övergående nervpåverkan, orsakat av att barnets huvud trycker på de nervstammar som löper

på bäckenbenets insida, är inte helt ovanligt efter förlossning och har inget samband med

ryggbedövning. Allvarlig och bestående nervpåverkan av ryggbedövningen i sig genom t ex

blödning, mekanisk skada eller infektion i ryggkanalen är ytterligt sällsynt. I Sverige har risken

beskrivits vara ca en på 200 000 bedövningar. Feber, huvudvärk och/eller ryggsmärtor upp till 3

veckor efter ryggbedövning kan vara tecken på allvarlig infektion och bör bedömas av läkare."

Jag gjorde i oktober 2010 ett blogginlägg där jag hänvisade till Vårdguidens information 
om ryggbedövning vid förlossning och i mitt blogginlägg hade jag skrivit:

"Det framgår av texten att det ibland kan bli skador på nervrötter och ryggmärg men att det 
är mycket sällsynt. Skador kan uppstå genom att nålen eller slangen kan ge en blödning, 
nervskada eller att en infektion i ryggkanalen uppkommer. Man har kommit fram till att risken
är 1 på 200 000 ryggbedövningar vid förlossningar."

När jag nu läser Vårdguidens (1177) information om ryggbedövning vid förlossning kan 
jag inte hitta någon information om att  skador kan uppkomma genom att nålen eller slangen 
kan ge en blödning och/eller nervskada. Det jag har hittat där är, jag citerar:

"Nervpåverkan

Det är mycket sällsynt att man får någon allvarlig och bestående nervpåverkan, som till 
exempel smärta, nedsatt känsel eller förlamning av ryggbedövningen i sig. I Sverige har
risken beskrivits vara cirka en på tvåhundratusen bedövningar.Nervpåverkan som beror på
att barnets huvud trycker på de nervstammar som löper på bäckenbenets insida är däremot
inte helt ovanligt efter en förlossning, men det har inget samband med ryggbedövning. 
Oftast går besvären över av sig själv.

Infektion

Om man får feber, huvudvärk och ryggsmärtor upp till tre veckor efter ryggbedövningen 
kan det vara tecken på en infektion. Eftersom de ibland kan vara allvarliga bör man 
kontakta vården."

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Ryggbedovning-vid-forlossning/#close 

Jag tycker att det är lite synd att det står så lite om blödningskomplikationer som kan uppstå. 
För även om det är en väldigt sällsynt komplikation, så inträffar det ibland iallafall.

Sedan tror jag att det kan vara så att de  flesta gravida kvinnor inte ens läser ovanstående information om ryggbedövning innan sin förlossning. De flesta kvinnor som jag har eller har haft kontakt med har i bästa fall diskuterat ryggbedövning med barnmorskan på mödravården innan förlossningen. Vad jag förstår har de flesta fått beskedet om möjliga biverkningar av epidural,  att man kan få lite huvudvärk efteråt. Det är den enda upplysning som de flesta har fått innan sin förlossning.

Dessutom framstår ju skaderisken som så oerhört liten, 1 på 200000 framstår som väldigt låg. 

Så nog tror jag att informationen till gravida innan förlossning kan och bör förbättras.

Skrämmande statistik från Socialstyrelsen på användandet av epidural vid förlossningar

Jag kontaktade Socialstyrelsen  med anledning av att jag är intresserad av att veta  hur mycket epiduralanvändandet vid förlossningar har ökat. Barnmorskorna i barnmorskeupproret säger att det har ökat markant och enligt  dem beror det ökade epiduralanvändandet vid förlossningar på  att de inte har tid att ta hand om de födande kvinnorna på det sätt som behövs.  Detta är på grund av att det är för lite personal och att de har flera förlossningar att sköta samtidigt. Barnmorskorna har sagt i uttalanden att det är en direkt koppling med deras stressiga arbetssituation till det ökande epiduralanvändandet.

Jag har gått in och tittat  på en länk som handlar om förlossningar. Vad jag kan utläsa av statistiken så har antal epiduraler vid förlossningar ökat markant. Det skiljer en del mellan olika län också.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18669/2012-4-2_Bilaga1.pdf

På sidan 18 i det här dokumentet kan jag se att 1973 användes epiduralblockad vid förlossningar för förstföderskor för 1,5 % och för omföderskor 0,3 % dvs totalt 0,9 %

1992 då jag födde vår dotter var  det 23,3 %  för FF och 5,9 för OF dvs totalt 13,2 %

2000 var andelen 43,7  % för FF och 15,3 för OF dvs totalt 24,3 %

2010 var andelen 48,8 % för FF och 18,2 för OF dvs totalt 31,6 %

På sidan 19 går det att  utläsa att epidural ges för riket år 2010 vid 48,8 % av förlossningarna för förstföderskor. Nedan statistik för några landsting:

Stockholms läns landsting ligger på 59,9 %,

Skåne ligger på 32,5 % enligt dokumentet.
(Litet frågetecken för Kristianstads sjukhus som ligger på endast 17,9 %)

Gävleborg 59,4 %

Dalarna 60,0 %

Jämtland 61,4 %

Östergötland 54,9 %

Norrbotten 57,2 %

När jag går in på sidan 20 och  går in per sjukhus kan jag se att sjukhusen i Stockholms län  ligger väldigt högt i användande av epiduraler för förstföderskor under år 2010. Jag plockar ut några sjukhus och visar den statistik som är redovisad av Socialstyrelsen.. Det är många fler sjukhus som ingår i statistiken som går att utläsa i ovanstående länk från Socialstyrelsen.

Danderyds sjukhus  60,6 %

Karolinska sjukhuset 71,7 %

Huddinge sjukhus 59,0 %

Södertälje sjukhus 64,3 %

Södersjukhuset  58,2 %

Sundbyberg sjukhus 60,6 %

Falu lasarett 60 %

Gävle sjukhus 61,4 %

Östersunds sjukhus 61,4

Kristianstads sjukhus 17,9 % (?)

Helsingborgs lasarett 46,2 %

Utöver den här statistiken som bara avser vaginala förlossningar tillkommer förlossningar med kejsarsnitt där det också används epidural många gånger.

Epidural är inte riskfritt och det krävs stor koncentration för att sätta en epidural och det ska göras först efter noga övervägande enligt de artiklar som framstående anestesiläkare har skrivit som jag tidigare har hänvisat till i min blogg.

I mitt fall, som jag har berättat tidigare i bloggen, kom anestesiläkaren tillsammans med flera andra i personalen in i rummet där jag satt på sängkanten och väntade och någon hade antagligen sagt något väldigt roligt just när de klev in genom dörren, för de skrattade väldigt mycket allihop och länge. Anestesiläkaren skrattade fortfarande när hon stack in epiduralsprutan i ryggen och jag minns att jag tänkte, men kära nån koncentrera dig på det du ska göra.
Det gjorde vansinnigt ont i vänster höft och det strålade ner i vänster ben. Sedan konstaterade läkaren att hon hade stuckit fel och att hon måste sticka om.

Det är underförstått vad jag förstår att samma nål inte kan användas för flera stick. Själv är jag väldigt osäker på om anestesiläkaren bytte nål när hon stack andra gången.  Jag såg inte eftersom det skedde bakom min rygg,  men jag har inget minne av att hon bytte nål innan hon stack nästa gång.  Jag fick dessutom narkos efteråt vilket är väldigt märkligt och min epiduralkateter användes  aldrig för att ge någon smärtlindring, utan den bara satt där i ryggen  och gjorde vansinnigt ont när jag låg på den. Vilket jag gjorde i många timmar eftersom jag hade ryggläge hela tiden.

Det är min minnesbild från när jag väl vaknade upp efteråt på uppvaket,  helt ensam. Jag minns att jag själv försökte  att  få bort det som gjorde ont på ryggen och att jag vred och vände på mig många gånger och jag försökte komma åt med mina händer för att få bort det som gjorde så ont. Jag var väldigt groggy efter narkosen självklart och förstod inte vad det var på ryggen som gjorde så ont. Jag minns att jag låg och grät för att det gjorde så ont att ha epiduralen insatt i ryggen och att jag vädjade till personalen att de skulle ta bort den.

Jag har hört flera historier från kvinnor som har blivit stuckna flera gånger med samma nål och det låter inte alls bra i mina lekmannaöron.

Dessutom borde patienterna bli informerade innan om de risker som föreligger med epidural men min uppfattning är att så inte sker. Jag och de skadade kvinnor som jag har kontakt med fick ingen som helst information om att det var några risker med epidural. Som jag också har skrivit tidigare fick jag bara veta att jag skulle förlösas med kejsarsnitt för att min dotter låg i säte och att det skulle ske med lokalbedövning. Jag var inte ens medveten om att jag skulle få epidural.
Lokalbedövning för mig betyder inte epidural.

Anestesi och smärtläkaren Björn Bragée (även "Arga doktorn" i SVT), skrev till mig tidigare som jag har publicerat i ett annat inlägg på bloggen också, att han tycker att det är fruktansvärt illa att vi inte har blivit informerade om riskerna innan. Jag citerar;

"Man bör vid planerade ingrepp i lugn och ro få både muntlig och skriftlig information innan, inklusive risken för infektioner och nervskador.  När det är mer akut skall man i alla fall veta att det inte är som att ta ett blodprov, precis, utan att man faktiskt är inne och behandlar i centrala nervssystemet."

Bifogar även länk till tidigare inlägg på bloggen med utdrag ur min advokats skrivelse till skiljenämnden där hon hänvisar till flera  artiklar som har skrivits av framstående anestesiläkare som visar på att det kan uppstå skador av ett felaktigt handhavande av epiduralkateter:

http://anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/skrivelse-till-skiljenamnden.html

Bifogar även mitt tidigare inlägg på bloggen med  utdrag från skiljedomen som beskriver sjukdomsutveckling efter felaktigt handhavande av epiduralkateter:

http://www.anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/utdrag-fran-skiljedomen-och-lite-egna.html

Jag bifogar länk till forumet "Familjeliv" där en kvinna har skrivit tidigare i år om att hon har stora problem efter en epidural. Hon uppmanar andra kvinnor att inte ta epidural:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-149/m68480600.html

Bifogar även en annan diskussion som pågått under 2010 också på forumet  "Familjeliv" mellan kvinnor som har uppenbara problem efter ryggbedövning.
http://www.familjeliv.se/Forum-3-149/m55695644.html

Bifogar en annan länk från samma forum,  "Familjeliv" där det var en diskussion under 2011, om förlossningar och epidural där det verkar vara ett par kvinnor som har problem efter epidural (TS och Norr Tösen). Ingen av de här två kvinnorna ville ens ha epidural enligt det de har skrivit på forumet.
http://www.familjeliv.se/Forum-4-335/m58255438-2.html

Sammantaget tycker jag att det är djupt oroväckande att epiduralanvändandet har ökat så enormt sedan 1973 då mätningarna började. Då var användandet vid förlossningar  1,5 % för förstföderskor och 0,3 % för omföderskor, dvs 0,9 % totalt för riket.

Jag är uppriktigt sagt väldigt oroad av att flera kvinnor kan komma att bli skadade helt i onödan och få sina liv förstörda och att de ska behöva genomgå det lidande som jag och andra skadade kvinnor har fått genomgå och fortfarande genomgår.

Intressant artikel i SvD idag om det ökande epiduralanvändandet vid förlossningar

Idag är det en väldigt intressant artikel i SvD om att den stressade arbetssituationen för barnmorskorna gör att många kvinnor tar epidural vid sina förlossningar. Detta för att personalens arbete ska fungera bättre.

Jag citerar från artikeln;
"Stockholm ligger högst i landet när det gäller epiduralbedövningar bland föderskor – men också allvarliga bristningar. Enligt de barnmorskor SvD talat med är det ökade epiduralanvändandet direkt kopplat till barnmorskornas stress och brist på tid" 

Jag länkar artikeln:

http://www.svd.se/nyheter/stockholm/barnmorskor-stress-tvingar-till-bedovning_8337094.svd

Det sägs i artikeln att, "– Det är ett tydligt samband. En kvinna som inte tar bedövning måste ha stöd hos sig hela tiden. Har hon inte det så ser vi att hon önskar epidural tidigare, säger Ia Jeppson."

Är inte vi tillräckligt viktiga för att prioriteras i sjukvården när vi föder barn?

Borde inte patientsäkerheten för både mamma och barn kunna garanteras i mycket högre utsträckning än vad den verkar göra nu?

Är inte det rimligt att kvinnor har rätt att få stöd under förlossningen om vi inte vill ha epidural?

Alla vill inte ha epidural.  Jag har tidigare berättat på min blogg att flera av kvinnorna som har blivit skadade av epidural, inte ville ha epidural vid sina förlossningar men att de övertalades av personalen, för att det skulle vara så bra. Det visade sig efteråt  att det inte alls var bra för dem.

Politikerna tror kanske att det går att spara pengar i förlossningsvården och i ett kortsiktigt perspektiv blir det kanske besparingar genom att minska personalen. Men ur ett långsiktigt perspektiv kan det väl knappast bli det med alla kvinnor som blir skadade under sina förlossningar. Som efter förlossningen får söka hjälp för sina besvär i sjukvården och därigenom belastar sjukvården betydligt mer än om det hade blivit rätt från början.

Varken ur ett ekonomiskt eller mänskligt perspektiv kan det  vara någon  besparing på sikt. Utan snarare ett stort slöseri.

Vi som har blivit skadade av epiduraler och har fått våra liv förstörda vid förlossningen utsätts för ett onödigt lidande och får leva med svåra handikapp och smärtor resten av livet med en mycket sämre livskvalité och ekonomi. Vi blir förtidspensionerade eller är långtidssjukskrivna, vilket medför en mycket försämrad ekonomi livet ut för oss genom att vi inte kan arbeta mer.

Det kan väl knappast vara någon besparing för samhället?


Min egen kommentar,  2013-07-30
Det framkommer mer och mer under den debatt som pågår om förlossningsvården, att födande kvinnor mer eller mindre tvingas till att ta ryggbedövningar vid sina förlossningar för att få personalens arbete att fungera bättre. 

Vid en intervju som gjordes med två barnmorskor i TV4 Nyhetsmorgon den 15/7, framgår att det sätts ryggbedövningar för att barnmorskorna inte har tid att sitta hos de födande kvinnorna och för att kvinnorna ska vara tysta. Det har jag också hört från en kvinna som inte ville ha ryggbedövning vid sin förlossning. Hennes anestesiläkare som skulle sätta ryggbedövningen sa till henne,  att här får alla ryggbedövning för att personalen inte orkar med skriken. 

Jag har förståelse för barnmorskornas situation också. Har de så fruktansvärt stressigt på grund av att det är alldeles för lite personal så vad ska de göra?

Men vad händer med patientsäkerheten och kvinnornas valfrihet?

Bifogar länken till intervjun:
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2396699

Artikel i Arbetarbladet idag om patientförsäkringen

I tidningen Arbetarbladet är det idag en artikel om att fler patienter anmäler vårdskador än tidigare. Ökningen tros bero på att patientförsäkringen är mer känd nu.

Jag har tidigare gjort ett inlägg på min blogg om patientförsäkringen och hade då stöd av en artikel från LÖF. I den artikeln som jag hänvisade till fanns statistik på att det var 44 % av de anmälda skadorna som fick ersättning för åren 2003-2009 och att det betalades ut totalt 409 miljoner kronor under 2009. Det sas i den artikeln att de flesta ersättningsbelopp ligger under 25000 kr. Jag funderade då på, vilka det egentligen är som får ersättning från patientförsäkringen?

Om de flesta som får ersättning från patientförsäkringen får ersättningar på belopp under 25000 kr, då ligger de ju där och höjer upp statistiken/procenten på utbetalda ersättningar, vad jag förstår. Om varje ärende räknas lika mycket.

Så det skulle vara väldigt intressant att veta  hur många i antal av totalt antal som av dessa 44 %  har gett ersättning på under 25000 kr.

Jag är osäker på om de 409 miljoner kr som utbetalades under 2009 var nya försäkringsärenden som beslutats om under 2009, eller om det var gamla ärenden som släpar med år efter år, som ligger i det beloppet också. Typ för livränta (ersättning för förlorad arbetsförtjänst) för tidigare utdömda försäkringsärenden som betalas ut varje år, tills personen avlider.

Om det är så är det kanske inte alls många som har fått någon hög ersättning under året.

Jag undrade i mitt blogginlägg hur stor andel "svåra" skador som ersätts och hur många "lätta" skador som ersätts? Det skulle också vara intressant att veta vilka som inte får ersättning och på vilka grunder.

Jag länkade till artikeln från LÖF i mitt blogginlägg men nu när jag klickar på den så finns den inte tillgänglig längre.

Jag bifogar mitt tidigare inlägg:

http://anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/11/vilka-kan-fa-ersattning-fran.html

I dagens artikel i Arbetarbladet sägs det att det förra året betalades ut 477 miljoner kr från patientförsäkringen och att 39 % av anmälda skador beviljades ersättning. Jag citerar från artikeln:

"Om man skadas inom vården kan man få ersättning för kostnader men också för lidandet och de men som man fått. Om man får en bestående skada som påverkar möjligheten att arbeta kan man även få ersättning för förlorade framtida inkomster.
Men bara för att man skadats i vården är det inte säkert att man får några pengar.
Förra året var det bara 39 procent av de som anmälde vårdskada som fick ersättning.
– En vanlig orsak är att den skada man vill ha ersättning för inte bedöms bero på behandlingen utan är en följd av den sjukdom man har. Det kan också vara så att skadan visserligen har orsakats av behandlingen men att man bedömt att den inte kunnat undvikas, säger Lena Mansnérus
Om man till exempel efter ett benbrott drabbas av benförkortning får man inte ersättning om skadan beror på benbrottet i sig, däremot om den hade kunnat undvikas med bättre behandling.
Och trots ökningen är det fortfarande bara en bråkdel av vårdskadorna som anmäls till patientförsäkringen.
Förra året fick man in totalt 12 900 skadeanmälningar medan Socialstyrelsens studier pekar på att över 100 000 patienter skadas varje år.
– Det finns ett stort mörkertal, konstaterar Lena Mansnérus"
 
Lena Mansnérus är utredningschef på patientförsäkringen (LÖF).

Bifogar länken:

http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5775043-fler-anmaler-vardskador-men-morkertalet-ar-stort

Jag har väldigt svårt att förstå resonemanget "att skadan inte har kunnat undvikas". 

Som i våra fall t ex:
Vi  åkte in till BB fullt friska för att föda barn och kom ut med skador efter epidural som påverkar hela resten av livet med svåra smärtor och handikapp. Skadan påverkar oss både fysiskt och ekonomiskt.

 In frisk till BB och ut sjuk.......

Inte kunnat undvikas................?

Hur tänker man då? 

Att föda barn är ingen sjukdom och är alltså inte ett livshotande tillstånd och man dör inte av att inte få epidural vid förlossning.

In frisk och ut sjuk..............

Vi kvinnor var inte ens medvetna om att det fanns några risker med epidural, det hade ingen upplyst oss om. I mitt fall sa doktorn bara en vanlig lokalbedövning, det gör vi ofta och det brukar gå så bra. Så jag var inte ens medveten om att jag skulle få epidural. Lokalbedövning för mig betyder inte epidural. Dessutom användes aldrig epiduralen eftersom jag fick narkos.

Några av de andra skadade kvinnorna blev övertalade av personalen på förlossningen att ta epidural för att det är så bra.

Anestesi och smärtläkaren Björn Bragée har skrivit till mig att han tycker att det är fruktansvärt illa.
Jag citerar vad han skrev till mig:

"Man bör vid planerade ingrepp i lugn och ro få både muntlig och skriftlig information innan, inklusive risken för infektioner och nervskador.  När det är mer akut skall man i alla fall veta att det inte är som att ta ett blodprov, precis, utan att man faktiskt är inne och behandlar i centrala nervssystemet."

Bifogar även länk till tidigare inlägg på bloggen med utdrag ur min advokats skrivelse till skiljenämnden där hon hänvisar till flera  artiklar som har skrivits av framstående anestesiläkare som visar på att det kan uppstå skador av ett felaktigt handhavande av epiduralkateter:

http://anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/skrivelse-till-skiljenamnden.html

Bifogar även mitt tidigare inlägg på bloggen med  utdrag från skiljedomen som beskriver sjukdomsutveckling efter felaktigt handhavande av epiduralkateter:

http://www.anitasepiduralskada.blogspot.se/2010/10/utdrag-fran-skiljedomen-och-lite-egna.html

Varför betalas det inte ut ersättning i form av skadestånd och livränta från patientförsäkringen när vi blivit skadade vid förlossningen?

Hur kan skadan bli kvinnornas ansvar och problem? 

Det kan väl inte vara vårt fel att vi har blivit skadade.

På TV4 Nyhetsmorgon idag om förlossning, smärtlindring/epidural vid förlossning

Idag på TV4 Nyhetsmorgon hade de ett avsnitt om "Allt du vill veta om förlossning" där det var en förlossningsöverläkare, en barnmorska och en psykolog med.

12,16 minuter in  i programtiden pratade de om smärtlindring vid förlossning där barnmorskan tog  upp tillgängliga smärtlindringsmetoder som är ryggbedövning, lustgas men även de lite mer alternativa smärtlindringsmetoder som finns.  Tilde de Paula som var en av programledarna nämnde också akupunktur som enligt barnmorskan används vid mellan 6-10 procent av förlossningarna.

Jag tycker att det  var väldigt bra att de här mer ofarliga metoderna togs upp som alternativ till epidural.

Förlossningsöverläkaren tog upp att den bästa smärtlindringsmetoden är ryggbedövning och att det finns en viss risk för övergående besvär såsom lite ont i ryggen, lite pirr i benen och domningar. Att det i regel går över efter några veckor, eller högst några månader. Då frågade programledaren med anledning av att "Anita" har frågat om skador efter epidural som kan uppkomma och att hon (dvs jag) själv är skadad och nu är orolig för att flera ska bli skadade. Programledaren nämnde även att det var flera som hade skrivit till redaktionen om det här. Förlossningsöverläkaren sa då "att det finns sällsynta, väldigt sällsynta komplikationer som gör att man kan få allvarliga nervskador efter ryggbedövning" men att det är jätteovanligt. Det kan inte vara mer än högst en varje år i Sverige.
 
Barnmorskan sa att epiduralen inte är helt ofarlig och att det krävs förberedelser innan. Hon sa även att just epiduralen är ett större ingrepp i kroppen och att det inte är som att bada precis.

Jag har skrivit tidigare i min blogg om att jag är fundersam över hur skadestatistiken har tagits fram. Jag undrar om den bara är baserad på skadeanmälningar som har rapporterats från anestesikliniker på sjukhusen? I så fall kan det finnas ett mörkertal tror jag. Av de kvinnor som jag har kontakt med som är skadade av epidural är det ingen som ingår i den kända skadestatistiken.

En annan intressant fråga är också om det görs någon uppföljning på de här kvinnorna som förlossningsöverläkaren nämnde. Som har problem från några veckor efter förlossningen upp till några månader? Görs det uppföljning efter en viss tid till exempel efter 1 år, 2 år eller 3 år  för att se om besvären  har gått över? Eller kan det vara så att de här kvinnorna slutligen hamnar hos neurologer precis som jag gjorde, eller som J som snurrar runt i sjukvården och som har en egen  berättelse här på min blogg?

Då är de inte heller med i någon statistik för skadade efter epidural.

Som jag har berättat tidigare fick jag ingen som helst information om att det fanns några risker med epiduralbedövning innan kejsarsnittet. Den information som jag fick var bara att det var en vanlig lokalbedövning och att det gör vi  ofta här  och det brukar gå så bra, som läkaren sa till mig när jag passade på att fråga hur det skulle gå till, när jag  fick datum för kejsarsnitt. Jag fick ju kejsarsnitt för att min dotter fortfarande  låg i säte efter att jag hade varit inne på ett vändningsförsök på sjukhuset.

Bifogar länken till Nyhetsmorgon idag:

https://www.youtube.com/watch?v=uLcuo-03Iuk&feature=youtu.be